Ur en recension om boken “Om heligheten”:
“Religionshistoriens två huvudlinjer. Den ena säger att människan förr eller senare måste företa en inre resa, den svåraste men samtidigt den mest avgörande av alla; resan till sig själv. Uppbrottet är nödvändigt, stillheten en förutsättning. Särskilt i den senare delen av livscykeln måste människan reformera sina mål, expansionen kombineras med en mognande intåtvändhet. Förutsättningen för denna inre resa är långsamheten, inbromsningen.

Den andra linjen säger följande: för att underlätta den inre resan har människor i alla tider företagit pilgrimsresor, vallfärdat till heliga platser. Att vara nära det heliga hjälper människan till den inre ron. Människor har brutit upp för att under en tid lämna det vanliga. Den yttre resan stärker den inre. Långsamhet, dröjande samtal och läsning är förutsättning för den inre resan.”