Mormor Ruths självbiografi

När hon ätit och blivit visad runt i sitt nya hem ville hon redan börja hjälpa till och nu talade tant Netten om för henne hur dagarna skulle inrättas:

– Reda och ordentlighet i allt. På morgonen behöver du inte göra något arbete, men på middagsrasten får du torka disken och när skolan är slut får du bära ved och hämta vatten samt mjölk. Om lördagarna hjälper du mig att städa lite. Läxorna först och främst naturligtvis. Strax innan vi tänder lampan om kvällarna vilar alltid Tant Norna och jag skymning, vi elda brasa och sitta och njuta framför den efter dagens arbete. Då får du om du vill gå till grannens barn för att leka men du skall alltid komma hem så fort du ser att lampan är tänd. Då handarbetar vi och läser någon god bok. Klockan åtta äter vi kvällsmat, läsa aftonbön och gå sedan till ro. Du får ligga hos oss i stora sängkammaren upp i övre våningen.

Det var mycket nytt för 11-åringen men hon ville göra så gott hon kunde.

När Ruth nästa morgon trädde ut i skolans samlingssal tillsammans med Fröken och Tant Netten var det som om kamraterna verkade annorlunda mot henne än mot den lilla flickan från Bärsbo. Dock sådant är livet. Världen ser ej med samma ögon på fattig som rik. Nu hade Ruth fått ett skyddat hem för varje dag skulle hon få erfara hur kamraterna tävlade om att få vara hennes bästa vän. Ruth från den grå stugan hade ägt få vänner.

Idag var det lördag och mycket att göra, all mat till söndagen skulle lagas också. För tant Norna och tant Netten, gingo alltid till kyrkan fast vägen var en halv mil lång. Tant Norna var prästdotter och hade hela sitt liv gått varje dag i kyrkan från den tid hon som liten flicka satt och hörde sin far predika. Någon hade en gång frågat henne ”Norna, vilken präst var det som predikade i dag? Hon hade svarat: ”Det var ingen präst, det var bara far som talade några ord för folket”. Sådana små minnen talade tant Norna om för henne när de gingo den långa vägen på söndagsmorgonen. Ruth fick själv känna hur själva vandringen till kyrkan, då de gingo genom skogen, var som en hel predikan, solen lyste, fåglarna kvittrade, allt var friskt och nyvaknat.

Det var en vecka efter Ruths ankomst.

– Idag, Ruth, går vi hem och ser till din mor, sade tant Norna när skolan var slut. Spring och fråga tant Netten om hon har korgen färdig, som vi skulle ha med.

När Ruth kom ut i köket stod tant Netten och plockade ner en skål med kalvbuljong, en omelett, en flaska saft och en påse skorpor. Så glad mor skulle bliva! ”Och så får hon dessa blommor” sade tant Norna som kom från trädgården.

Ruth kände sig riktigt lycklig över att få gå hem till sin mor och när hon steg in i sitt gamla hem riktigt lyste det av Ruth.

– Mor, mor hur är det med dig? sade hon, se här vad gott du får!

– Tack, tack så lycklig jag är att du har fått ett sådant hem, sa mor. Nu kan jag nöjd gå bort, då jag vet att min lilla flicka är i så gott förvar. Må Gud välsigna dem som gjort allt detta för oss.

Alltid var Maria lika tacksam och glad när hon fick besök från skolhuset. Hon försökte att inte visa de svåra plågor som ansatte henne. På den tiden fanns inte smärtstillande medel som vi äga nu.

(forts.)