Mormor Ruths självbiografi

När det blev julafton och mor hade fint i alla vrår, bakat julkakor och kokat doppet i grytan, då hade Ruth varit med farbror Jonas och hämtat en liten julgran som nu stod på den blå kistan. När Ruth satt och såg på granen kunde hon inte låta bli att tänka på en annan gran hon sett i dag. När hon gick förbi Storgården hade mor Tilda kommit ut och ropat: ”Ruth, ska du inte komma in och se Stinas och Gretas gran?” När hon fick se den blev hon alldeles tyst, hon tänkte, så måste det se ut i himlen. Granen var så hög att den räckte från golv till tak, en stor stjärna överst, så var där ljus och glitter och äpplen samt stora skimrande kulor, det kome en riktig strålglans från granen. Aldrig hade Ruth sett så vackert. Allt detta tänkte hon på.

– Mor, varför är min gran så liten och varför lyste Stinas och Gretas gran så vackert?

– Barn lilla, sa mor, deras hem är rikt och stort, du förstår inte så mycket nu, men med tiden förstår du att man kan vara lika glad och lycklig i fattigdomen blott man är nöjd. Du vet ju att ingen var lyckligare än Jesus, han hade ju inte ens så gott och bra som du. Nu ska vi sjunga: Jesusbarnet är med dig och din gäst vill vara, får han bliva världens ljus i var koja, i vart hus, får han dela fröjden med sin kraft av höjden.

Ruth kände sig med ens så förunderligt glad och det var som om julens ängel osynlig gått igenom det lilla hemmet. På juldagsmorgon fick Ruth följa med mor till kyrkan och den färden blev som en saga. De fingo åka släde med bjällror och tjärbloss, det lyste på de stora snöiga granarna. Kyrkklockorna och orgelbruset, allt var för Ruth en dröm, hon satt som i stor förundran. Den morgonen tändes en kärlek i Ruths hjärta till fädernas kyrka, i en kärlek som skulle leva varm livet igenom.

Dagar och månader under det nya året gingo så fort. Ruth läste varje dag i sin ABC-bok. Tuppen värpte så flitigt och den dag på hösten när mor följde sin tös till skolan kunde hon redan de första bokstäverna.

Skolan i Skäfverud låg en halvtimmes väg från Bårsbro, så hette Ruths nya hem. Det kändes lite ensamt att lämna mor och alldeles ensam stanna kvar bland alla barnen. Men det var som om hon inte kunde känna sig riktigt ledsen för geten hade också följt med hela vägen. Den stod nu utanför skolan och väntade på mor. Alla barnen tittade på detta ovanliga och Ruth blev liksom lite mer uppmärksammad än de andra.

Ruth som hade sinne för det sköna såg nu att skolan hade sådana vackra omgivningar. På ena sidan låg en stor skog, på andra en äng och nedanför en sjö och på sluttningen mot sjön växte stora björkar. På skolgården växte ett stort äppelträd, det hade stått där innan skolan byggdes. Trädgård fanns på ena sidan.

(forts.)