“Makt handlar alltid om vem som definierar och vem som accepterar definitionerna.” s. 42

“Behovet av att vara helt och tryggt omsluten finns med oss hela livet och de sätt som detta behov kan tillfredställas på varierar från att omslutas i fysisk mening till att veta att man är accepterad och älskad medlem av en grupp”. s 45

“När vi inte hittar en livsstil som tillåter oss att vara oss själva, när vi inte kan leva inombords och utvidga det som ger oss vår känsla av att finnas till KÄNNER VI STOR RÄDSLA”. s. 53

“Man är inte rädd för något som inte är av intresse”. s 96

“Men de människor som inte har blivit älskade på rätt sätt som barn finner det mycket svårt att som vuxna älska sig själva i den utsträckning som deras mänskliga status kräver. Om vi inte kan älska oss själva, kan vi aldrig vara vårt riktiga jag. Om vi inte kan vara vårt äkta jag kan vi inte trivas med vår kropp och aldrig känna oss fria att utforska våra möjligheter. För att handskas med rädsla kan vi förvandla oss själva och andra människor till föremål, men när vi väl gjort detta är vi inte på långt när den person vi hade kunnat vara. s. 143

“Varje grupp har regler och normer som på något sätt gäller för vajre person i den gruppen och alla medlemmar.. måste ge upp någon del av sig själva för att anpassa sig till reglerna och normerna. De delar av oss själva som vi måste ge upp för att vara medlemmar i gruppen projicerar vi på människorna utanför gruppen och dessa människor blir föremål för vårt förakt och hat, våra fiender. s. 144

“Sussie Orbachs bok “Fetma är en kvinnofråga: fetma kan vara ett sätt att undvika sexuell närhet”. s 166

:”psykologiska symptom uttrycker de föreställningar en kultur har om sig själv vid en given tidpunkt”. s 174

“Som psykologer brukar säga är det bara beteende som belönas som upprepas. Sådant som inte vållar oss annat än smärta gör vi bara en gång och aldrig mer. Vissa av oss hade som barn föräldrar som nonchalerade oss eller som lade märke till oss bara då vi skulle straffas. Men en dag när vi brände oss på handen upptäckte vi att vi fick kärlek och ömhet. Vi drog slutsatsen att smärtan/skadan/sjukdomen var ett pris som var värt att betala för att få kärlek och trygghet och därmed inledde vi en livslång sjukdomsperiod”. s 176

“Många människor som tror att de är dåliga och värdelösa och som är rädda för kaoset och tomheten inom sig upplever rädslan för utplånande som en rad obehagliga fysiska symptom. Vissa av dessa är inte bara sviterna av ett långvarigt fysiskt tillstånd av rädsla utan ett uttryck för att de kroppsliga funktionerna bryter samman när vi befinner oss under ständig stress. s 183

“När ett barn utsätts för situationer som det inte kan handskas med eftersom det inte finns några förklaringar som det kan förstå eller acceptera och föräldrarna varken inser att barnet är plågat eller försöker trösta och lugna det, då löper barnet risk att bli tillintetgjord och dess ömtåliga självbild utplånas. Ett desperat försvar som barnet kan använda i denna situation är att ta in hela upplevelsen i sig. Barnet kan inte distansera sig från den, för den är alltför väldig och allomfattande och också alltför viktig, eftersom den har att gör med de människor som är allra viktigast för barnet. den blir en del av barnet självt , del av dess fantasier och mardrömmar, del av själva jaget. Det var på detta vis många av oss “ärvde” depression och bär inom oss bilder av mörker, förtvivlan och mordiskt raseri – inte vårt eget, utan vår mors.” . s 187

“Psykiatriska sjukhus är monument över utsläckandet av den mänskliga själen”. s 202

“De människor som tas in på psykiatriska sjukhus skiljer sig åt i fråga om vilka typer av problem de har och hur de uppträder men en sak som alla har gemensamt är att de har mycket låga tankar om sig själva.”. 203

Otroligt lärorik bok om ” känslolivet mörkare sidor” och dess historia: Augustnominerad som bästa fackbok år 2009. Melankoliska rum av Karin Johannisson.
Är du en 1700-talsmänniska, 1800-talsmänniska eller 1900-talsmänniska? Är du hypersensibel, gråter öppet är du högsta mode på 1700-talet, utverkar du känslokontroll intill neuros är du en perfekt 1800-talsmänniska eller ger du efter för dina egna begär i de flesta lägen, då är du en normal 1900-talsmänniska där hypersensibiliteten har förskjutits till sjukdom och kontroll blivit mossigt.

Många patienter får höra svaret ”dina prover är normala” efter besök på sin vårdcentral och de flesta accepterar beslutet utan att ifrågasätta det. En läkare vet ju bäst. Många gånger är det sant men i vissa fall är det det inte. Det gäller ofta i frågor där läkarna inte har tagit del av ny forskning och där symtom kan vara luddiga och diffusa: symptom där dina problem kan landa både inom det psykiatriska som inom den rent somatiska. Vi kan ta en situation som när de har varit och testat ämnesomsättningen.

Ämnesomsättningsproblem kan handla om rent fysiska stressreaktioner i kroppen på grund av långvarig psykisk stress; såsom flera dödsfall i rad, obearbetade traumatiska händelser i barndomen som somatiserats i vuxenlivet, långvarig mobbing och hot etc. Till detta ska läggas påverkan av kemiska ämnen, såsom i plaster, damm mm i våra liv. I dagsläget misstänks de störa våra hormonproducerande organ i hög grad.

Ofta diagnosticeras underfunktion i sköldkörteln som mental utmattning, depression och leder till sjukskrivning och antidepressiva tabletter. Du tycker själv att det är nog rätt väg men när tiden går och du inte blir nämnvärt bättre börjar din vandring mellan den psykiatriska och somatiska vården. Så här kan du inte ha det, tycker du! Men har du en gång hamnat inom det psykiatriska är det det som gäller, tycker systemet och du återvänder alltid hem från vårdcentralen med de magiska orden: ”Dina prover är normala”.

Det är nu som boken ”Det trötta folket” av läkare Helena Rooth-Svensson gör entré i ditt liv. Här beskriver hon problemet: låg ämnesomsättning på cellnivå s k  vävnadshypotyreos. Hon beskriver hur hon själv drabbades av problematiken och kunde se situationen från patientens sida. Hon forskade vidare i ämnet och skrev slutligen nämnda bok. Hon öppnade praktik i Ängelholm för att ta emot patienter som hamnat i svängdörr inom mainstreamvården.

Hon talar om ämnesomsättningsproblem på cellnivå som inte avspeglar sig i de traditionella testerna vid hypotyreos. ”Vi kan inte ta prover på energiproduktionen i cellerna”, skriver hon. De traditionella proven som THS, T4 samt även T3 kan vara normala samtidigt som obalansen finns på ett djupare plan. Hon redovisar vilka symptom som kan visa sig trots normala värden: allt ifrån psykosliknande tillstånd, depression, håravfall , muskelvärk, andfåddhet, oregelbunden hjärtverksamhet, trög tarm, lätt blödande såsom återkommande kraftigt näsblod utan orsak, för tidigt åldrande, känslighet för kyla och ljud, mm.

Även Sköldkörtelföreningen.se gör vad de kan för att påtala att dagens onödigt strikta gränsvärden mellan frisk och sjuk måste uppmärksammas. Förr gick man mer på patientsymptom men med förbättrad och intensifierad teknik inom vården avgörs många frågor idag när testresultat avläses och inte av patientens egen upplevelse av sig själv. Nu rekommenderar de ett större spann i gränsvärdesdragningen och har på sin sida ett informationsblad att skriva ut och ta med till läkare nästa gång. Informationen där säger att rekommendationen för gränsvärdet för hypotyreos har sänkts till 2,5 redan 2009 men har inte nått ut till vårdcentralerna.

Men de skriver inget än om vävnadshypotyreos och det här dr. Helena Rooth Svenssons forskning gör nytta. Jag har själv rekommenderat min vårdcentral att inhandla denna bok som finns i uppdaterad version på www.heroscare.se och numera heter ”Sköldkörteln och mitokondrierna”. Att jag kunde göra detta berodde på att jag kom till min nya vårdcentral för kraftigt näsblödande som jag inte kunde förstå orsaken till. Svaret blev att en blodåder i näsan troligen måste ”brännas” och jag fick en remiss till sjukhuset. Samtidigt läste läkaren i min journal på datorn om mitt sökande för låg ämnesomsättning. Jag förklarade att jag gett upp kampen att få pröva låg dos av Levaxin. Under lång tid hade jag försökt att få testa Lexavin enligt Rooth Svenssons variant men nekats, berättade jag. Jag var också remitterad till endokrinologen på Umas av en vårdcentralläkare för att han tyckte att mina värden var för låga, men fick avslag där. ”Du har inte tillräckligt låga värden för att få behandling här”, blev svaret på endokrinologen.

Nu gick denna nya vårdcentralläkare med på att låta mig göra ”mitt” test med låg dos. Så gott som omgående försvann mitt näsblödande, min muskelvärk, min depressionskänsla och trötthet. Mitt grånande hår blev svartare igen, jag gick utan andfåddhet i trappor. När jag återvände en månad senare för kontroll och besök, var hennes reaktion: ”Du är ju helt annorlunda nu”. Det kändes som om livet återvände. Jag har förstått att jag haft tur: alla svarar inte på Levaxin på detta positiva sätt. På Sköldkörtelföreningens sida finns andra alternativ att pröva.

Det enda jag kan säga är ”lycka till” och ge inte upp i första taget – tro på din kropps signaler!

Publicerad i lite mer civiliserad form i SDS! 🙂

Sydsvenskan