Jag åker tillbaka till macken där jag tankade kvällen innan – jag köper en kaffe och en ostmacka och sätter mig vid ett högt, smalt bord för att äta lite frukost. Ur högtalaren kommer det marschmusik så här på morgonkvisten (!) och in genom dörren stegar en tysk kvinna i rödfärgat hår med läderkängor för att betala bensinen. Jag skrattar åt att Tyskland för alltid identifieras som ett land med marscher och militärer om än i ändrad form..

 

 

Så sätter jag mig i bilen för att börja köra; en kvinna passerar förbi, ser min bil och läser av mitt utländska registreringsnummer. Hon tittar på mig och ler. Jag ler tillbaka. Kanske gör jag en dröm hon själv fantiserat om..ensam..på väg..i ett annat land.. i ett annat liv.

Under förmiddagen bilar jag längs ett guppigt och gammalt Autobahn, långt ifrån hur jag upplevde vägen på 70-talet. Asfalten är  nu lappad och lagad i omgångar; det är arbeten längs vägen med jämna mellanrum. Ja, denna sträcka förbi Hamburg måste vara oerhört trafikerad. Jag skänker Hamburg några tankar. hit kom jag med svenska kyrkans utbytesgrupp för ungdomar när jag var 15 år. Jag kunde tyska ganska bra redan då och fick stå som översättare framme vid predikstolen. Jag minns Altona med sin ungdomsgård Fabrik som fortfarande finns kvar (får jag höra senare). En och annan kyss utbyttes där.. 🙂 Det man skulle vilja se nu är det nya operahuset. Men det får bli en annan resa.

Värmen stiger denna högsommar, då vi inte haft regn sedan i maj månad. Sommaren 2018 kommer alla att minnas och relatera till. “Ja, det var efter den varma sommaren.. Nej, det hände före den varma sommaren..” Det är varmt i min bil. Jag tål inte AC och har bara den gamla hederliga ventilationen att lita på.