Ur “Le rouge et le noir” av Stendahl

“Dans le fait, ces gens sages y exercent le plus ennuyeux “despotisme”; c´est à cause de ce vilain mot que le séjour des petites villes est insupportable pour qui a vécu dans cette grande république qu´on appelle Paris. La tyrannie de l´opinion, et quelle opinion! est aussi “bete” dans les petites villes de France qu´aux États-Unis d´Amérique.” s. 6

Ur “Den hela kvinnan” av Germaine Greer

“I DEN KVINNLIGA EUNUCKEN hävdade jag att varje flickebarn är avlad som en hel kvinna men från det att hon föds tills hon dör handikappas hon undan för undan. En kvinnas främsta plikt mot sig själv är att överleva denna process, därnäst att inse att den pågår, därnäst att vidta mått och steg för att försvara sig själv mot den. När jag hade skrivit DEN KVINNLIGA EUNUCKEN reste jag under flera år jorden runt för att se om jag någonstans skulle kunna fånga en skymt av en överlevande hel kvinna. Hon skulle vara en kvinna som inte existerade för att förkroppsliga manliga sexuella fantasier och inte behövde lita till att en man skänkte henne identitet och social status, en kvinna som inte behövde vara vacker, som kunde vara begåvad och vars auktoritet växte med åldern.”

Ur “Shamanens väg” av Michael Harner

“Utifrån shamanismens synpunkt är personlig makt grundläggande för hälsan under alla livets tillstånd och förhållanden.” s. 18

“Även på sin första resa kan en person med ovanlig begåvning för shamanism mäta djur/växt eller till och med människoformer. Denna särskilda persons begåvning antyds ytterligare av det faktum att han flög i sin första upplevelse.” s. 59

“Shamanska metoder är 20 – 30 000 år gamla.” s. 62

“För att kunna utföra sitt arbete är shamanen beroende av en särskild personlig makt, som vanligen härrör från hans skyddsande och hjälpande andar.” s 64

“Skyddsanden är ofta ett maktdjur Varje vuxen har en skyddsande, därför ej automatiskt att man blir shaman. Förutom sin skyddsande har shamanen ett antal andehjälpare. Kan vara ett 100-tal”. s. 65

“Vid en tidigare, kritisk tidpunkt i sitt liv, innan han började ägna sig åt shamanism, kan shamanen ha inträtt i ett förändrat medvetandetillstånd och det mycket djupt, fastän det finns många individuella undantag. Ibland inträffar en sådan upplevelse under en avsiktligt företagen visionsjakt för att få skyddsandemakt. Vid andra tillfällen inträffar den vid kulminationen av en allvarlig sjukdom.. s 72

“En sådan radikalt djupgående och uppenbarande upplevelse uppmuntrar ofta individen att börja gå shamanens väg.”

“… att en person vanligen inte bara är i besittning av en örns makt utan av Örnmakt. s 81

“Skyddsandens maktgivande aspekt uppfattas vanligtvis som ett djur. Men Coast Salish-indianerna hänvisar också ibland till skyddsanden som Indianen för den kan uppträda också i mänsklig skepnad.”. s 81

“Hos Jivaros uppträder en skyddsande i en vision vanligen först som ett djur och sedan i en dröm som en människa. Det är bara shamanen eller personen med shamanska böjelser som kan återfå den förlorade förmågan att kommunicera med de andra djuren. Hos Jivarofolket är det faktiskt så att ifall ett djur talar till dig betraktas det som ett bevis för att det djuret är din skyddsande.” . s 82

“Shamanens tro att de kan omvandla sig till sina vaktande djurandars skepnader dvs till maktdjur, är vida spridd och uppenbarligen uråldrig. Hos Aruntafolket i Au antog de ofta örnhöksskepnader.” s 82

“Jag fick för många år sedan lära mig av Jivaroindianerna att även med den bästa behandling brukar skyddsandar bara stanna några får år. Så under loppet av ett liv kommer man att ha ett antal sådana andar”. s 91

“Shamaner har länge ansett att ens väktar- eller skyddsandes makt gör en motståndskraftig mot sjukdom. Skälet är enkelt. Den förser med en kraftfull kropp som motstår intrång från yttre krafter. Intrång av skadlig energi = sjukdom, maktintrång = infektion, sjukdomar. När personen blir deprimerad, svag, betyder det att personen förlorat sin skyddsande.”

“Använd ditt väktardjur och dess makt i ditt dagliga liv genom att hålla dig medveten om hur du känner dig. När du känner dig kraftfull är det dags att besegra något stort hinder i ditt liv eller att möta en viktig utmaning. När du känner dig svag och deprimerad ska du försöka undvika kriser – och undvika att försöka att hjälpa någon annan på shamanskt vis. s. 120

“Var försiktig när du sänder kraft från ditt maktdjur för att hjälpa en annan person och se noga till att du sänder kraften bara till hans eller hennes maktdjur. Sänd den inte direkt till personen själv för detta skulle kunna orsaka skada. Låt kraften tryggt filtrera genom personens egen skyddsande, vilket är det enda maktdjur som kan vara till direkt hjälp. Undvik också att sända din egen energi för att hjälpa en annan person. Dels utarmar du dig själv och dels, vilket är viktigt för den person du önskar hjälpa, kommer du att få det svårt att fortsätta att arbeta. s 128

“Anden kan hjälpa dig att nå fram till de här insikterna och få dem att verka i ditt liv. Samhället i allmänhet är inte inställt på ett sådant liv och det är därför konstnärer och sanna älskande måste bege sig långt utanför det vedertagna tänkandets råmärken. Samhället stöder kamp, konkurrens och ego, vilket betyder att det stöder separationstillståndet.”. s 222.

“Anden är din ledare och enda förbundsförvant i ditt sökande efter förening. Med icke-kärlekens taktik når du aldrig kärleken.”

Ur “Vägen till kärlek” av Deepak Chopra

“Karma är handling, framsprungen ur orsak och verkan, handling som förstärker separationstillståndet. Krya är handling inspirerad av anden, handling som häver separation och upprättar gemenskap”. s. 214

Ur “Shamanens väg” av Harner

” Utifrån shamanismens synpunkt är personlig makt grundläggande för hälsan under alla livets tillstånd och förhållanden”. s. 18

Ur “Guds vänstra hand” av Adolf Holl

“Om de fullkomliga verkligen hade fått tröst visade sig under timmarna då man väntade på avrättningen, under den sista prövningen. I sådana situationer framgår det om medvetandet har lärt sig att låta den inre monologens ändlösa rader av ord förklinga och att ansluta jagkärnan till de positiva energifält som världen är full av. Låt er inte skrämmas av dem som kan döda kroppen men sedan inte kan göra mer. Den som vill rädda sitt liv skall mista det. Ingen skall ta er glädje ifrån er”. s 122

“Grof drar ingen skarp gräns mellan psykotisk störning och extatisk mystik. Det enda han accepterar som skiljemärke mellan kliniskt och religiöst skeende är förmågan att integrera det upplevde i vardagslivet. Det “transpersonella” rummet innesluter enligt Graf både heliga och förryckta. Med detta utlåtande klarar man sig bra, också teologiskt.” s. 24

“Ande, grekiska ordet Pneuma, från semitiska roten r u h = luft i rörelse… I Johannesevangeliet är ruas ursprungliga sinnlighet bevarad: pneuma blåser vart den vill, och du hör den blåsa men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som har fötts av pneuma”. s. 19

Vid frontlinjen 2020

De senaste åtta åren har en totalt förändrad situation vuxit fram; inte trodde jag att det skulle vara förknippat med sexualitet när en svensk kvinna sitter i sin sommarklänning och dricker kaffe utomhus. Det som har varit en självklarhet hela mitt 60-åriga liv har blivit något mycket exotiskt – för vissa. En sak är säker: en ensam kvinnas närvaro utomhus har en sexuell prägel numera även om den sker i en trädgård liggandes på knä vid en rabatt, med handskar upp till armbågarna, för att rensa ogräs.

Dagens solstund i trädgården innebar glåpord från passerande invandrarbarn om ”gamla mormor” ”monster” samt en vuxens  trummande på ett paket som han håller i handen, där han stannat på andra sidan staketet och stirrar på mig med höjda ögonbryn en lång stund innan han går vidare. De nyanländas arrogans och helt självklara attityd att jag är något som ska rättas till, retar mig.

Jag tycker ändå att situationen har förbättras något med åren:  regelrätta förhör av män, tuggandes solrosfrön, där de frågar varför jag sitter utomhus, om jag bor ensam och varför jag bor ensam, har minskat. De sexuella inviterna över staketet har också avtagit; fraser som ”jag behöver dricka vatten upp hos dig” tillsammans med en blinkning till regelrätta bokningar ”vi ses klockan nio vid porten” har också avtagit. Jag vet inte om det har med mitt arbete i trädgården och med grannhusets bosocial att göra eller om jag bara blivit äldre och mer ointressant.De som bor kvar kanske bara har börjat vänja sig. De flesta flyttar dock vidare så småningom och nya anländer.

Barnen används som förmedlare av budskap från innestängda mödrar som aldrig själva går ut. De förmedlar den innestängda kvinnans syn på kvinnan utomhus: ”Jag är ärbar, du är förtappad.” Kvinnors bankningar i fönstren säger en sak; men kanske längtar de själva ut en solig sommardag, en av de få denna regniga sommar. Men aldrig ser man till dem.

Orden ”hora” hörs inte heller lika mycket som tidigare år. Kanske har de vant sig vid den konstiga kvinnan som sitter så oberörd i sin solstol med sina böcker och sye, år ut och in. Kanske har de gett upp att försöka uppfostra mig, likt den pojke som med en stor suck tittade på mig när han gick förbi en gång men nu utan kommentarer.

Det finns utländska föräldrar som peppar mig i smyg; de som viskar att jag gör något bra, men de hörs inte lika mycket som de högljudda, hånfulla kommentarerna. Det finns de som berömmer mitt arbete i trädgården, mitt underhållsarbete och min trädplantering. Men de värmande orden värmer mindre än de hatiska sårar.

Men jag ger mig inte – så länge som jag bor i Sverige ska jag leva som jag alltid gjort: utomhus i en trädgård om sommaren!

Brev från Gunnar Ekelöf till Tora Dahl 1934

“Det vore bra roligt om man kunde leva av någonting annat än skriva´t och bara ha det bredvid, men något lika fritt och obundet måste det vara, annars är allting meningslöst. Jag tänkte just idag på att alla en författares, en konstnärs svårigheter, all den berömda svälten och ryktbara trasigheten som hemsökt folk vilka senare erkänts vara mänsklighetens store, ingenting annat är är hjordens hämnd på dem som bryter sig ut och tar sig en frihet som alla avundas honom men som ingen vågar sig på. Människorna biter oss så snart de känner lukten av frisk luft.”

Ur Carl Olov Sommars biografi över Gunnar Ekelöf

Ur “Övervinna rädslan”

“Makt handlar alltid om vem som definierar och vem som accepterar definitionerna.” s. 42

“Behovet av att vara helt och tryggt omsluten finns med oss hela livet och de sätt som detta behov kan tillfredställas på varierar från att omslutas i fysisk mening till att veta att man är accepterad och älskad medlem av en grupp”. s 45

“När vi inte hittar en livsstil som tillåter oss att vara oss själva, när vi inte kan leva inombords och utvidga det som ger oss vår känsla av att finnas till KÄNNER VI STOR RÄDSLA”. s. 53

“Man är inte rädd för något som inte är av intresse”. s 96

“Men de människor som inte har blivit älskade på rätt sätt som barn finner det mycket svårt att som vuxna älska sig själva i den utsträckning som deras mänskliga status kräver. Om vi inte kan älska oss själva, kan vi aldrig vara vårt riktiga jag. Om vi inte kan vara vårt äkta jag kan vi inte trivas med vår kropp och aldrig känna oss fria att utforska våra möjligheter. För att handskas med rädsla kan vi förvandla oss själva och andra människor till föremål, men när vi väl gjort detta är vi inte på långt när den person vi hade kunnat vara. s. 143

“Varje grupp har regler och normer som på något sätt gäller för vajre person i den gruppen och alla medlemmar.. måste ge upp någon del av sig själva för att anpassa sig till reglerna och normerna. De delar av oss själva som vi måste ge upp för att vara medlemmar i gruppen projicerar vi på människorna utanför gruppen och dessa människor blir föremål för vårt förakt och hat, våra fiender. s. 144

“Sussie Orbachs bok “Fetma är en kvinnofråga: fetma kan vara ett sätt att undvika sexuell närhet”. s 166

:”psykologiska symptom uttrycker de föreställningar en kultur har om sig själv vid en given tidpunkt”. s 174

“Som psykologer brukar säga är det bara beteende som belönas som upprepas. Sådant som inte vållar oss annat än smärta gör vi bara en gång och aldrig mer. Vissa av oss hade som barn föräldrar som nonchalerade oss eller som lade märke till oss bara då vi skulle straffas. Men en dag när vi brände oss på handen upptäckte vi att vi fick kärlek och ömhet. Vi drog slutsatsen att smärtan/skadan/sjukdomen var ett pris som var värt att betala för att få kärlek och trygghet och därmed inledde vi en livslång sjukdomsperiod”. s 176

“Många människor som tror att de är dåliga och värdelösa och som är rädda för kaoset och tomheten inom sig upplever rädslan för utplånande som en rad obehagliga fysiska symptom. Vissa av dessa är inte bara sviterna av ett långvarigt fysiskt tillstånd av rädsla utan ett uttryck för att de kroppsliga funktionerna bryter samman när vi befinner oss under ständig stress. s 183

“När ett barn utsätts för situationer som det inte kan handskas med eftersom det inte finns några förklaringar som det kan förstå eller acceptera och föräldrarna varken inser att barnet är plågat eller försöker trösta och lugna det, då löper barnet risk att bli tillintetgjord och dess ömtåliga självbild utplånas. Ett desperat försvar som barnet kan använda i denna situation är att ta in hela upplevelsen i sig. Barnet kan inte distansera sig från den, för den är alltför väldig och allomfattande och också alltför viktig, eftersom den har att gör med de människor som är allra viktigast för barnet. den blir en del av barnet självt , del av dess fantasier och mardrömmar, del av själva jaget. Det var på detta vis många av oss “ärvde” depression och bär inom oss bilder av mörker, förtvivlan och mordiskt raseri – inte vårt eget, utan vår mors.” . s 187

“Psykiatriska sjukhus är monument över utsläckandet av den mänskliga själen”. s 202

“De människor som tas in på psykiatriska sjukhus skiljer sig åt i fråga om vilka typer av problem de har och hur de uppträder men en sak som alla har gemensamt är att de har mycket låga tankar om sig själva.”. 203