Så fortsätter jag bilandet söderut genom det tyska, böljande landskapet. Man kan riktigt känna bergets tillblivelsefaser i de mäktiga höjderna och fallen emellan. Ju längre söderut jag kör desto mer tycks jag köra ner för ett berg; detta är “Mittelgebirge”, det åslandskap av böljande åsar och dalar som finns i centrala delarna av Tyskland till skillnad från Nordtysklands platta, flacka mer “danska” utseende och Alperna i söder.  Platsen jag lämnar ligger på över 400 m ö h och Dillenburg, dit jag ska, bara ett antal timmar söderut, ligger på 200 m ö h. ca 10 mil norr om Frankfurt.

 

 

Mitt främsta mål i Dillenburg är att besöka helaren Bruno Grönings grav. När han dog 1959 begravdes han här i den stad  där han även haft sin “healing”verksamhet en tid. Jag tror att det ska bli arbetsamt att hitta rätt men genom att fråga mig fram – jag har ingen GPS – får jag  snart hjälp av förbipasserande.

Bruno ligger begravd på en stor skogskyrkogård i utkanten av denna långsmala stad. När jag väl hittar fram till graven är jag så trött att jag nästan brister i gråt. Att köra så många mil i sommarhettan tar på mig, jag är inte längre 20 år.. Jag sätter mig på den bänk som står uppställd framför hans grav och tar in energi. Den är så mäktig att jag helt och hållet fylls med helande. Jag känner hur den verkar i min knän och igenom andra delar av kroppen. Jag har också bestämt att fråga Bruno om jag ska fortsätta till Frankrike och hälsa på Claes och sedan eventuellt Andreé. Ganska snart får jag orden “GO HOME” i huvudet. De kommer så starkt att jag tar det för sant. När jag väl bestämmer mig för att vända norrut igen slappnar kroppen av och jag känner hur trött jag är av allt körande på vägarna. Mina tankar börjar redan tänka på “bilpåtåg”. Mellan Basel och Hamburg kostar det ca 1 500 kr enkel resa.