Stoppa sjukvårdens svängdörrar!

 

Många patienter får höra svaret ”dina prover är normala” efter besök på sin vårdcentral och de flesta accepterar beslutet utan att ifrågasätta det. En läkare vet ju bäst. Många gånger är det sant men i vissa fall är det det inte. Det gäller ofta i frågor där läkarna inte har tagit del av ny forskning och där symtom kan vara luddiga och diffusa: symptom där dina problem kan landa både inom det psykiatriska som inom den rent somatiska. Vi kan ta en situation som när de har varit och testat ämnesomsättningen.

Ämnesomsättningsproblem kan handla om rent fysiska stressreaktioner i kroppen på grund av långvarig psykisk stress; såsom flera dödsfall i rad, obearbetade traumatiska händelser i barndomen som somatiserats i vuxenlivet, långvarig mobbing och hot etc. Till detta ska läggas påverkan av kemiska ämnen, såsom plaster, i våra liv. I dagsläget misstänks de störa våra hormonproducerande organ i hög grad.

Ofta diagnosticeras underfunktion i sköldkörteln som mental utmattning, depression och leder till sjukskrivning och antidepressiva tabletter. Du tycker själv att det är nog rätt väg men när tiden går och du inte blir nämnvärt bättre börjar din vandring mellan den psykiatriska och somatiska vården. Så här kan du inte ha det, tycker du! Men har du en gång hamnat inom det psykiatriska är det det som gäller, tycker systemet och du återvänder alltid hem från vårdcentralen med de magiska orden: ”Dina prover är normala”.

Det är nu som boken ”Det trötta folket” av läkare Helena Rooth-Svensson gör entré i ditt liv. Här beskriver hon problemet: låg ämnesomsättning på cellnivå s k  vävnadshypotyreos. Hon beskriver hur hon själv drabbades av problematiken och kunde se situationen från patientens sida. Hon forskade vidare i ämnet och skrev slutligen nämnda bok. Hon öppnade praktik i Ängelholm för att ta emot patienter som hamnat i svängdörr inom mainstreamvården.

Hon talar om ämnesomsättningsproblem på cellnivå som inte avspeglar sig i de traditionella testerna vid hypotyreos. ”Vi kan inte ta prover på energiproduktionen i cellerna”, skriver hon. De traditionella proven som THS, T4 samt även T3 kan vara normala samtidigt som obalansen finns på ett djupare plan. Hon redovisar vilka symptom som kan visa sig trots normala värden: allt ifrån psykosliknande tillstånd, depression, håravfall , muskelvärk, andfåddhet, oregelbunden hjärtverksamhet, trög tarm, lätt blödande såsom återkommande kraftigt näsblod utan orsak, för tidigt åldrande, känslighet för kyla och ljud, mm.

Även Sköldkörtelföreningen.se gör vad de kan för att påtala att dagens onödigt strikta gränsvärden mellan frisk och sjuk måste uppmärksammas. Förr gick man mer på patientsymptom men med förbättrad och intensifierad teknik inom vården avgörs många frågor idag när testresultat avläses och inte av patientens egen upplevelse av sig själv. Nu rekommenderar de ett större spann i gränsvärdesdragningen och har på sin sida ett informationsblad att skriva ut och ta med till läkare nästa gång. Informationen där säger att rekommendationen för gränsvärdet för hypotyreos har sänkts till 2,5 redan 2009 men har inte nått ut till vårdcentralerna.

Men de skriver inget än om vävnadshypotyreos och det här dr. Helena Rooth Svenssons forskning gör nytta. Jag har själv rekommenderat min vårdcentral att inhandla denna bok som finns i uppdaterad version på www.heroscare.se och numera heter ”Sköldkörteln och mitokondrierna”. Att jag kunde göra detta berodde på att jag kom till min nya vårdcentral för kraftigt näsblödande som jag inte kunde förstå orsaken till. Svaret blev att en blodåder i näsan troligen måste ”brännas” och jag fick en remiss till sjukhuset. Samtidigt läste läkaren i min journal på datorn om mitt sökande för låg ämnesomsättning. Jag förklarade att jag gett upp kampen att få pröva låg dos av Levaxin. Under lång tid hade jag försökt att få testa Lexavin enligt Rooth Svenssons variant men nekats, berättade jag. Jag var också remitterad till endokrinologen på Umas av en vårdcentralläkare för att han tyckte att mina värden var för låga, men fick avslag där. ”Du har inte tillräckligt låga värden för att få behandling här”, blev svaret på endokrinologen.

Nu gick denna nya vårdcentralläkare med på att låta mig göra ”mitt” test med låg dos. Så gott som omgående försvann mitt näsblödande, min muskelvärk, min depressionskänsla och trötthet. Mitt grånande hår blev svartare igen, jag gick utan andfåddhet i trappor. När jag återvände en månad senare för kontroll och besök, var hennes reaktion: ”Du är ju helt annorlunda nu”. Det kändes som om livet återvände. Jag har förstått att jag haft tur: alla svarar inte på Levaxin på detta positiva sätt. På Sköldkörtelföreningens sida finns andra alternativ att pröva.

Det enda jag kan säga är ”lycka till” och ge inte upp i första taget – tro på din kropps signaler!