I Mödernes fotspår

Nästa dag beger jag mig till pastorsexpeditionen i Emmaboda för att utröna om mina förmödrar alldeles säkert ligger i Långasjö. Tyvärr visar det sig att allt material sedan 10 år tillbaka finns på Landsarkivet i Vadstena och att jag får vända mig dit när jag kommer hem. Jag skulle ju ändå åka till Emmaboda och vandra runt då stan utgör en del av min mormors historia, så det gör inget. På sommaren 1914 gick hon nämligen en sykurs i stan men hade varit på Öland på en resa. Hon steg av tåget i Emmaboda. Steg av gjorde också en ung postiljon vid namn Carl Edvard Hansson som genast blev betagen av kvinnan på perrongen och följde efter henne för att se vart hon tog vägen. Ruth hade gått in i trädgården där sykursen höll till. De satt ute och sydde på eftermiddagen. Carl vågade sig in och frågade henne om hennes namn och om hon kunde tänka sig att promenera runt kvarteret. Vilket hon accepterade. För att göra en lång historia kort gifte de sig våren 1915 och flyttade till Alvesta där Carl nu hade fått fast tjänst. Jag gick upp på perrongen och tog några kort och försökte se dem framför mig och det var inte svårt.

Men nu tänkte jag bila längs väg 520 för att följa mina anmödrar i fotspåren bakåt i tiden och återvänder därför till Vissefjärda. I Fåglasjö i Vissefjärda socken är min mormor Ruth född 1892. Tyvärr föddes hon utanför äktenskapet då äktenskapet med soldaten J.A. Augustsson-Fors uteblev. Mormor har senare i sina memoarer beskrivit hur modern tänkte dränka sig men inte vågade. Jag broderar ut lite: “När Maria Charlotta gick stigen ner till sjön för att dränka sig, visste hon inte att världen stod på tröskeln till en ny tid; en tid med andra värderingar och synsätt, så olik hennes egen. Fostret sparkade i hennes mage som för att protestera inför det kommande. Hur mycket förstår ett litet barn innesluten i det andra vattnet, livmoderns trygga rum, så nära men ändå så fjärran det ofantliga livet utanför med sina solsystem, galaxer och kosmiska avstånd. Kanske förstod hon allt”.

Hennes mor arbetade sedan som piga runt om i Vissefjärda och Ruth växte upp som ”pigans oäkta unge”. Hon blev dock genom försynen tagen till fosterbarn av sin lärarinna Norna Sjöstrand i Sidlandsmåla när modern dog ung i kräftan och Ruth fick därigenom ett helt annat liv. I sina memoarer skriver Ruth långt senare att hon på nära hand fått uppleva människors svekfulla sätt. Ingen ville leka med henne som den oäkta ungen medan alla ville känna henne som fosterdottern till lärarinnan..

Hennes riktiga mor hade dock inget dåligt förflutet. Hon kom från bondgården Slott utanför Ellingsmåla. Hon hette Maria Charlotta Petersdotter, född 1856 och hon vilar vid Vissefjärda kyrka. Jag har skrivit hennes historia i novellen Den grå klänningen. Tyvärr togs många gravstenar bort när kyrkogården gjordes om och det finns inget spår av henne. Undrar var gravstenen är? Hennes far Peter Svensson brukade gården Slott tillsamman med sin bror Johan Svensson, mer känd som ”doktarn i Slott”. Om hans liv och botargärning har jag tidigare skrivit i ”I Dackebygd”. När Peter så dör för ung mäktar inte brodern Johan fortsätta och bådas andelar säljs och gården går ur en släkts ägo för gott, där den tidigare varit i flera hundra år.


Jag har en gång tidigare besökt gården och familjen Johansson, ättlingar till de som köpte den på 1860-talet. Jag åker nu igen den knaggliga, slingrande avtagsvägen till gården från 520:an mellan Vissefjärda och Långasjö. Väl framme sitter de i trädgården och firar en födelsedag med kaffe och tårta. Strax ställs en kopp fram för mig och samtalet är fort igång om gamla tider. Mest är det dock jag som pratar mest och de andra som lyssnar. Jag är intensivt inne i det förgångna och allt som hände då. Jag vet inte själv varför jag är så engagerad men det är som det är något jag ska ställa till rätta och göra ogjort. Kanske har mina anmödrar talat till mig om nätterna när jag sovit..

(forts.)