En eller två gånger om året inträffade “gårdakrigen”. Dessa proklamerades i skolan på rasterna några dagar innan drabbningen. Det var ungarna i barnrikehuset mot ungarna, antingen på Östergård eller mot ungarna i Gula faran eller Sarisgården. Dessa krig var brutala, många fick riktiga blåmärken som satt kvar flera dagar. Vapnen bestod av träsvärd, pinnar, pilbågar, stenar, koks, kol och knytnävar. Kriget varade endast en dag. Dagen efter var alla vänner igen, de forna fienden kunde dagen efter, skratta och berätta för varandra hur de upplevt slaget.

Vi fick också uppleva och känna glädje, Vi var med i scouterna, Unga örnar eller Frälsningsarmen, där det ofta anordnades något trevligt för oss ungar. Men vi fick även här lära oss vett och omsorg under trevliga former. Ofta på söndagarna fick man en krona för att gå på bio för, eller spendera en dag i Folkets park. Vi gick ibland till museet som var gratis. Vi badade på Ribban eller saltsjön, vi lekte i den underbara Beijers park. Vi rörde oss fritt i hela staden, vi fick tidigt ta ansvar för var vi tog vägen eller för vad vi hittade på. De flesta föräldrar frågade eller brydde sig inte om var ungarna var eller hittade på, bara de var hemma i tid till maten eller läggdags.