När ”Gamla Väster” har fått sin motsvarighet i ”Gamla Öster” är jag inte längre här.

Medelklassens jakt på fler centrumnära områden att förvandla till sushirestauranger och dyra cafékedjor är obönhörligen på väg mot Kirsebergsstaden. Medelklassens barn sitter också i stadens alla nämnder och lägger ner allt det folkliga i området, ett efter ett; t ex Hörnan och Mötesplatsen försvann i en nafs. Nya närområden byggs utan plats för den penningsvage. Pensionärer, gamla och utsatta schasas undan för att göra plats för omvandlingen enligt arkitekternas blyetstunna, färgglada skisser, där bara unga människor med barn syns, i diverse påkostade broschyrer från stadens förvaltningar och byggherrar som är inblandade i processen.

Gentrifieringsprocessen, som den kallas när ett område får en statushöjning, är ett alltför välkänt fenomen numera i det västerländska samhället. I Stockholm pågick kampen om den sista arbetarklassutposten Hornstull ett tag men nu är kampen över. Området fylls med glitter och designerprylar i skyltfönstren.

Kristoffer Zetterström har i sin uppsats ”I gränden sjunger människan” vid historiska institutionen i Malmö jämfört Mässingshornet i Kirseberg och Trillians pub i engelska Newcastle  och funnit de likheter som präglar de båda arbetarstädernas omvandling. Han talar om ”platser där man kan skönja själens ursprung” som går förlorade i en gentrifiering. Ståle Holgersson i sin tur undrar i sin bok ”Staden och kapitalet”, med underrubriken ”Malmö i krisernas tid, varför vi slutade att bygga för arbetarklassen. Hans svar är att det delvis beror det på att den ekonomiska makten har förskjutits från industrikapitalet till finanskapitalet, där byggherrar är intresserade av att hålla bostadsbeståndet litet och dyrt. Industrikapitalet ville inte att hyror blev för höga utan inkomster skulle hellre gå till industrins varor.

Flera stora bostadsprojekt är aviserade i Kirsebergsstadens närhet; järnvägsområdet förvandlas till bostadsområdet Södra Kirseberg, Kirsebergsfängelset byggs om, Lundavägen får nya bostadskomplex längs gatan och Östra sjukhuset är i full gång med sin omvandling till cirkulär ekonomi. Malmös äldsta kolonilott står och svajar inför framtiden. Östervärns station kommer att bli en ny knutpunkt och blomma upp. Beijers Parks Café har fått en så grundlig renovering att den forna vackra utsikten över dammen försvunnit inifrån cafédelen. Nu kan man titta in i ett skåp istället. Om man sätter sig åt andra hållet kan man nu studera alla som går in och ut ur toaletterna istället. Mycket trivsamt..

TV-programmet Sommarlov har landat för överskådlig tid i parken med stora skaror besökare som följd. Den gamla lunken i cafét, där man kunde höra en fluga surra i ett fönster en loj sommardag, är över.

Före renoveringen

Efter renoveringen

Det positiva med gentrifiering är dock att sunkiga hyreshus, bortglömda gårdar mm kommer att fräschas upp när medelklassen flyttar in, det erkänner även gamla Hornstullare i Stockholm i ett debattinlägg. Sådana platser finns det även i Kirsebergsstaden som står och väntar. Men ytan är inte allt – medelklassens vurm för ytan kommer i längden att bli ett samhälle utan innehåll där färre och färre kommer att känna sig ”hemma” och fler och fler liksom förflyttade till ett statistliv i en möbelkatalog.

När ”Gamla Väster” har fått sin motsvarighet i ”Gamla Öster” är jag inte längre här.

https://www.sydsvenskan.se/2020-02-16/nar-gamla-vaster-har-fatt-sallskap-av-gamla-oster-ar-jag-inte-med-langre

Milton Friedman och starten på den globala kapitalismens rovdrift av samhällen och natur

I boken CHOCKDOKTRINEN av NAOMI KLEIN kan vi läsa hur starten på det sönderfallande samhället startade med Milton Friedmans bok “Kapitalism och frihet” 1962. Länge låg ideeerna i slummer men är de som medverkat till den amerikanska dominansen i Sydamerika, militärdiktaturer och invasioner i Mellanöstern och nu de västerländska samhällenas förtvining.

Ingenting mer

(Jag hittade en dikt som jag har skrivit av men tyvärr inte författarens namn! Vet någon namnet, hör av er!)

Förmodligen är livet något annat.

Förmodligen är ett människoliv ett underjordiskt flöde

dit ingen har stigit ner.

Vad gäller annars vår hunger?

Vad har annars döden oss att bedra med?

Lyssna in i ditt mörker, in i ditt blods

ogenomträngliga dimmor,

din kärleks, din förtvivlans.

Som om du för alltid höll dig dold.

Som var för din töst bara ensamheten drickbar.

Eller slut dina ögon, avvakta.

Ingen känner igen sitt eget ansikte sådant döden ser det.

Tror du dig ha tytt några tecken, så tig.

Dina ögon måste tiga som en hund tiger.

Hunger är vi, inget mer.

Grattis på födelsedagen “seniora”!

Så du blir en “seniora” nu på söndag?

Ja, svarar jag, då fyller jag 65 år! Tänk att man har kommit dit!

– Och hit. Du bor numera i Malmö sedan 11 år tillbaka?

Ja, svarar jag, det var inget jag hade planerat men så är ju livet. Plötsligt tar det en vändning som man inte alls tänkt. På 80-talet återvände min mor till sin studieort Malmö/Lund: Hon och hennes systrar gick sjuksköterskeutbildningen här på 30-talet, så hon ville flytta just hit till sina “soliga” minnen vid pensioneringen. Morfar var bördig från Tomelilla så mamma har kusiner lite varstans i Skåne. Jag kom på besök till henne då och då i tornet. Där bodde hon sedan 1982. Vi turistade lite t ex endagarsturen “Öresund runt” gillade vi! Lunch på Louisiana och kaffe och kaka på båtarna. (sid 1 av 3)