A la recherche du temps perdu

Sid1/10

Kanske är det inte av en slump som jag hittar flera delar av serien “A la recherche du temps perdu” ( På jakt efter det förflutna) på en loppis på min franska sommarresa 2021; (Marcel Prousts kanske mest kända titel för utomstående.) Mina resor de senaste åren har varit i fotspåren av mitt yngre jag; jag omlever, omvärderar och uppdaterar mig till dagens datum: de resterande “seniora”-åren på jorden.

Frankrike, fransk historia, franska språket, fransk litteratur var det som fångade mig under mina ungdomsår utomlands; jag arbetade som aupair-flicka i Marseille, som köksa på ett pensionat i Les Ollières. Jag bodde en period i en grotta vid Medelhavet och liftade runt rent allmänt i Frankrike. Jag var senare student på universitetet i Avignon, jag var på klostret Taize´ och översatte deras nyhetsbrev till svenska och deltog i bibelstudier, gjorde bilresor runt i landet och besökte utflyttade svenskar i Paris och längs Cote d´Azur. Under mina universitetsår gjorde jag ett radioprogram i flera delar från olika platser i Frankrike som sändes på studentradion Radio Ryd i Linköping.

Min vän, svenske Claes, en slags “munk” på klostret Taize´ i Bourgogne sedan 50 år tillbaka, har flera gånger de senaste åren försökt få mig att bila så långt som till Frankrike och nu blir det av!

TRANSIT

Denna sommar, i början av juni, tar jag transitvägen genom Danmark och färjan från Rödby till Puttgarden. Första stoppet blir i Bargteheide, nära Ahrenburger Schloss i Nordtyskland, ett mäktigt renässansslott från slutet av 1500-talet i Schleswig-Holstein. På något sätt har jag hamnat i dansk-tyska perioden genom mina bilfärder i Danmark och nu försöker jag pussla ihop släkt-och namnförhållanden genom tiderna och över gränserna så gott det går.

Tyvärr hade slottet förlorat mycket av sin ursprungliga energi; det används flitigt som konferenslokal, vigslar och undervisning. Endast i sovrummet och angränsande rum kan jag förnimma det förflutnas sömnenergi som fortfarande ligger kvar sekler efteråt och ger mig en slags kontakt med dem bortom tiden.

Det går inte att se “adlig” ut i munskydd och fotskydd för golvet! 🙂

Bilden från sovrummet vill visa att det var en nymodighet att sova tillsammans på 1700-talet. Innan dess hade man varsin vinge för sig själv..

Många slott idag försöker framhäva duktiga kvinnliga slottsfruar och döttrar som har kommit i skymundan av männen. Många slottsfruar skötte egenhändigt sina slott, både ekonomiskt och praktiskt, trots att mannens underskrift står på pappret. Männen var ofta borta i krig och andra “manliga” uppgifter. Det har jag redan berättat om i reportaget “Den obönhörliga pendeln”

På Ahrenburg har man inrett ett helt rum med enbart kvinnliga förtecken där man berättar om enskilda kvinnors bedrifter i släkten.