” Det spelar ingen roll att de inte kan tala med varandra. Hans tankar vibrerar i henne och hennes tankar ger genklang i honom. Hon finns bredvid honom därför att han vill ha henne där.. Kärlek är inget hon måste göra sig förtjänt av. Det enda hon behöver göra är att ta emot.

Hon sjunker in i honom och han i henne. Det var det här hon strävade efter i livet och som hennes osäkerhet och gropiga lår alltid hejdade. Nu är det inget som stör, så helt tar hon emot honom och så helt smälter han henne in i sig att alla barriärer faller, mellan henne och honom, mellan henne och evigheten. Det är inte bara vårmorgonen som kommer in till dem i rummet, det är ett ljus över allt förstånd.” s. 236

Ur “Här och Nu och Evigheten” av Eva Seeberg

“Också om det ibland verkar som om det inte händer så mycket är vi på väg. Även de dagar allt tycks stå still, då vi bara snurrar runt mellan en mängd torftiga göromål som visserligen måste uträttas men ändå inte leder någonstans, även de till synes alldeles tomma dagarna sker det något inom oss”. s 60