Johan Svensson kom till jorden den 18 oktober 1814 som fjärde barn av sex stycken. Han föddes en vacker höstdag när träden stod i brand, sommarens slit var över, potatisen upplockad för vintern och slakten var i full gärning. Han föddes in i en stadig bondsläkt, som brukade en gammal släktgård vid namn Slott, vackert belägen på sluttningen ner mot Ellingsmålasjön.

Ett par kilometer därifrån låg Ellingsmåla by. Därifrån var det en halvtimmes resa in till kyrkbyn Vissefjärda, belägen i det skogsbeklädda Konga Härad i södra Småland. Vid dopet i Vissefjärda kyrka redan nästföljande söndag, den 23 oktober, tog mormor Stina honom ur Marias armar och vyssjade honom sakta. Hon log tyst för sig själv över att åter få se en pojk födas till gården. Tänk om hennes make Gumme hade fått leva ett år till! Så glad han skulle blivit!

Dottern första barn hade varit en flicka som fått namnet Lisken, sedan hade som tur var Gustav kommit, men sedan åter igen en flicka, Kajsa.. Fru Stina hade själv bara fött ett enda barn, Maria, till gården. Detta faktum hade legat som en oro över hennes bröst under många år. Vad skulle hända med den gamla släktgården om Maria inte kunnat föra släkten vidare? Gården som funnits i familjen ägo så länge man kunde minnas, fick inte gå ur händerna på dem. De var självägande bönder sedan urminnes tider, varken kronobönder, frälsebönder, torpare, backstugusittare eller något annat.

Hon tittade stolt bort mot svärsonen Sven och tackade honom tyst inom sig. Hon hade sett honom växa upp och visste vilken bra karl han var; han kom från en annan av byns gårdar, som den enda sonen till Gerton och Ingeborg. Maria hade gjort ett bra val. Men hon var lite orolig ändå. Sonsonen liknade sin far upp i dagen redan nu och skulle säkert bli lik honom som vuxen; kortväxt, grov och stark som en björn. Skulle han liksom Sven fatta mer tycke för jakt och fiske än för jordbruk? Svärsonen Sven var mer ute i skogen och ute på vattnen Hallasjön, Ellingsmålasjön och Slottsgölen än hemma på gården för att sköta de 11 ha jord som tillhörde dem. Med sin enorma styrka bar han lätt flatekan med sina fiskeredskap ensam på sina armar mellan sjöarna som han kände så väl sedan barnsben. Ja, en frihetssökande svärson hade hon fått, tänkte Stina, måtte inte Johan bli likadan!

Skogen skapade en inre frihet för människan, vilket gjorde henne okuvlig och frihetssökande. Många är de författare som skrivit om den nordiska allmogens särställning i Europa och dens personliga relation med skogen. Ännu är tiden för ung i vår berättelse, för att en viss Vilhelm Moberg ska kunna nämnas så mycket mer. Han föddes 1898. Johan var pyssling med Vilhelms mor Johanna, från trakterna norr om Emmaboda.

Stina fick känna sig nöjd med det som var; hennes krafter var i avtagande. Hon levde bara fram till sommaren 1817, då Johans lillasyster Brita-Stina hade hunnit bli halvåret och gärna satt i hennes knä. Sist föddes Peter, två år efter hennes död. Tre pojkar och tre flickor skulle säkra både arbetskraft och släktgårdens framtid, det hade hon nog förstått. Två år senare dog farmor Ingeborg borta i Elllingsmåla. Nu fanns det ingen längre ur den äldre generationen. Nu var den 38-åriga Sven och hans hustru Maria ensamma ansvariga för gårdens väl och ve.