Ur en recension om boken “Om heligheten”: “Religionshistoriens två huvudlinjer. Den ena säger att människan förr eller senare måste företa en inre resa, den svåraste men samtidigt den mest avgörande av alla; resan till sig själv. Uppbrottet är nödvändigt, stillheten en förutsättning. Särskilt i den senare delen av livscykeln måste människan reformera sina mål, expansionen kombineras med en mognande intåtvändhet. Förutsättningen för denna inre resa är långsamheten, inbromsningen.
Den andra linjen säger följande: för att underlätta den inre resan har människor i alla tider företagit pilgrimsresor, vallfärdat till heliga platser. Att vara nära det heliga hjälper människan till den inre ron. Människor har brutit upp för att under en tid lämna det vanliga. Den yttre resan stärker den inre. Långsamhet, dröjande samtal och läsning är förutsättning för den inre resan.”
“Barnet är ambivalent i sina känslor till t ex mamma. Å ena sidan behöver barnet henne, men å andra sidan hatar det henne också… Att ha motstridiga känslor är nog så ångestskapande när man är vuxen, men för ett litet barn som inte kan resonera sig fram till ett förhållningssätt blir det en omskakande och olöslig konflikt. Ensam klarar inte barnet av det här. Om det inte får tillräckligt stöd och uppmuntran från sina föräldrar och känner att det fortfarande är lika omtyckt, grundläggs den dominerande känslan av att alltid leva på ett gungfly, en känsla som kommer att finnas med genom hela livet. Om barnet inte ens i vuxen ålder blivit särskilt självständigt kan reaktionerna bli kraftiga på en verklig eller inbillad förlust av kärlek”. s 33 Ur Svartsjuk av Smith/Åström
Den fängslande verkligheten
“Patienten svävar mellan två motpoler: rädslan för isolering i ett oberoende som innebär att han förlorar sitt jag i ett upplevelsevakuum och rädslan för att bli fängslad eller absorberad i personligheten hos den människa som han vänder sig till i hoppet om att få skydd”. s. 149 Regression
“Traumatisk förvirring uppstår huvudsakligen därför att attacken och reaktionen från barnet på den förnekas av de skuldtyngda vuxna medan barnet kan fås att känna att dess alldeles naturliga reaktion bör bestraffas. Trauma hos ett barn är en reaktion på ett olidligt stimulus som tvingar barnet att bete sig autoplastiskt ( modifierar och förändrar sin självuppfattning efter omvärldens signaler ) i motsats till plastiskt ( det ändrar sin uppfattning om aspekter av sin omgivning). s. 68
W R Bion:
“Kan vi inte bära vårt känsloliv så som en gång den som vårdade oss bar det åt oss, kommer konsekvensen att bli en utarmning av vår mänsklighet, oavsett vilka yttre framgångar vi kommer att nå. När vi upprättar försvar mot vårt känsloliv så kommer vårt tänkande och vårt seende att förvrängas i motsvarande grad.”
“En man går till kunskap som han drar i krig, klarvaken, med fruktan, med respekt, och med absolut övertygelse. Att gå till kunskap eller dra i krig på annat vis är ett misstag och vem som än gör så kommer att få ångra det steg han tog”. s. 53.
“För mig gäller det att jag bara kan färdas på stigar som har hjärta, vilken stig som helst bara den har hjärta. Den följer jag och den enda värdiga utmaningen är att följa den i hela sin längd. Och där färdas jag fram medan jag ser och ser och tappar andan.”
En underbar text från 70-talet av SVARTVITT! Finns på deras samlingsCD (1999 Swingoplan) EN GÅNG TILL. Jag ska sjunga den på Bluesafton på Hornet så småningom!
Medelklassens jakt på fler centrumnära områden att förvandla till sushirestauranger och dyra cafékedjor är obönhörligen på väg mot Kirsebergsstaden. Medelklassens barn sitter också i stadens alla nämnder och lägger ner allt det folkliga i området, ett efter ett; t ex Hörnan och Mötesplatsen försvann i en nafs. Nya närområden byggs utan plats för den penningsvage. Pensionärer, gamla och utsatta schasas undan för att göra plats för omvandlingen enligt arkitekternas blyetstunna, färgglada skisser, där bara unga människor med barn syns, i diverse påkostade broschyrer från stadens förvaltningar och byggherrar som är inblandade i processen.
Gentrifieringsprocessen, som den kallas när ett område får en statushöjning, är ett alltför välkänt fenomen numera i det västerländska samhället. I Stockholm pågick kampen om den sista arbetarklassutposten Hornstull ett tag men nu är kampen över. Området fylls med glitter och designerprylar i skyltfönstren.
Kristoffer Zetterström har i sin uppsats ”I gränden sjunger människan” vid historiska institutionen i Malmö jämfört Mässingshornet i Kirseberg och Trillians pub i engelska Newcastle och funnit de likheter som präglar de båda arbetarstädernas omvandling. Han talar om ”platser där man kan skönja själens ursprung” som går förlorade i en gentrifiering.
Ståle Holgersson i sin tur undrar i sin bok ”Staden och kapitalet”, med underrubriken ”Malmö i krisernas tid, varför vi slutade att bygga för arbetarklassen. Hans svar är att det delvis beror det på att den ekonomiska makten har förskjutits från industrikapitalet till finanskapitalet, där byggherrar mer är intresserade av att hålla bostadsbeståndet litet och dyrt. Industrikapitalet ville inte att hyror blev för höga utan inkomster skulle hellre gå till industrins varor än till hyreskostnaden.
Flera stora bostadsprojekt är aviserade i Kirsebergsstadens närhet; järnvägsområdet förvandlas till bostadsområdet Södra Kirseberg, Kirsebergsfängelset byggs om, Lundavägen får nya bostadskomplex längs gatan och Östra sjukhuset är i full gång med sin omvandling till cirkulär ekonomi. Malmös äldsta kolonilott står och svajar inför framtiden. Östervärns station kommer att bli en ny knutpunkt och blomma upp. Beijers Parks Café har fått en så grundlig renovering att den forna vackra utsikten över dammen försvunnit inifrån paviljongen. Nu kan man titta in i ett skåp istället. Om man sätter sig åt andra hållet kan man nu studera alla som går in och ut ur toaletterna istället. Mycket trivsamt..
TV-programmet Sommarlov har landat för överskådlig tid i parken med stora skaror besökare som följd. Den gamla lunken i cafét, där man kunde höra en fluga surra i ett fönster en loj sommardag, är över.
Före renoveringen
Efter renoveringen
Det positiva med gentrifiering är dock att sunkiga hyreshus, bortglömda gårdar mm kommer att fräschas upp när medelklassen flyttar in, det erkänner även gamla Hornstullare i Stockholm i ett debattinlägg. Sådana platser finns det även i Kirsebergsstaden som står och väntar. Men ytan är inte allt – medelklassens vurm för ytan kommer i längden att bli ett samhälle utan innehåll där färre och färre kommer att känna sig ”hemma” och fler och fler liksom förflyttade till ett statistliv i en möbelkatalog.
När ”Gamla Väster” har fått sin motsvarighet i ”Gamla Öster” är jag inte längre här.
I boken CHOCKDOKTRINEN av NAOMI KLEIN kan vi läsa hur början på det sönderfallande samhället startade med Milton Friedmans bok “Kapitalism och frihet” 1962. Länge låg idéerna i slummer men är de som medverkat till den amerikanska dominansen i Sydamerika (militärdiktaturer), invasioner i diverse länder i Mellanöstern och nu de västerländska samhällenas förtvining. (Zooma in 150%)
Ja, svarar jag, då fyller jag 65 år! Tänk att man har kommit dit!
– Och hit. Du bor numera i Malmö sedan 11 år tillbaka?
Ja, svarar jag, det var inget jag hade planerat men så är ju livet. Plötsligt tar det en vändning som man inte alls tänkt.
Den bakomliggande orsaken till det är att på 80-talet återvände min mor Märta till sin studieort Malmö/Lund:
Märta, nyexaminerad
Hon och hennes systrar gick sjuksköterskeutbildning i Skåne på 30-talet, så hon ville flytta just hit till sina “soliga” minnen vid pensioneringen. Morfar var bördig från Tomelilla så mamma har kusiner lite varstans i Skåne. Jag kom på besök till henne då och då i tornet. Där bodde hon sedan 1982. Vi turistade lite t ex endagarsturen “Öresund runt” gillade vi! Lunch på Louisiana och kaffe och kaka på båtarna. (sid 1 av 3)
Ingvor Sabina Le John 