Jag föddes i Stockholm 1939. 1942 flyttade mina föräldrar in i ett “barnrikehus” i Malmö. Huset var placerat i utkanten av staden, avskilt av en järnväg. Vägen som gick under järnvägen var huvudleden in och ut från staden. Jag blev tidigt medveten om att jag bodde i ett, vad vi kallade för, “getto”. Här hade vi inpå knutarna, fängelset, “idiotanstalt”, en park där häxor och brottslingar hängdes för inte så länge sedan, en garnisonspark där de hängda begravdes. Här fanns några större omoderna huskomplex, där det bodde fattiga arbetarfamiljer.

Det fanns mer än 1000 barn i “gettot” varav 350 bodde i samma barnrikehus som jag. Vi hade en skola där sexhundra av dessa barn gick. De flesta av oss var tidigt medvetna om att vi levde under fattiga förhållanden. Vi fick kläder och skor av fattigvården, som bestod av Röda Korset och slumsystrarna, vi fick ofta fisk eller annan billig rätt, till middag. När det någon gång serverades kött, då oftast på en söndag, då var det fest.

Ungarna i “gettot” fördrev tiden med traditionella lekar, som hoppa hage, hopperep, kurra gömma, rulleband, pjet mm. Vi fick tidigt lära oss att själva tillverka leksaker, svärd, pistoler, lådebilar och pilbågar. Men vi kunde också hitta på bus och ofog, t.ex. använda slangabella där fönster träffades och gick i spillror, gubbar och kärringar som fick någon kastanj eller sten i huvudet. Vi kastade snöbollar på både fönster och annat som rörde sig. Ett trettiotal bilar blev totalförstörda vid frihamnen av ungar från “gettot”. Vi hittade på många andra hyss, som man inte fick göra, trots att vi visste om det. Många av oss provade även på att sno något i någon affär, då mest godis, som för det mesta var placerat på disken inom armens räckhåll.