” Frankl tillägger att det är inte lika självklart eller ens fördelaktigt att leva här och nu i det vidriga. Så berättar han om några av sina kamrater i lägret. Den beskrivningen kan påminna om några ord av Sören Kierkegaard: Människan är summan av sina perspektiv. Vad är det? Jo, att man inte kan förstå sitt eget här och nu om man inte känner till och inser dess historia och vet vägen framåt till här och nu. Och man kan inte använda sitt här och nu om man inte syftar till något senare, något inne i framtiden.” s. 239

“Att leva innebär ytterst att bära ansvaret för och fylla de uppgifter som livet ger varje individ.” s. 240

“Att höja blicken från sitt nu, med erfarenheten rotad i det förgångna och tanken inriktad på framtiden, att söka mönstret i den tillvaro som man just uppfattar, det är detsamma som att orientera sig. Att orientera sig är ur språklig synvinkel detsamma som att söka soluppgången, orienten. “Natten söker alltid dagen, skrev Lars Forsell. s. 241.

“Vi har en benägenhet att ge mer uppmärksamhet åt händelser än åt resultat. Men det är inte alltid som händelser följs av sådana resultat som vi räknat med. Det är således enbart genom resultaten som vi kan bedöma en händelse. s. 250

“Det finns en plats inne i varje människa en blandning av det nödvändiga och det onödiga lidandet.” s. 252

“I en helt annan del av världen brukar människor färdas på havet. De har upptäckt att två båtskrov, som var för sig är ganska vingliga, kan surras i sidled till varandra. Det som då uppstår, en katamaran, har större stabilitet. Men för att katamaranen ska uppstå, krävs att man redan har insett och bejakat den vinglighet som finns i skroven var för sig”. s 149

“Vårt liv känns ofta meningslöst. Den som ska dö snart delar aldrig denna känsla. Paradoxalt nog kan endast dödsmedvetandet ge livet dess verkliga sammanhang.” s. 270

“Känner du till dina faktiska valmöjligheter? Eller blundar du för dem för att istället få förbli i den vila som ibland kan råda i dig? Naturligtvis kan livet inte vara ett ständigt uppbrott. Det finns tider av vila då och då i ett gott liv. De behövs för att man ska kunna göra sig förtrogen med det nya som det senaste vägskälet ledde fram till. Sådant tar tid…!

“Att för stunden avstå från beslut, att fortsätta att hålla frågan öppen därför att man saknar underlag för att ta ställning allt sådant kräver mycket styrka. Det är just för att beslutsamheten ska kunna bli helhjärtad som vägen dit måste vara prövande, avvaktande, öppen. Sådant är inte lätt.

Men om en människa verkligen äger modet att före sitt beslut betrakta och bejaka sina olika alternativ, då kan en sak garanteras: den människan lever. Hon eller han håller just på att utvecklas som människa. Anders Engqvist säger: “Det är utomordentligt obehagligt att utvecklas. Tyvärr har många människor det inte tillräckligt svårt för att orka ändra sin situation. De har bara ett litet helvete och då blir det inte en nödvändighet för dem att göra något åt sin situation.” s 161.