Jag får aldrig rätsida på det jag kallar den “svenska paradoxen – å ena sidan beskrivs Sverige som ett land med mobbing som folksport men å andra sidan finns det en konfliktfobi som hämmar utblommande konflikter.

Hur går detta ihop?

I sin bok “Mobbarna och rättvisan” av MACIEJ ZAREMBA skriver han att mobbing, i form av framkallad PTSD, är den största enskilda anledningen till sjukskrivning i Sverige; var tredje som söker för psykiatriska problem har mobbing i sitt bagage. FN-organet ILO skriver att kostnaden för mobbing kostar EU-länderna mellan 0,5 – 3, 5 % av ett lands BNP. Det motsvarar för Sveriges del ungefär kostnaden för hela försvaret..

Folklivsforskaren ÅKE DAUN å sin sida skriver i sin bok “Svensk mentalitet”:

“Det finns kulturer där konflikter ansikte mot ansikte inte, som i Sverige, är ångestladdade, utan där gräl uppfattas som mera integrerade delar av socialt liv – gräl med underordnade, gräl på grannar, på servitören, på svärmor. Med en sådan bakgrund blir inte första äktenskapliga grälet en katastrof”.

Googlar man på orden “svensk mobbing” samt “svensk konflikträdsla” får man fram 272.000 träffar mot 13 200 stycken. Ämnet mobbing verkar därmed vara mer diskuterat och erkänt än vår konfliktfobi. Det står att läkaren Peter Paul Heinemann introducerade ordet “mobbing” 1969 men att själva fenomenet har funnits i långliga tider. När det gäller konflikträdsla skriver SvD: Knappt hälften av svenskarna skulle ingripa för att utreda orättvisor på jobbet och bara hälften vågar uttrycka sin åsikt på arbetsplatsen, enligt en nordisk undersökning från försäkringsbolaget Moderna 2010.

Arbetarklassförfattaren ELSIE JOHANSSON, född 1931, skriver också, i sin memoarbok “Riktiga Elsie”, om hur folk blev söndermobbade av grannar där hon växte upp norr om Stockholm, så det verkar vara ett väl förankrat folkligt fenomen.

Hur kan då en konflikträdd mobba kan man ju då undra? Jag tror svaret ligger i att svensken har utvecklat ett synnerligen raffinerat sätt att mobba halvt i det fördolda. Det är ofta en form av “gas lightning” (googla) där man gjort sig bekant med offret genom att “spela vän” och sedan utnyttjas den informationen i ett mobbande och manipulerande syfte lite bakom ryggen. Man kan säga att svensken lever efter mottot “hellre elak i smyg än arg direkt”.

I teknikens tidevarv har även internet kommit att bli en bra sätt att undvika direkt konflikt men ändå nå andra på.

En procent av befolkningen anses dessutom vara uttalade psykopater dvs har dålig eller ingen empatiförmåga i vanlig mening, medan mobbaren i allmänhet troligen är en sårad och bitter person som tar ut det på andra. t ex ett barn som inte vågar sätta sig upp mot sin föräldrar tar ut det på grannen i form av skadegörelse.

Nu när våren och sommaren är i antågande och svensken lämnar sin “skyttegrav” till bostad kommer antalet konflikter att stiga. Det kan vara en dold konflikt på koloniområdet eller vid sommarstugan som får fart på det hela igen efter att ha legat i dvala under vinterhalvåret.

Jag önskar svensken all lycka till i sitt sociala sommarumgänge. Plötsligt framträder den ensamma svenska sommarstugan, en bit från alla andra, i ett förklarande ljus..

https://www.sydsvenskan.se/2019-05-19/mobbning–en-svensk-folksport-trots-att-svenskarna-ar-sa-konfliktradda