Botaren “Johan i slott”

Hästen satte i stad med ett ryck och började dra vagnen med husets alla attiraljer och snart försvann boningshuset bakom granskogen. Då kände han plötsligt en stor sorg komma över honom. Vad hade han gjort? Släktgården hade gått dem ur händerna. Men han skulle visa dem, han skulle visa dem! Han var nu nästan fullärd genom Tea och hade redan skapat sig ett rykte. Det skulle nog gå bra. Han skulle bevisa det. Han skulle minsann visa omgivningen att han fortfarande var av bondesläkt och skulle så förbli. Men det skulle inte bli en fin jul, för någon av familjerna på var sitt håll. I byn Eremitemåla, inte så långt ifrån Slott, ner mot Blekingegränsen, hittade han vad han sökte. De fick hyra in sig i en stor mangårdsbyggnad, hos en familj som råkat få stort utrymme ledigt, då en hel barnaskara utvandrat till Amerika. Här fortsatte han sin praktik men visste nu att ta mer betalt. Efter 10 års hårt arbete med sin praktik och sitt tandläkeri ( I Dackebygd årgång 1959, s 115) i Eremitemåla, hade han samlat ihop tillräckligt med pengar och kunde köpa sig en gård i Stolpabäck 1874. Christina och han brukade den vid sidan om praktiken, till dess att dottern Matilda Christina gifte sig 1884 med Jonas Per Andreasson från Långasjö. Då överlät de gården till det yngre paret. Johan och Christina hade ju också nått en ansenlig ålder och hans ork började avta till skillnad från patienttillströmningen. De flyttade till en litet torp längre upp i skogen, där Johan fortsatte med sin gärning. Efter nio år gick hans kära Christina bort. De sista åren av sitt liv levde han ensam som undantagsman. Man kan undra vad han funderade på dessa sista år av sitt liv. Han hade sett en tid förändras radikalt och allt som han trodde på, ifrågasättas. Till hans glädje hade dock dottern Cajsa Lena, som fått en del ”gåvor”, börjat ta emot patienter. Med henne skulle nog hans verk gå vidare.. ”Johan i Slott” gick bort den andra maj 1901, just när våren på allvar hade kommit till byn. Han begravdes vid sidan av sin hustru Christina på Vissefjärdas nya kyrkogård, mitt i hjärtat av sin kära hembygd, som hade känt honom så väl genom hans botargärning. Ett bevis för hans kunnande är nog att det tog ca 30 år efter hans död, innan hans recept slutades att expedierades på svenska apotek.
(forts.)

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s