Vi var kända i staden, de hade en stor respekt för oss; stadsborna vågade sig inte ut här. De kallade oss för “backabusar”. De trodde att om de kom in i vårt “getto”, så vankades det stryk. Vilket sällan hände. I “gettot” bodde förvisso ett par familjer som var kända bråkmakare, men det drabbade mest ordningsmakten. Disciplinen i “gettot” var hård , ibland för hård. Man fick lusingar och stryk av mattepiskare och klädesborstar för allt man hittade på som inte passade de äldre. Ibland obefogat.

I skolan var de flesta lärare riktiga barnuppfostrare, de använde en bambukäpp, en meter läng och ca 10 mm tjock, som ofta landade på skinkorna så det uppstod färgranna ränder i ändan. Man blev dragen i håret intill öronen så man följde med upp i taket. Kvarsittningar duggade tätt. Slagsmål förekom sällan i “gettot”, men i skolan kunde det max en gång i månaden uppstå ett mindre slagsmål, slagsmål som snabbt avbröts av en lärare som hade rastvakt.