Ingenting mer

(Jag hittade en dikt som jag har skrivit av men tyvärr inte författarens namn! Vet någon namnet, hör av er!)

Förmodligen är livet något annat.

Förmodligen är ett människoliv ett underjordiskt flöde

dit ingen har stigit ner.

Vad gäller annars vår hunger?

Vad har annars döden oss att bedra med?

Lyssna in i ditt mörker, in i ditt blods

ogenomträngliga dimmor,

din kärleks, din förtvivlans.

Som om du för alltid höll dig dold.

Som var för din töst bara ensamheten drickbar.

Eller slut dina ögon, avvakta.

Ingen känner igen sitt eget ansikte sådant döden ser det.

Tror du dig ha tytt några tecken, så tig.

Dina ögon måste tiga som en hund tiger.

Hunger är vi, inget mer.

Grattis på födelsedagen “seniora”!

Så du blir en “seniora” nu på söndag?

Ja, svarar jag, då fyller jag 65 år! Tänk att man har kommit dit!

– Och hit. Du bor numera i Malmö sedan 11 år tillbaka?

Ja, svarar jag, det var inget jag hade planerat men så är ju livet. Plötsligt tar det en vändning som man inte alls tänkt. På 80-talet återvände min mor till sin studieort Malmö/Lund: Hon och hennes systrar gick sjuksköterskeutbildningen här på 30-talet, så hon ville flytta just hit till sina “soliga” minnen vid pensioneringen. Morfar var bördig från Tomelilla så mamma har kusiner lite varstans i Skåne. Jag kom på besök till henne då och då i tornet. Där bodde hon sedan 1982. Vi turistade lite t ex endagarsturen “Öresund runt” gillade vi! Lunch på Louisiana och kaffe och kaka på båtarna. (sid 1 av 3)