Botaren “Johan i slott”

Från allra första början kunde ingen äga skog, den var alla människors ”allmänning”. Många turer om skogen skulle utkämpas genom århundranden, men när vår berättelse skrivs, så har nyligen något stort hänt. Revolutionsåret 1789 ute i Frankrikes Europa har gett ett märkligt återsken i kung Gustav III:s sinne; kanske var han rädd att det svenska folket skulle företa samma revolution. Det året återskänker han nämligen de samfällda utmarksskogarna, som fram tills nu hade tillhört kronan, till respektive hemman. Det året var ett stort år i byn Ellingsmåla. På bystämmorna diskuterades det både på tvären och på längden och farfar Gerton och morfar Gumme var mycket, mycket nöjda där de satt sida vid sida. Bystämman var de självägande böndernas forum, där de dryftade byns angelägenheter och försökte hitta bra svärsöner och svärdöttrar åt varandra. Allteftersom Johan och hans syskon växte upp, hjälpte de mer och mer till med gårdens sysslor. Alltid fanns det något att göra för små barnahänder. Arbetsdagarna var långa; från tidig gryning till sena kväll arbetades det. Johan var duktig med djur. Gårdens två hästar kunde han köra nästan ensam trots sina unga år. Pojkarna följde gärna med ut till de 90 ha skogen, som nu tillhörde gården, för att röja, fälla skog och fylla på vinterförråden av ved; de 8 korna blev stiligt ryktade av flickorna medan de hängde runt mor och pigan vid mjölkningen; de hjälpte redan till att ge ungdjuren, svinen och de 25 hönsen foder om kvällen, när Maria ville skynda sig in för att styra med kvällsmaten åt det stora hushållet Förutom de 10 munnarna i familjen att mätta, fanns även tjänstefolket. Dels fanns där de två gamla trotjänarna Sigurd och Berta, som nu på ålderns höst bodde som inhysehjon hos sina forna arbetsgivare och skulle förses med livets nödvändiga intill deras slut. Så länge pojkarna var små fanns det även två drängar. De deltog sida vida sida med Sven i hans arbete i skogen och på fälten. Maria hade hjälp av en piga för allehanda göromål. Tjänstefolket lydde under den s k tjänstehjonsstadgan som talade om vilka villkor som gällde för löner och arbetsförhållanden. Sensommaren och förhösten var länge den tid då man sa upp sig och tog nyanställning. Det år som Johan föddes hade redan detta klarats av och en ny piga hade kommit till gården den 29 september på Mikaelidagen.
(forts.)

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s