Ur “Guds vänstra hand” av Adolf Holl

“Om de fullkomliga verkligen hade fått tröst visade sig under timmarna då man väntade på avrättningen, under den sista prövningen. I sådana situationer framgår det om medvetandet har lärt sig att låta den inre monologens ändlösa rader av ord förklinga och att ansluta jagkärnan till de positiva energifält som världen är full av. Låt er inte skrämmas av dem som kan döda kroppen men sedan inte kan göra mer. Den som vill rädda sitt liv skall mista det. Ingen skall ta er glädje ifrån er”. s 122

“Grof drar ingen skarp gräns mellan psykotisk störning och extatisk mystik. Det enda han accepterar som skiljemärke mellan kliniskt och religiöst skeende är förmågan att integrera det upplevde i vardagslivet. Det “transpersonella” rummet innesluter enligt Graf både heliga och förryckta. Med detta utlåtande klarar man sig bra, också teologiskt.” s. 24

“Ande, grekiska ordet Pneuma, från semitiska roten r u h = luft i rörelse… I Johannesevangeliet är ruas ursprungliga sinnlighet bevarad: pneuma blåser vart den vill, och du hör den blåsa men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som har fötts av pneuma”. s. 19