Ett tidevarv lägger sig till ro

Reflexion post- Malmö kommunalval 2022

I juletider sjunger vi den välkända psalmen ”Härlig är jorden” som återfinns i många kyrkliga samfunds psalm- och sångböcker. Vi sjunger utan att kanske riktigt tänka på textens innehåll ”tidevarv komma, tidevarv försvinna”. De flesta av oss befinner ju sig inne i ett tidevarv och att greppa över den svindlande tidsrymden som spänner över sekler, tillkommer oftast de vars egna tidevarv håller på att rinna ut av mycket hög ålder.

Allting har dock sitt tidevarv; allting tar slut. Inget är beständigt. Om vi applicerar den tanken på dagens samhälle kan vi känna att de sista resterna av 1900-talets tidevarv håller på att lägga sig till ro. En ny tid är på väg; vi kan känna det i luften, hur människor talar, vad ungdomar frågar om, vad sociala medier förmedlar, hur världspolitiken utvecklar sig.

De olika faserna inom en organisation kan också ses som ett tidevarv. Inom organisationsteori får man lära sig om allt från eldsjälens/entrepenörens tid, fram till slutet, där endast ett skal återstår av kärnan och där nu byråkraterna styr med kalla siffror framför ögonen. utan att ens kunna namnge grundaren.

Den teorin gäller också för politiska partiers livscykler. De startas som en rörelse där man tar parti för något eller några. De utvecklas och frodas i rätt klimat, de upplever sin storhetstid, de stagnerar och tappar eldsjälarnas röster i ett förändrat klimat – och till slut kanske det är dags för dem att dö. Eller genomgå en metamorfos. För det är väl inte av ekonomiska skäl ett parti hålls igång? Det har väl inte blivit ett levebröd? Att klamra sig fast vid ett dominerande parti av nostalgi eller maktbehov bäddar för frustration och ett farligt samhällsklimat. Man kommer att göda uppror som sedan fascisten kan börja bygga sin bas runt.

Vad säger det om ett land där inga nya partier skapas? Vad säger det om ett land där man av nostalgi och maktbehov håller fast vid gamla partier hur stora eller små de än är? Jag skulle säga att det landet är på väg att stagnera, att bli ett tomt skal. ”Och vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ” skriver Matteus(16:26) Ja, vad hjälper det ett parti att ”vinna hela landet men förlora sin själ”? Ett tomt skal är inte vad landet behöver.

Till er, inom politiken, som inser att vi nu inträder i ett nytt tidevarv och att vi behöver engagerade krafter, som kan ta sig an ett helt annat Europa som nu växer fram, ber jag: ställ er kunskap till förfogande, släpp era maktanspråk och er nostalgi, stå upp som en positiv kraft på ett helt nytt slagfält, där gamla sanningar är slut. Över 100 partier ställde upp i Malmö kommunval i år och kanske något av dem kommer att styra här i framtiden. Det gamla tidevarvet har lagt sig till ro, vare sig vi vill det eller inte.

Ensamheten är det moderna Europas stora gissel!

Empty Mogense, DK

(1/5) Vid havets kant på ön Fyn (DK) i augusti månad gör jag en resumé över min ”roadtrip” genom delar av Västeuropa; en månad har jag varit på väg i min bil genom Danmark, Tyskland och Frankrike.

Vågorna kluckar mot stranden. Jag är nästan tillbaka i 60-talets somrar i Danmark med familjen; sorglösa, soliga dagar vid havet omgiven av familjen och ett aktivt, pulserande, danskt samhällsliv runt badorterna där vi bodde. Man var omsluten av en fungerande värld; trygg och välkommen i den.

Sista släktforskningsboken 1700-1900

Så är absolut sista släktforskningsboken avslutad! Tre pappersversioner och ett PDF. På svenska.

The final book about my ancestors is finally published! Three paper versions and one PDF to download. In Swedish.

Första PDF:et är omslaget, andra är själva boken! / The first PDF is the cover, the second the book itself.

The best translation program: https://www.deepl.com/sv/translator

A la recherche du temps perdu

Sid1/10

Kanske är det inte av en slump som jag hittar flera delar av serien “A la recherche du temps perdu” ( På jakt efter det förflutna) på en loppis på min franska sommarresa 2021; (Marcel Prousts kanske mest kända titel för utomstående.) Mina resor de senaste åren har varit i fotspåren av mitt yngre jag; jag omlever, omvärderar och uppdaterar mig till dagens datum: de resterande “seniora”-åren på jorden.

Frankrike, fransk historia, franska språket, fransk litteratur var det som fångade mig under mina ungdomsår utomlands; jag arbetade som aupair-flicka i Marseille, som köksa på ett pensionat i Les Ollières. Jag bodde en period i en grotta vid Medelhavet och liftade runt rent allmänt i Frankrike. Jag var senare student på universitetet i Avignon, jag var på klostret Taize´ och översatte deras nyhetsbrev till svenska och deltog i bibelstudier, gjorde bilresor runt i landet och besökte utflyttade svenskar i Paris och längs Cote d´Azur. Under mina universitetsår gjorde jag ett radioprogram i flera delar från olika platser i Frankrike som sändes på studentradion Radio Ryd i Linköping.

Min vän, svenske Claes, en slags “munk” på klostret Taize´ i Bourgogne sedan 50 år tillbaka, har flera gånger de senaste åren försökt få mig att bila så långt som till Frankrike och nu blir det av!

Klämtar klockorna för Salorney?

1/4 Vägen mellan den välmående turiststaden Cluny och byn Salorney är en kort resa över skogsklädda åstoppar och ner genom vidsträckta dalgångar, där stenhusen ligger utslängda som tärningar längs åkrar och vingårdar i fjärran. De vita Charolaiskorna vandrar makligt i grupp längs sluttningarna. Det är bedårande vackert i Bourgogne.

Storgatan, la Grande rue, genom Salorney bryter denna känsla omedelbart; tomma skyltfönster stirrar mot dig som från de döda; skylten “a vendre” (till salu) skymtar här och där på de illa skötta centrumhusen med flagnande färg på sina luckor. En känsla av depression infinner sig; längs Storgatan har livet stannat av och gått någon annanstans; kvar finns endast några industrier utanför stan men arbetstillfällena är få.

la Grande rue, Salorney-sur-Guye

1831 stod byn på sin topp med 1207 invånare. Den nya kyrkogården från den tiden i stadens utkant vittnar om en tid när man trodde fler skulle leva och dö här; nu är den fortfarande bara halvfull. Förra året föddes fem barn samtidigt som elva personer gick bort. I dagsläget har byn nästan halverats sedan sin storhetstid. För ett samhälle som redan på 900 – talet omnämndes i rullorna och där två kända kämpar mot nazismen ligger begravda, verkar historien snart vara över. Klockorna klämtar för Salorney, eller?

Medgrundare av Liberation Sud