Längre fram såg jag Chaplin

och jag förstod emigranterna

längre fram, längre fram också jag…

Emigranter, jordens diamanter, saltet i världen.

Jag tillhör ert släkte,

som ni bär jag mitt liv i min kappsäck,

som ni äter jag min ångests bröd,

jag frågar inte längre efter livets mening,

jag lägger min hårda knytnäve på världens bord,

Jag hör till dem som inget har, som vill allt,

jag kommer aldrig att kunna resignera.