I Mödernes fotspår

Slott, Ellingsmåla

Maria Charlotta Petersdotters mor gifte in sig i släkten på Slott. Hon hette Kajsa-Lisa Petersdotter född 1822 i Fåglasjö och var min mm mm. Det var dit till den byn som Maria Charlotta återvände för att föda Ruth i sin ensamhet 1892. Både modern Kajsa-Lisa och mormodern Helena Svensdotter dog med bara med en dags mellanrum redan 1871; Maria Charlottas syskon hade utvandrat till Amerika och gården Slott var såld. Så hon hade ingenstans att vända sig än kanske till släkt i Fåglasjö. Maria Charlotta kanske också sökte sig till Fåglasjö som den tryggaste platsen hon kunde minnas att ta pigtjänst på, vid dotterns födsel. Dessutom tog hon hand om den lama systern som inte kunnat emigrera. Därefter tjänade hon dock på ett flertal gårdar runt om i Vissefjärda som Ruth senare beskriver i sina memoarer. Man får läsa hur den lilla flickan fäster sig vid olika människor längs vägen, får göra uppbrott när modern får ny plats någon annanstans. Idag vet vi hur en barnasjäl påverkas av för många uppbrott men då, vad visste man och vad hade man kunnat göra åt det! Kände hon sig någonsin hemma någonstans? Jag tänker många gånger på just Maria Charlotta med sin dotter Ruth, två kvinnor att ta vara på sig själva i en värld där så mycket hade förändrats för dem. Hur mycket av moderns tunga liv kom över tidigt i den lilla flickan?

Det är med Kajsa-Lisas mor vi går över gränsen till Långasjö socken. Min mm mm m Helena Svensdotter föddes 1788 i Trollamåla Södergård men kom att gifta sig med Peter Säf, en bonde i Fåglasjö. Eftersom jag inte tidigare har följt denna mödralinje bakåt är jag mycket nyfiken på platserna där de bott och vänder nu bilen mot Långasjö socken längs väg 520 efter att ha tagit adjö av familjen Johansson på Slott. Så småningom ser jag skylten Trollamåla åt höger och svänger in på en mindre grusväg. Nu börjar problemen komma. Jag frågar i flera gårdar, bl a hos Daniel Svensson, om de vet vem Sven Svensson var och var gården ligger som han brukade men ingen vet. Daniel Svenssons far säger fyndigt: Vi vet ingenting, vi har bara bott här i 100 år! Tyvärr får jag lämna byn utan att ha lokaliserat gården men här föddes min mm mm m Helena. Hennes mor i sin tur kom från Bågsjö och jag återvänder till väg 520 för att fortsätta förbi Långasjö längre norrut. På vägen passerar jag Plaggebo som spelat en stor roll i mitt förflutna också genom giften fram och tillbaka mellan just de två gårdarna. Jag stannar för att ta ett kort på det gula, vackra huset. Här bor en människa som bryr sig, det syns!

Jag fortsätter, korsar väg 120 och är snart i Bågsjö, vid det gråmålade huset, som min berättelse började med. Här finner jag ett nytt kaffekalas i trädgården och blir snart sittandes med en kopp framför mig medan vi alla försöker reda ut släktförhållandena! Vid bordet sitter just ägarinnan till det gula Plaggbo, Magdalen Thiel och hennes dotter Elin Eriksdotter. De är där med fadern för att ta ner lite skog. Huset i Bågsjö ägs av Magdalens bror Carl-Anton Thiel. Härifrån kom alltså min mm mm mm Botil Svensdotter född 1759, min mm mm mm m Maria Nilsdotter, född 1733 och min mm mm mm mm Sissela Månsdotter född 1703 men som gifte sig hit från Backa, Ljuder verkar det som. Magdalen Thiel berättar att gården Bågsjö har gått i arv på kvinnornas sida i många generationer vilket inte är så vanligt. Nu försöker vi utröna hur hon och jag är släkt men vi lyckas dåligt .Som tur är lovar hennes bror via telefon att skicka mig sin släktforskning så det ska snart vara utrett. Och så har jag ju också min släktforskarkollega tillika sjumänning Hans Pedersen Dambo i Malmö ,som kommer från dessa grenar ,som kan reda ut saker i detalj! Magdalen engagerar också hembygdsföreningens ordförande Stig Hermansson i jakten efter att hitta rätt gård i Trollamåla för min mm mm m Helena. Han och jag tillbringar senare en del av kvällen i vandrarhemmets gästkök där vi sida vid sida plöjer igenom olika böcker. Vi kommer inte riktigt fram till något bra svar och till slut säger han att jag får åka till Ingvar på Näset bortanför Trollamåla, vid Parismåla och fråga. Under kvällens lopp lyser solen upp omgivningen extra starkt och några sekunder uppmärksammar vi det innan vi återvänder med näsorna ner i böckerna.
(väl hemma efter min resa googlar jag fram att Trollamåla Södergård måste vara det vita hus som byggs om som ligger strax till höger när man svängt höger i ”klykan”.)

(forts.)