Bor du “enzam”?

 

Plötsligt hör jag en röst bakom mig som säger:  Bor du enzam?

Jag tittar upp ur mina papper som ligger på bordet framför mig. Jag sitter i trädgården vid vårt hyreshus och jobbar med en text.

Där står en nyinflyttad granne som jag sett bekanta sig med omgivningen genom att promenera runt kvarteret då och då. Hans fru har jag sett ute en gång, hans två söner har redan anslutit sig till barnen som leker på gården.

Jag bjuder honom att sätta sig vid bordet medan jag försöker utröna om det är vänligt frågat och början på en givande grannrelation. Eller ytterligare en av dessa ”kvinnokontroller” som jag råkat ut för under senare år. En ensam kvinna utomhus utan barn verkar vara provocerande på något sätt nuförtiden. Jag får lite tunghäfta när jag inte direkt kan bestämma vilket det är.

Han sätter sig faktiskt  vid bordet och börjar  uppfodrande  titta på mig. Inget leende, ingen vänlighet, bara två ögon som iakttar mig. Han bär shorts, kortärmad tröja och på fötterna flip-flops. Vi befinner oss i de sista dagarna av svensk sommar. Så tittar han på mina papper på bordet och börjar fingra bland dem som om han letar efter något. Kanske är han bara nervös.

Jag försöker stoppa honom genom att dra blocken till mig och börjar svara lite snabbt:

– Ja, jag bor ensam.

–  Är du lärare? Varför bor du ensam?

Fortsätter förhöret. För nu har jag bestämt att det är ”inre passkontroll” tills vidare. Jag väljer att svara ur repliklåda A som jag använder när jag utsätts för dessa närgångna förhör. Jag sitter ju ute och skriver ensam på olika platser runt om i staden.

– Min man dog, mina föräldrar dog, min bror bor i Afrika, min faster är 89 år. Min mage kan inte få barn. Då måste man bo ensam i Sverige, svarar jag och hoppas på ett medkännande ögonkast men jag ser inget.

Allt jag säger är ju också sant  men med den skillnaden att jag som HSP:are behöver min ensamhet för att hämta mig från vardagslivets hårda puckar av idag. Och för att kunna skriva. Men detta är ju inget jag kan förmedla till en nyanländ svensk med dåliga språkkunskaper sådär i ett första andetag. Jag bestämmer mig för att ta situationen med ro och se hur grannsämjan utvecklas. Jag frågar vad han heter och han svarar.

I samma stund som jag räcker fram handen och ska säga mitt namn är han redan uppe på benen och på väg bort. Jag tänker att nästa gång ska jag berätta vad en HSP:are är för något och vad jag skriver om.

Om han är intresserad.

https://www.sydsvenskan.se/2017-09-08/nasta-gang-far-vi-prata-om-vad-det-innebar-att-vara-en-hspare

det står och väger

DET STÅR OCH VÄGER , skrivet av MAX TEGEMARK

….” Jag tyckte också min korta livstid tedde sig betydelselös jämfört med det väldiga kosmiska tidsspannet. Men vårt korta århundrade är antagligen det mest betydelsefulla i vårt universums hela historia: det är antagligen under vår livstid som det kommer att avgöras om det får en meningsfull framtid. Vi kommer att ha teknologin att antingen förinta oss själva eller att sprida frön av liv i kosmos. Det står och väger och jag tvivlar på om vi kan stanna kvar vid detta vägskäl i mer än hundra år till. Om vi till slut väljer livets väg och inte dödens kommer kosmos i en avlägsen framtid att fyllas med liv som kan spåras tillbaka till det vi gör här och nu. Jag vågar inte gissa hur man kommer att se på oss, men jag är säker på att vi inte kommer att bli ihågkomna som betydelselösa”.

risker med engagemang

RISKER MED ENGAGEMANG
Jag är en stark förespråkare för ett slut på “factory farming”, medicinska djurförsök, “you name it”. .
Jag är en stark förespråkare för en annat perspektiv på djuren, rent mentalt. Den som har överlevt med hjälp av djurens kärlek när människorna inte fanns, vet vad äkta kärlek är. För mig är djur en del av min nära familj.
Det jag vill ta upp är riskerna när människan engagerar sig inom ett område. Människan vill alltid hitta HALLELUJA-ögonblicket, då tanke och känsla sammanfaller till ett och man känner sig uppfylld av något rätt, sant, äkta tillsammans med andra. Detta utnyttjas av slipade predikanter inom religion, politik och åsiktssmedjor. Jag kan se de riskerna även inom djurrättsfrågan. Unga människor av idag behöver hitta sitt “halleluja” och är besvikna på det etablerade mainstreamsvamlet. Vissa av dem hittar det då t ex inom “kött”-frågan.
Risken är alltid att glöden i ett engagemang gör att frågan inte blir debatterad så sakligt som möjligt och på så sätt slår an hos en större publik, utan mer handlar om ens eget behov av att hitta sitt Halleluja, sin tro under sin livstid..

köpt tid

KÖPT TID

“Fångna mellan väljare och långivare var krisande stater tvungna att välja långivarna. Och så är det fortfarande idag.”

Så säger W. Streeck i sin bok “Köpt tid”. Göran Rosenberg har läst den och instämmer med beskrivningen av läget men inte av den föreslagna lösningen.

Vi lever idag i händerna på en internationell lånekapitalism och priset är att den demokratiska makten har hamnat i långivarnas händer. Antingen frigör sig kapitalismen från demokratin eller så frigör sig demokratin från kapitalismen. Det sista är Streecks önskan.

Vår välfärd idag finansieras av en allt större skuldsättning, vilket har blivit förutsättningen för att vi ska kunna fortsätta med vår nuvarande levnadsstandard. Streeck menar att redan på 1970/80-talet lämnade vi den skattefinansierade staten och blev “skuldstaten”. I takt med att skulderna har ökat, har långivarna stramat åt sina villkor och staten har sett sig tvungen att montera ner välfärden bit för bit. Det har lett till växande klyftor och potentiellt destruktiva (rent av våldsamma) politiska och sociala konflikter.

Hur detta ska lösas finns olika utopier. Streeck vill se att nationerna återtar sin makt. Hur som helst, frågan är vart den globala lånekapitalismen är på väg – och med den demokratin.

www.expressen.se/kultur/mot-vags-ande

att föda någon till världen

ATT FÖDA NÅGON TILL VÄRLDEN

Stilla flyter livets flod; glädje och vånda hos vår nästa skymtar hastigt förbi, medan vi simmar mellan där vi stiger på och av . Endast större förändringar avtecknar sig som krusningar och svall och kanske till och med som storm vid ytan för oss alla; nya partiers bildande, revolutioner, turbulens och strider. Vi kan kalla det kaos, vi kan kalla det obehagligt, men vi kan också kalla det förändring. En dag är allt stilla igen och vi kan läsa i historiens bok om det vi var med om. Håll ut i turbulensen, håll blicken fästad framåt! Simma vidare!

Lidande och grymhet

LIDANDE OCH GRYMHET

 Vi måste diskutera runt orden lidande och grymhet.

Lidande är en naturlig del av naturen när den reproducerar sig i blindo; hjortens smärta när vargen tar den, gräsets smärta när antilopen betar det, fiskynglets smärta när den större fisken tar det. Ofta kallar vi det grymhet, men jag skulle vilja ge det ordet en annan definition.

Grymhet är en handling, när du har ett val. Grymhet kan bara uppstå hos människan, som fått en fri tankeförmåga och ett fritt val att handla. Vi kan gå utanför naturens bundenhet. För att göra ett kärleksfullt val, krävs en mogen människa. Idag finns inget annat alternativ för den mogna människan än att säga nej till industriella djurfarmer, djurtransporter och djurförsök. Djurens samlade smärta, som ligger som ett mörkt moln från Ausschwitz, över vårt samhälle, fräter på vår själ, bit för bit.

Animal liberation

 “The modern animal liberation movement, also known as the animal rights movement, seeks to include nonhuman animals within the sphere of morality in a way that they that they have not been included previously. The term “animal liberation” is intended to suggest an analogy with other liberation movements, which have sought equality for blacks and women. The equality sought by the animal liberation movement, however, is not equal treatment, but equal consideration of interests – e.g. interests in not suffering and in being able to fulfill their behavioural needs. They then argue that there is no basis for refusing to take these interests into account, and giving them the same weight as we give to similar interests of human beings.

Central to the animal liberation movement is its rejection of “speciesism”. The term was coined by Richard Ryder, in the early 1970´s and taken up by Peter Singer in his 1973 essay “Animal Liberation” and his subsequent book of the same title. Singer describes speciesism as a prejudice or bias against members of species other than one´s own. He sees it as analogues to racism and sexism, in that it is a mean by which a more povwerful core group justifies its exploration of less powerful outsiders. Advocates of animal liberation do not deny that there are important differences between normal mature human beings and normal mature members of other species, but they claim that species itself is not morally significant. The suffering of non-human animals should therefore get the same concideration as we give to the sufferings of human beings at a similar mental level. The animal liberation movement sees our use of animals for food as fundamental to our attitudes to ally vegetarian or vegan. The movement also opposes experiments on animals and the use of animals as entertainment and recreations such as hunting. Some groups within the movement have broken into laboratories and released animals or damaged equipment but the movement as a whole is strongly against the use of violence towards violence against animals or people.” End quote.