Ur “Kvinnor som älskar för mycket” av Robin Noorwood

“En öppen relation utan band medför inga krav på djupare förtrolighet. När man bundit sig försöker man kanske skydda sin integritet genom att emotionellt dra sig tillbaka”. s. 112

“Hon måste utveckla en relation till sig själv innan hon kan ha en sund relation till en man och det området återstår hårt arbete… Sökandet börjar hemma, i självet. Det man uttrycker i sitt liv är en spegling av det som finns djupt inne i ens inre; hur man uppfattar sitt eget inre, sin rätt till lycka, vad man gjort sig förtjänt av i livet. Förändras dessa uppfattningar så förändras ens liv”. s 154

“Vad är då poängen i “Den sköna och odjuret”? Det är accepterandet. Att acceptera är motsatsen till förnekelse och kontroll. Det är villighet att inse vad som är verklighet och låta den verkligheten vara vad den är utan att vilja förändra den. I detta ligger en lycka som kommer av att man inte manipulerar yttre omständigheter och människor utan utvecklar en inre frid också inför prövningar och svårigheter…. På grund av hennes accepterande attityd frigjordes han till att bli sitt bästa själv.

“Att verkligen acceptera en individ sådan han är utan att försöka ändra honom genom uppmuntran eller manipulering eller tvång är en mycket högtstående form av kärlek som de flesta av oss har svårt att kunna ge. Bakom alla våra ansträngning att ändra på en annan person ligger ett i grunden själviskt behov, tron att vi genom att han ändrar sig ska bli lyckliga. Det är inget fel att vilja vara lycklig, men att förlägga källan till vår lycka utanför oss själva, i händerna på någon annan innebär att vi sviker vår förmåga och vårt ansvar för att själva ändra vårt liv till det bättre”.

“För att bli frisk måste hon börja med att sätta en gräns där andra fick stanna, för där började hon själv, en självständig människa. s. 183

“För att undvika sin egna känslor “knarkar” hon bokstavligen med en man, använder honom som sin flyktdrog. För att kunna tillfriskna måste hon få hjälp att hålla stånd och låta de smärtsamma känslorna komma. VI det här laget behöver både hennes känslor och hennes kropp läkas. Det är ingen överdrift att jämföra denna process med att en heroinmissbrukare plötsligt lägger av. Fruktan, smärtan och obehaget är jämförliga och frestelsen att tillgripa en ny man, en spruta till är lika stor. s 192

(ur dagbok 94)