När Johans lillebror Peter föddes i augusti 1819 hade nya regler trätt i kraft: en ledigvecka hade införts mellan laga flyttdag och dag för tillträde i tjänst och inföll sista veckan i oktober.

Förutom de bofasta på gården fanns det även andra munnar som skulle mättas vid kvällsmaten; vid köksbordet satt ofta gårdfarihandlare, luffare, trollkvinnor, släktingar och folk som sökte arbete en kortare tid på gården. Lösarbetarna bodde periodvis som backstugusittare. Då och då infann sig det någon torpare, för att diskutera med Sven om något de vill göra på nyodlingen. Johan växte sålunda inte upp alltför isolerat, trots den lite avsides belägna gården i förhållande till de övriga gårdarna i byn. Han växte även upp i en trakt som varit gränsland mellan olika maktsfärer under många seklers gång och där danska och svenska intressen ofta kolliderat. Ute på näs och uddar i det sjörika landskapet hittar Johan rester av forna försvarsborgar och drömmer om stora slag som han deltar i. Det talades också fortfarande om bygdens store son, Nils Dacke. Hans släkt kom från Vissefjärda sockens södra delar. Dacke ledde Nordens största bondeuppror mot Gustav Vasa. Dessa berättelser om forna tider hördes ständigt runt det stora matbordet på Slott och Johan tyckte att han levde mitt i händelsernas centrum. Han formades att se på sig själv som en man med ett stolt förflutet och en egen vilja.

Åren gick och sannerligen blev han alltmer lik sin far. Stor och stark som en björn och med ett intresse för jakt och fiske. Han följde Sven i allt och många var de gånger när de båda kom hem med sin fångst efter flera dagars frånvaro, till bröderna Gustav och Peters förtrytelse. I fickorna hade han även örter och blommor av allehanda sorter som han plockat. Han visade dem för trollgummorna som passerade förbi med jämna mellanrum. De slog upp läger på gården under långa perioder och lät traktens sjuka söka dem. De var nöjda med hans intresse för deras konst och bad honom om mera.

Varje söndag spändes hästen för droskan, finkläderna sattes på och så bar det iväg till kyrkan i Vissefjärda. Den halvtimmes långa färden in var ett van och trygg resa; desto mer spännande var det när de fick följa med till Holmsjö marknad neråt Blekingegränsen. Det stora äventyret som hägrade var Lövmarknaden i Karlskrona som hölls en gång om året. Dessa resor var alltid en fest och ett välkommet avbrott i den vardagliga lunken på gården. Dit kom folk från alla de håll och barnen gjorde stora ögon inför allt nytt som presenterades där. Så småningom började de också upptäcka det andra könet och marknaden fick en ny innebörd för dem.