Johan i Slott var inte bara läkare för de sjuka i socknarna runt omkring, utan även i vissa fall för städernas patienter. I synnerhet då läkarna visat sig stå maktlösa gent emot vissa sjukdomar, så kunde han få resa långa vägar och träda till. Han ansågs kunna bota de mest hopplösa fall. I hemorten åtog han sig även uppdraget att bota böndernas djur, så för honom blev det inte mycket tid över för lantbrukets skötsel. Som botemedel använde Doktor Johan varken läsning eller besvärjelse utan i stället sådan medicin som han själv framställt genom örter, utom i de fall då det gällde arm- eller benbrott. Då skulle han spjäla. Jag tror att det var sälj eller vide som användes härtill. Spjälorna utgjordes av tunna färska skivor som virades om och täcktes med linneduk. Här var det saven i träet som enligt hans utsago var det effektivaste medlet till att fortast kunna läka det sjuka stället. Hela detta system som denne kunnige man byggde upp överläts icke till någon av hans närmaste. Därför ville de gamla sedan ej sätta tro till att det var örterna som hade gett bot åt de sjuka, de lutade i stället åt den åsikten att dessa i stället kunde vara camouflage och att Johan i hemlighet hade hemfört människobarn från vigd jord och att deras jordbundna själ gav honom denna hemliga makt då det gällde att analysera människornas fiende nr1.” (Gustavsson, 1963 s. 115-116)

Med tiden såg de traditionella botarna sig alltmer hotade av det framväxande läkarsläktet i staden. En lagstiftning ”upphöjde” deras utövande till ”kvacksalveri och svartkonst”. Det gällde ju för den ”kloke” att i hög grad vara insatt i de osynliga väsendenas reaktioner. Johan i Slott var ju också ställd inför Medelsta ting i Ronneby, som så många andra botare, men frikändes dock. Han hade gett en patient, som sökt honom för sinnessjukdom, en så stark medicin att patienten hade fått en chock. Han vägrade dock att säga vad drycken innehöll och försvarade sig bara med orden ”min konst och deras tro” och på det viset blev han frikänd. Johan kunde som de andra ”kloka” läsa trollformler och han hade både syner och ingivelser, sa han. Han satte dock mest tilltro till sina mediciner. Det står att läsa ”han kokade örttéer för ”kolik” och ”bröstsjuka” och ordinerade tallrisbad för ”värk”. Han kunde också konsten att spjäla brutna lemmar. Mot yrsel och mångahanda ”knevor” slog han åder. Blodflödet stoppade ”doktorn” med röksvamp.” Ett av hans universalrecept löd: ”Vit Inte, 5 öre, Draka Blo, 5 öre, Jerpa Ister, 5 öre, Johannes Brö, 5 öre, Rö koral, 5 öre, Vit koral, 5 öre, Tolfmanna Kraft, 5 öre, Elfvanna Styrka, 5 öre, Helvetes Sten, 5 öre, Jungfru Skin, 5 öre, Kristi Trä, 5 öre, Janes Testamente, 5 öre.” Det finns klarlagt att vid två tillfällen expedierades just detta recept; dels i Karlskrona 1875, dels 1876 på ett apotek i Eslöv. Där skrev dock apotekaren tillbaka till patienten och sa att varken hans apotek eller något i Malmö hade kunnat hitta ”Kristi trä”. (I Dackebygd årg. 1957, s. 64-67)