Vi fick mycket tidigt lära oss hushållsarbete, genom att vi fick bädda våra sängar, hjälpa till med städning, handla, diska och plocka undan. Efter den sjuåriga folkskolan fick vi en tvåårig fortsättningsskola, en dag i veckan, som var yrkesinriktad, De flesta barnen i “gettot” började arbeta redan i 11 års åldern, som springpojkar i affärer, eller på något trädgårdsmästeri. Efter grundskolan och de dagar man inte gick i fortsättningsskolan jobbade man på något kontor eller på något företag som lärling. Nu var man inne i yrkeslivet som upptog det mesta av tiden. Den fritid som blev över gick åt till att ha trevligt, man hade varken lust eller tid att hitta på bus eller ofog.

Uppväxten i detta “getto” med så många ungar lärde vi oss att respektera varandra och umgås på ett vänligt plan även med dem som inte var ens nära vänner. Jag vet att av alla de tusentals ungar som växte upp i detta “getto” är det endast högst fem som valde brottets bana. Att det inte var fler, berodde , vad jag personligen tror, på att det var en kombination av fattigdom, frihet, disciplin och uppfinningsrikedom, kamratskap, eget ansvarstagande den lärdom man fick både genom disciplinen, föreningsverksamheten, den äldre generationen och skolan.

Lennart Krigaren Olsson

Läs mer på Kirsebergs Allehanda