Mormor Ruths självbiografi

Det blev många innehållsrika brev avsända till mor och tant Netten hemma i skolan. De fingo veta att det gick bra för Ruth. Hon hade fått beröm i svenska språket, hon fick hjälpa rektorn att läsa högt under litteraturtimmarna, beröm av läraren i trädgårdsskötsel: Ruth är så duktig att hon får vara fri denna timmen, sa han.

Allt detta gladde dem hemma. Norna Sjöstrand fanns att äga barn är förenat med både glädje och sorg. Mer än en gång hade mor oroat sig när Ruth var ute med bygdens ungdom, varit ängslig för de faror som möta i unga år, men hon mindes också som en verklig upplevelse den dag då Ruth kom hemspringande med en stor bukett vitsippor och sade: ”Dessa har jag fått av Erik”. Hennes ögon strålade som stjärnor, hon hade mött något av kärlekens skönhet, sådan den skulle komma in i de ungas liv. När mor Norna satt och tänkte på detta så kände hon en längtan efter Ruth. Det hade varit så tomt sedan hon reste. Nu skriver jag till henne och sedan skall vi resa ner till Öland till midsommar. Och därvid blev det. De flickor som hade sina hem i närheten reste hem, andra reste och såg sig omkring. De hade förut endast besökt Kalmar, de hade varit bjudna till en lekafton på Norrgård tillsammans med drottning Viktoria.

Ruth stod midsommaraftonens morgon och väntade på mor, som skullekomma med tåget norrifrån. Det var sig så att kung Gustav var med på tåget, han skulle till sitt kära Solliden. Hilma och några andra hade följt Ruth mer och när de fingo se att kungen var me beslutade de i hast att sjunga ”Ur svensska hjärtans djup en gång..” och tänk tåget stod medan de sjöngo båda verserna. En liten barnfotatös gav kungen blommor. ”Så vackert, sa han, ”tack ska ni ha”.

Ruth hade nästan glömt mor för allt detta men där var hon ju och nu sprang hon fram och slog sina armar om mors hals. Det blev stor ömsesidig glädje.

Vid framkomsten till Kalmar gingo de till slottsparken för att dricka caffe. Mor hade rest så långt och båten skulle inte gå förrän kl. Två. Nu måste Ruth höra om allt därhemma, om tant Netten, om grannflickorna, om Olle och gamla Kristina, om farbror Johan och geten och de sex pojkarna som Ruth brukade hjälpa. När mor talt om allt detta och Ruth berättat om sitt liv på skolan var det tid att gå till båten.

Det blev en förtjusande färd, solens glitter över skummande vågor, fiskmåsarnas slag kring båten, varningsklockorna ringande från djupet. Ölandskustens lummiga grönska i fjärran. Borgholm var målet och när båten lade till där och alla hade samma mål, Borga hage, med slottruinen, så blev det en hel karavan uppåt, ty uppåt bar det i små stentrappor, genom tät grönska, sydlänsk, ty murgrönan slingrade sig runt trädens stammar.

(forts.)