Moderskeppet

förstör inte mitt möte med dig,

trots att det ändå inte kan förstöras

eftersom det blir just det mötet

som livet tänkt ut för mig idag

men jag ber dig,

dö med stil,

vi finner ändå inte moderskeppets

landningsplats bland alla

röster som rör sig runt oss,

moderskeppet finner oss

när det är dags att lyfta

Så ge mig nu bara de röda öppningarna

du känner så väl,

genom vilka min humla

surrar i ditt öra om natten

på jakt efter det stora blå, den stora

gränslösa bortsidan bakom

trygga sovrumsväggar

viska svåra ord i mitt öra

när du håller mig fast

med ena armen,

medan min näthinna

fylls av sällsamma bilder

när vårt möte fullbordas

i tillitens tecken

Malmö by night

En glättig glitteryta

reflexer i kanalens mörka vatten

drömmar om evig lycka

studsar i diskotekets glitterbubbla.

Sommarnattens stapelbara utestolar

fyllda av frisyrgelé och bruna ben,

väntande på sista drinken.

I det mörka vattnet:

trålar sävliga citybilar med öppna takluckor

likt storgäddorna

efter nattens fångst.

I sin trista tvåa

på sjunde våningen

drömmer den f.d. Kockumsanställde

om barndomens snorkeläventyr

vid Adriatiska havet,

medan ryggvärken får kroppen att

sno mellan fuktiga sommarlakan.

Framför en TV och

med två räkmackor och en flaska vin

bygger två systrar hysteriskt upp

till nästa dags lokalskvaller i Konsum.

På staden torg

saktar den sydsvenska sävlighetens energi

ner allt engagemang,

ljudlöst faller en

halväten hamburgare

till marken utanför Stippes.

När gryningsljusets verklighet

återtar scenen

sjunker de stora livsfrågorna tillbaka

i sina hålor likt kräftor i dyn

Och när sista man

har lämnat nattkvarterens mörker

för att trampa hemåt,

är ännu en natt på jorden förbi.

Ur “Jägarens hjärta” av Deon Meyer

” Liksom all sann visdom är sammansatt av en levande visshet om värdet av otaliga obetydliga ting och av de hårfinaste fjät framåt som människans skälvande ande lyckas gå; så bildas honungen av det lilla bidrag vart enskilt bi under ett livslångt tjänande kan ge de genomskinliga honungskakorna i bikupan.” s. 226

Till min mor

Jag kan inte födas

förrän du ser mig.

Orkar snart inte

hålla ut i denna

ensamhet

i väntan på din blick.

Jag har gett dig

all min kärlek

för att du ska bli

frisk och se mig

-nu orkar jag inte mer.

Ur “Hur Homo blev Sapiens” av Peter Gärdefors

“Myterna innehåller också element som förklarar de moralregler som finns i en kultur. Man får reda på varför man bör uppföra sig på ett visst sätt. Myterna ger därigenom tyngd åt de moraliska reglerna. Den som har kontroll över myterna har därför starka styrmedel över resten av gruppen. Donald noterar att en segrande kultur alltid tvingar sina myter på den besegrade kulturen. Och den besegrade kulturen motstår tankeinvasionen så länge som möjligt, eftersom man förlorar en stor del av sin identitet om man förlorar sina myter”. s. 184

Ur “Faidros” av Platon

“Den som således tror, att han kan lämna efter sig en lära i skrift, och den som tar emot den ur en bok såsom vore det ett tydligt och säkert ord, han är mycket enfaldig.. han inbillar sig, att det skrivna ordet har annan uppgift än att utgöra en påminnelse om något för den, som redan känner det.” . s 194

Ur “De dansande Wu-Li mästarna” av Gary Zukav

“Buddismens utveckling i Indien visar att en djuplodande och inträngande intellektuell utforskning av verklighetens innersta natur kan kulminera i, eller åtminstone möjliggöra ett kvanthopp bortom förnuftet. Faktum är att detta är en av vägarna till upplysning på individuell nivå. I den tibetanska buddismen kallas den “vägen utan form” eller “psykets praktik”. Vägen utan form föreskrivs människor me intellektuell läggning. Den fysiska vetenskapen följer en liknande väg.” s. 368

Släktarvet – våra nedärvda mönster

Det är bara att inse att vi styrs lika mycket av våra nedärvda mönster som av vår egen vilja. Inte förrän man ser konturerna av de osynliga mönstren kan man lösgöra sig ifrån dem – hoppas jag.

Min mormorsmor Norna Sjöstrand var en bylärarinna i östra Småland runt sekelskiftet. Hon tog min mormor Ruth som fosterdotter som liten. Ruth kom att växa upp med två kvinnor i skolhuset i Sidlandsmåla, där de också bodde. Den andra kvinnan var fostermoderns hushållerska ”tant Netten” tillika bästa väninna.

Hemmet var fullt av böcker; allt från klassiker blandat med den spirande feminismen såsom Fredrika Bremers skrifter.

Min mormor Ruth hade nio egna barn att ta hand om under sitt giftemål men det hindrade henne inte att bli Alvestas främsta söndagsskolelärarinna. Hon ledde grupperna ända upp till konfirmationen och sedan skapade hon ”ungdomsgrupper” och var ute och reste med dem.

Min mor Märta kom inte in på lärarutbildningen men väl på sjuksköterskelinjen. Som gift fick hon två barn, mig och min bror och arbetade även som lärare periodvis. Trots make, hem, villa och barn var det grannskapets barn hon tog sig an; i huset fanns leklådor för dem, i trädgården lekte hon med dem. Hon tog med dem till olika platser i staden t ex till stadshuset där hon berättade för dem att ”där satt folk och bestämde saker”.

Jag själv blev fransklärare och ärvde Norna Sjöstrands franska lexikon från tidigt 1800-tal.

Jag har inga barn, men det nedärvda beteendet gör sig synligt i mitt ”arbete” med att ta mig an grannskapets barn som nu är från andra länder; de har hjälpt mig att vattna i hyreshusets trädgård och leka med hunden. De visar upp sina nya fina cyklar, vi spelar freesbee.

Samtidigt ordnar jag föreläsningar om vattentornet jag bor i. De kommande är : första söndagen i månaden kl. 14.00. Vi trotsar regn!

Men jag känner att jag vill gå vidare och lämna detta släktarv. Befria mig från det förflutna och leva ett annat liv. Men inte förrän man ser konturerna så tydligt som jag gör just nu, kan jag ta itu med dem.

Så skönt det ska bli!

Suzanne Osten

“Jag har insett att jag måste klara av att stå helt ensam, riskera att bli totalt övergiven, löjliggjord och dessutom osexig och frigid, eftersom alla kvinnor i maktens boning definieras sexuellt.”