Ur “Kvinnlighet i utveckling” av Pia Skogeman

“Jungs teori om det kollektiva omedvetna som har förbindelse med den faktiska verklighet vi lever i.

Varje person är medvetet eller omedvetet bärare av sin tids problematik och en individuationsprocess går bl a ut på att en person ska finna sitt eget sätt att leva i spänningsfältet mellan den subjektiva utvecklingen och den socialt sett gemensamma verkligheten. Om man inte gör de kollektiva problemen klara för sig på ett helt personligt plan, kan man bara finna en lösning via projektion, det vill säga genom att överta en eller annan form av kollektivt präglad ideologi. s.

Ur “Modet att skapa” av Rollo May

“Vi är kallade att göra något nytt, att möta ett ingemansland, att tränga oss in i en skog där det inte finns någora banade stigar och varifrån ingen som kan visa vägen har återvänt. Detta är av vad existensialisterna kallar ångesten för intigheten. Att leva på väg in i framtiden innebär att kasta sig in i det okända, och detta kräver ett mått av mod som aldrig tidigare behövts och som få människor inser. s. 10

“Mod är förmågan att gå vidare trots förtvivlan. Om man inte uttrycker sina egna ursprungliga idéer och man inte lyssnar till sin egen varelse, har man förrått sig själv. s. 10

“Engagemang och övertygelse är sundast när de existerar inte utan tvivel utan trots tvivel. s.

“Till människans frihet hör förmågan att göra ett uppehåll mellan stimulus och respons och att under det uppehållet välja den respons i vars riktning hon vill gå. Förmågan att skapa oss själva som bygger på denna frihet, kan inte skiljas från medvetandet. s. 92

“Gränser är inte bara något ofrånkomligt i människans liv utan också något värdefullt. Kreativiteten kräver gränser. Skapandet uppstår ur människors kamp med och mot det som begränsar dem. s. 104

“Själva medvetandet uppstår ur insikten om gränserna. Mötet med gränser visar sig i själva verket vidga människans personlighet. Utan flodbanker ingen flod.”

“Liksom fantasin ger liv åt formen, hindrar formen fantasin från att driva oss in i psykos. Detta är ytterst varför gränser behövs. Konstnärer är de människor som har förmåga att se nya visioner. Det utmärkande för dem är att de har en stark fantasi men samtidigt tillräckligt utvecklad känsla för form för att inte drabbas av katastrofsituationen”. s 112

“Just när man finner den form som motverkar det man vill skapa uppstår en intensiv glädjekälla”.

Amor fati= kärlek till vårt öde

“Det finns inbyggt i tillvaron vissa grundläggande hot, det finns vissa villkor i människans liv som ingen terapi i världen kan avhjälpa och som det inte går att medicinera bort eller med olika terapeutiska tekniker komma ifrån, därför att det handlar om människans VARA. Verkligheten i sig innehåller hotbilder som skapar en vag ångest som måste hållas separerad från den neurotiska eller biokemiskt genererade ångesten, därför att denna ångest är frisk och nödvändig. s. 201

1.Biogen ångest

2. Psykogen ångest

3. Existensiell ångest

” En våldsam inre konflikt som är starkt överdeterminerad av vår egen personliga historia kan slå både nedåt och ge kroppsliga symptom eller uppåt och, så att säga, bli till en djup uppgörelse med vem vi egentligen ytterst sett är, vad vårt liv går ut på eller.som jag ibland också tror, att den existensiella konflikten som sådan, när man känner denna kosmiska oro. när man känner sig utslängd i kaos, så hör den fjärde nivån naturligtvis också samman med ensamhet av mer psykogen karaktär, alltså oförmåga att vara ensam, kanske dålig individualisationsprocess osv. s. 210

Ur “Kroppen har sina skäl” av Thérèse Bertherat

” Att andas ytligt, oregelbundet blir vår effektivaste medel för att behärska oss, att inte längre känna känslor. En andhämtning som inte syresätter oss tillräckligt får alla våra organ att arbeta långsammare och begränsar våra möjligheter till sinees – och känsloupplevelser. Det slutar med att vi “låtsas vara döda” som om det viktigaste vore att överleva tills faran – livet – var över. s. 47

” All muskelstelhet innesluter historien om sitt ursprung och dess betydelse. Att lösa upp den frigör inte bara energi… utan återkallar också i minnet den situation i barndomen då hämningne inträdde.” . s. 55

Ur “Märk världen” av Tor Nörrestrander

“Ett objekts djup är uttryck för mängden av den information som har gallrats bort under dess tillkomst. Djupet är ett mått på hur många överraskningar objektet har varit utsatt för under sin historia. Djup är uttryck för att någonting har växelverkat med världen. Det är förändrat men alltjämt sig självt, ur jämnvikt men inte ur sig själv. Det har mött överraskningar på vägen men det finns här fortfarande. Det har märkt världen och märkts av världen. Det har blivit djupt – .

“Det är bra att gå på bio med en människa man vill lära känna. Och filmen behöver inte alls vara märkvärdig. Det viktigaste är möjligheten att komma underfund med om man är “på samma våglängd” i salongens mörker. om det växer träd som kan förstärka varandra, om man kan förnimma varandras inre scenario- tillstånd och känna gemenskap kring upplevelsern – hur torftig den än må vara – av filmdukens människoöden.. s. 199

“Det mesta av den info som passerar genom oss uppfattar vi aldrig. Våra medvetna jag är bara en liten del av historien. När barn lär sig säga “jag ljuger”, vet de att den största lögnen är det Jag som i all sin ofattbara självgodhet tror att kroppen ger det lov att ljuga. ” s. 209

Ur “Livets väg. En bok om Hopi-indianerna” av red. Gunilla Hultgren

“Människans villkor dikteras inte enbart av en objektiv verklighet eller av den omgivande sociala verkligheten. Hon är i lika hög grad underkastad tankebanor, tankeriktningar i det speciella språk som hennes samhälle skapat. Det är en illusion att tro att man utanför sitt språk skulle kunna anpassa sig till verkligheten, eller att man bara använder språket som ett underordnande redskap när det gäller att lösa de speciella problem som uppstår i kommunicerandet eller i reflektionen. Faktum är att det vi kallar “verklighet” undermedvetet och i mycket stor utsträckning är ett resultat av gruppens språkvanor. Att vi ser, hör och upplever vår omvärld på det sätt vi gör, beror på vårt samhälles språkvanor som redan riktat våra tankar att gör vissa val och att följa vissa språkmönster. s 202

Det objektiva: allt som blivit uppenbarat för våra sinnen, det historiska, det fysiska som har en geografisk utsträckning, allt som har hänt och händer. Det subjektiva: framtiden i sin linda, inre processer, framtiden finns som ett frö konkret i individen, individuella förlopp, finns ingen gemensamt tid och rum.

En hopi rör sig alltid i en framtida aspekt gentemot det yttre och objektiva. Han har ingen tidskänsla allt är ett innifrån växande. Allt som förverkligat sig i den manifesta verkligheten ( solrosfrö blir en solros) omges av sina speciella framtidsmöjligheter.

Hopin har ett levande förhållande till naturen. båda interagerar i den andre. ex vis går du ut i solen från ett mörkt rum, visar språket att dynamismen kommer ur solen, detta högre tillstånd tar över och formar språket. Är du i det halvmörka rummet är det omvänt, där utgår det dynamiska tillståndet från psyket. Vi tenderar att ha en färdig kontroll med snäva svängningstal som skyddar oss mit alltför stark påverkan utifrån. Vi måste klara hårt påträngande storstäder, vilket gör oss passiva i förnimmandet.

Samtidighet existerar inte. Det som händer i en annan by händer inte samtidigt. Rum och tid hänger ihop. Ju längre bort, ju längre sedan.

Ur “Tre dagar in i döden” av Eva Seeberg

” Det spelar ingen roll att de inte kan tala med varandra. Hans tankar vibrerar i henne och hennes tankar ger genklang i honom. Hon finns bredvid honom därför att han vill ha henne där.. Kärlek är inget hon måste göra sig förtjänt av. Det enda hon behöver göra är att ta emot.

Hon sjunker in i honom och han i henne. Det var det här hon strävade efter i livet och som hennes osäkerhet och gropiga lår alltid hejdade. Nu är det inget som stör, så helt tar hon emot honom och så helt smälter han henne in i sig att alla barriärer faller, mellan henne och honom, mellan henne och evigheten. Det är inte bara vårmorgonen som kommer in till dem i rummet, det är ett ljus över allt förstånd.” s. 236

Ur “Här och Nu och Evigheten” av Eva Seeberg

“Också om det ibland verkar som om det inte händer så mycket är vi på väg. Även de dagar allt tycks stå still, då vi bara snurrar runt mellan en mängd torftiga göromål som visserligen måste uträttas men ändå inte leder någonstans, även de till synes alldeles tomma dagarna sker det något inom oss”. s 60

Ur “A course in miracle”

For it is the function of love to unite all things to itself, and to hold all things together by extending its wholeness. . s 219

You wait but for yourself. s. 239

Love waits on welcome, not on time. s.238

The holy Spirit, is a thought of God. The miracle of creation, that it is one forever. s. 241

“You who have sought and found littleness, remember this: ” Every decision you make stems from what you think you are and represents the value that you put upon yourself. Your function is not little and it is only by finding your function and fulfilling it that you can escape from littleness. s. 285

“If you knew who walks beside you on the way that you have chosen, fear would be impossible”. s 353

“You have accepted God, You don´t understand what you have accepted, but remember that your understanding is not necessary”. s 353

“You are coming home together, after a long and meaningless journey that you undertook apart and that led nowhere. You have found your brother and you will light each others ways. And from this light, will the Great Rays extend back into Darkness and forward into God, to shine away the past and so make room for this eternal Presence, in which everything is radiant in the light”. s. 354

Livet

Jag gick till de religiösa

och frågade om: LIVET

Då drog de efter andan,

var tysta en stund

och så sa de:
– Jesus…

Nej, nej, sa jag.

“Jag menar LIVET!
Livet där ögon möter

ögon, skratt och gemenskap, där isar

går upp om våren

och solen skiner.”

Så gick jag till de

psykologiska och

frågade om LIVET.

Då drog de efter andan,

var tysta en stund och

så sa de: – “Freud,..

Nej, nej, sa jag. Jag menar LIVET!

Det stora, väldiga vi föds in i med

skrik och gråt, som tar oss

med på en resa genom lidanden och

kärlek, Var finns de människorna? De som lever!

De vilda!

Så gick jag till de politiska och

frågade om LIVET.

Då drog de efter andan, var tysta

en stund och så sa de: “Idealet är att…

Nej, nej, sa jag. Jag menar LIVET!

Det som pulserar,

det som hörs när du står mitt ibland folk

som är sig själva. Det som gör dig trygg, känslan

av att människorna runt omkring dig LEVER sina liv.

Där Jantelag och smygande människor inte finns.

Var är det livet?

jag gick ner på det tomma torget

och satte mig att vänta.

Ur “Svensk mentalitet” av Åke Daun

Ur Bertil Flöistrups bok “Vädersjukdomar och luftjoner”:

” Atlantiska lågtryck som vandrar mot Skandinavien i höjd med brittiska öarna. De positivt laddade jonerna når oss 12-48 timmar före fronten och pinar de väderkänsliga: klimatoser, fysiska och psykiska reaktioner. Symptom: kärlkramp, kolik, astmatiska besvär, huvudvärk, mm . Ångest, spänning.

Sverige tillhör de länder som ofta drabbas av lågtryck. Följden blir för många “migrän av diffus långvarighets typ och ett lätt illamående. Den psykiska motståndskraften bryts ned, livet synes hopplöst och känslor av meningslöshet och mindervärde kommer krypande. Även vid väderomslag med varmfront då temperaturen stiger snabbt, reagerar människan. Ökat sömnbehov, irritation och depression. Det bästa vädret är lugnt, stabilt högtrycksbetonat väder utan störande moln, regn eller stormar. s. 187

“Den variant av luthersk religion som präglar den svenska kyrkan har högst sannolikt väsentligen påverkat befolkningens grundläggande livsperspektiv. Den lutheranska puritanismen är liksom klimatet, en populär förklaring till svenskens förmenta bristande livsglädje. Det ansågs länge syndigt och anses fortfarande inte riktigt respektabelt att ge sig hän åt rusig lycka och sinnliga njutningar. Protestantismen skiljer sig ifrån katolicismen genom att vara djupt upptagen av frågor som synd och skuld. I Sverige förstärkte 1800-talets väckelserörelser denna syn på jordelivet såsom något att längta bort ifrån. s 189

Ödmjukhet, anspråkslöshet, ej förhävelse, demokrati, rättvisa. Frihet från sociala beroenden, likhet, glädje bör tyglas, avundsjuka, brist på individuell beslutsamhet, tungsinne, social osäkerhet. Blyghet, oberoende, konfliktundvikande, ärlighet, kollektivism/individualism.

“Ju mer avhumaniserad civilisationen blir, desto mer isolerad blir individen, alienerad från en värld som tycks kräva att han blir bedövad mot sina djupast kända emotionella behov. Daniel Casriel 1977.

Ur “Allting finns” av Göran Grip

“Kärlek är inte en känsla som man går omkring och bär inom sig. Kärlek är någonting som finns mellan två människor som utgör förbindelselänken mellan dem, som är själva förbindelselänken. Därför är kärlek alltid ömsesidig, alltid besvarad. Båda vet hela tiden att de är älskade. Kärlek behöver inte bevisas med yttre handling och behöver inte betygas med ord. Att älska en annan människa är att stå i direktförbindelse med henne, att förnimma hennes känslor utan att bedöma dem. Man förnimmer hennes glädje eller smärta eller vrede utan kommentar. Och man svarar med sin egen närvaro med att dela känslorna med henne. Det finns ett utrymme för tröst, argument, beröm, gillande, ja det finns inte ens något behov av det. Kärlek är något som på en och samma gång är stillastående och som strömmar åt båda hållen mellan de båda som älskar varandra. Man känner varandra”. s 15

” När en döende människa känner att hon står med ryggen mot väggen gör hon ibland det som hon i och för sig kunde ha gjort när som helst tidigare i sitt liv. Hon slänger ut sitt andliga skräp och blir åter den verkliga människa hon var innan uppfostran och erfarenheter lade lager på lager av skräp över hennes verkliga jag. Och när en människa som återerövrat sig själv pratar med oss andra hjälper hon oss att för en stund komma i kontakt med vårt eget sanna jag. Därför kan det kännas mycket lättare och rättare att prata med dessa människor än med friska, som fortfarande tror att de har något att förlora på att vara äkta. Anledningen till att det känns fint att prata med dem är alltså inte att de är döende utan att de har återerövrat sig själva, något som är ytterst sällsynt bland friska människor.” s 346