Trapphusvärdar är vägen till ökad boendetrygghet

Efter att ha tagit del av Malmös nya kommande satsningar Malmö Stad – med bl a en önskan om större grannsamverkan – för ökad trygghet för kommuninnevånarna samt bättre uppväxtvillkor för “Malmös barn”, vill jag slå ett slag för ett inrättande av trapphusvärdar i flerfamiljshus. Jag ser framför mig en variant av det franska systemet med “la concierge”, oftast en äldre kvinna boende i det trapphus det gäller.

Att jag ser detta som en del av lösningen beror på den kritik av de nya satningarna som det också stått att läsa om; dessa satsningar tenderar att rinna ut i sanden när projektpengar tar slut och ger på lång sikt inte något stadigvarande resultat enligt en initierad läsartext ganska nyligen i Sydsvenskan. Läsartext

I denna nya tid som är vår krävs nya lösningar. Med ökad social rörlighet där grannsamverkan inte hinner uppstå som förr, behövs det att vi försöker konstruera en form av nätverk grannar emellan. Jag ser en person framför mig som arbetar deltid eller har blivit pensionär, som tar sig an uppgiften av att vara den som resten av hyresgästerna kan vända sig till. Redan nu finns det många, företrädesvis äldre kvinnor, som redan frivilligt har tagit sig an det vaccum som uppstått när hyresvärdar dragit ner på underhåll av fastigheter, genom att gratis hålla rent, måla om, plantera och plocka skräp för att boendemiljön ska kännas trygg. Några av dem ordnar också gemensam FB grupp där hyresgästerna diskuterar olika spörsmål gällande störningar i närområdet och husets skötsel och försöker också återskapa något av den tillit människor emellan som gått förlorad i denna nya, sköna värld.

Jag förordar en ekonomisk satsning på dessa kvinnor som redan nu tar ansvar där det behövs i närmiljön:en mycket bortglömd egenskap i en tid där individen bara har sig själv och sina egna behov framför ögonen. En altruistisk lagd människa av idag kan till och med få höra förvånande uttryck som :”Vafför gör di på detta viset!” a la Astrid Lindgrens rumpnissar.. -:)

“Projekt kommer och går men kvinnan består.” Så kan nutidens insikt sammanfattas vare sig det handlar om mikrolån till en symaskin åt en en kvinna i Afrika eller skapa trapphusvärdar på plats vid denna nya savann av tomhet som uppstått mellan huskropparna i ett västerländskt samhälle av idag.

Ingvor Sabina Le John

Sydsvenskan