“Makt handlar alltid om vem som definierar och vem som accepterar definitionerna.” s. 42
“Behovet av att vara helt och tryggt omsluten finns med oss hela livet och de sätt som detta behov kan tillfredställas på varierar från att omslutas i fysisk mening till att veta att man är accepterad och älskad medlem av en grupp”. s 45
“När vi inte hittar en livsstil som tillåter oss att vara oss själva, när vi inte kan leva inombords och utvidga det som ger oss vår känsla av att finnas till KÄNNER VI STOR RÄDSLA”. s. 53
“Man är inte rädd för något som inte är av intresse”. s 96
“Men de människor som inte har blivit älskade på rätt sätt som barn finner det mycket svårt att som vuxna älska sig själva i den utsträckning som deras mänskliga status kräver. Om vi inte kan älska oss själva, kan vi aldrig vara vårt riktiga jag. Om vi inte kan vara vårt äkta jag kan vi inte trivas med vår kropp och aldrig känna oss fria att utforska våra möjligheter. För att handskas med rädsla kan vi förvandla oss själva och andra människor till föremål, men när vi väl gjort detta är vi inte på långt när den person vi hade kunnat vara. s. 143
“Varje grupp har regler och normer som på något sätt gäller för vajre person i den gruppen och alla medlemmar.. måste ge upp någon del av sig själva för att anpassa sig till reglerna och normerna. De delar av oss själva som vi måste ge upp för att vara medlemmar i gruppen projicerar vi på människorna utanför gruppen och dessa människor blir föremål för vårt förakt och hat, våra fiender. s. 144
“Sussie Orbachs bok “Fetma är en kvinnofråga: fetma kan vara ett sätt att undvika sexuell närhet”. s 166
:”psykologiska symptom uttrycker de föreställningar en kultur har om sig själv vid en given tidpunkt”. s 174
“Som psykologer brukar säga är det bara beteende som belönas som upprepas. Sådant som inte vållar oss annat än smärta gör vi bara en gång och aldrig mer. Vissa av oss hade som barn föräldrar som nonchalerade oss eller som lade märke till oss bara då vi skulle straffas. Men en dag när vi brände oss på handen upptäckte vi att vi fick kärlek och ömhet. Vi drog slutsatsen att smärtan/skadan/sjukdomen var ett pris som var värt att betala för att få kärlek och trygghet och därmed inledde vi en livslång sjukdomsperiod”. s 176
“Många människor som tror att de är dåliga och värdelösa och som är rädda för kaoset och tomheten inom sig upplever rädslan för utplånande som en rad obehagliga fysiska symptom. Vissa av dessa är inte bara sviterna av ett långvarigt fysiskt tillstånd av rädsla utan ett uttryck för att de kroppsliga funktionerna bryter samman när vi befinner oss under ständig stress. s 183
“När ett barn utsätts för situationer som det inte kan handskas med eftersom det inte finns några förklaringar som det kan förstå eller acceptera och föräldrarna varken inser att barnet är plågat eller försöker trösta och lugna det, då löper barnet risk att bli tillintetgjord och dess ömtåliga självbild utplånas. Ett desperat försvar som barnet kan använda i denna situation är att ta in hela upplevelsen i sig. Barnet kan inte distansera sig från den, för den är alltför väldig och allomfattande och också alltför viktig, eftersom den har att gör med de människor som är allra viktigast för barnet. den blir en del av barnet självt , del av dess fantasier och mardrömmar, del av själva jaget. Det var på detta vis många av oss “ärvde” depression och bär inom oss bilder av mörker, förtvivlan och mordiskt raseri – inte vårt eget, utan vår mors.” . s 187
“Psykiatriska sjukhus är monument över utsläckandet av den mänskliga själen”. s 202
“De människor som tas in på psykiatriska sjukhus skiljer sig åt i fråga om vilka typer av problem de har och hur de uppträder men en sak som alla har gemensamt är att de har mycket låga tankar om sig själva.”. 203
Ingvor Sabina Le John 