Nuet och tidsfragmenten

Jag hade ju bestämt att sätta en blomma på hans grav men nu vet jag inte var jag kan köpa en. Jag får syn på en äldre dam och frågar. Det slutar med att hon följer med till en närbelägen affär och hjälper mig med att hitta blommor och en kon för vatten. Hon är mycket hjälpsam och varm och vi pratar om lite allt möjligt. Hennes dialekt låter lite som om hon talade tyska med amerikansk accent. Hon känner också till Bruno. Hon går ofta till sina föräldrars grav.  “Det kommer busslaster med folk på hans födelsedag”, säger hon, så det går inte att undvika. Hon berättar också att Dillenburgarna inte är så glada i honom som resten av världen verkar vara. Han var ju inte utbildad naturläkare.

Dillenburg ligger som sagt norr om Frankfurt. Till Frankfurt kom vi tjejer aldrig på 70-talet: efter Oldenburg liftade vi vidare in i Holland och hamnade så småningom på Dammplatz i Amsterdam, liftarnas paradis på den tiden.

Vi kom dit kl. 17.45 och kl. 18.00 blev vi bortspolade av en man med en vattenkanon som “städade” torget rent varje dag, visade det sig från papper och skräp. 🙂 Vi sov i den farliga Vondelparken strax bredvid, men det visste ju inte vi. Därefter liftade vi vidare och fick lift med en bonde i södra Nederländerna där vi bodde en vecka i hans lada! 🙂 Han tog oss med till en massa släktingar runtomkring på gårdarna och visade upp oss. Efter att vi hade besökt min brevvän i Venlo kom vi återigen in i Tyskland nu på väg till Frankfurt. Men utanför staden tog det stopp. Vi blev avsläppta av en lastbil vid en avfart och skulle försöka krångla oss in mot centrum. Då kom en man cyklande mot oss och när vi frågade om vägen sa han: “Ni unga flickor ska INTE besöka Frankfurt. Det är för farligt för er. Åk istället till Heidelberg, en vacker liten stad.” Och det gjorde vi. Där träffade Inger en malaysian och blev kär. För att göra en lång historia kort: vi liftade efter ett tag vidare ner till Marseille för att träffa en amerikan Frank som vi hade träffat tidigare. På en gata i Marseille skiljdes vi åt då malaysianen hade lovat Inger att ta med henne hem till Malaysia om hon återvände. Vilket hon gjorde. Därefter bodde jag på en nudiststrand utanför Marseille under hela sommaren och började sedan som au-pair till hösten – 72. Jag kom att älska den besvärliga staden med hela mitt hjärta och familjen Guyot där jag arbetade.

Marseille, ma ville pendant les 70
Jag och min “au-pair-child Jean-Baptiste as a grown up in Marselle, outside where we used to live.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s