“I DEN KVINNLIGA EUNUCKEN hävdade jag att varje flickebarn är avlad som en hel kvinna men från det att hon föds tills hon dör handikappas hon undan för undan. En kvinnas främsta plikt mot sig själv är att överleva denna process, därnäst att inse att den pågår, därnäst att vidta mått och steg för att försvara sig själv mot den. När jag hade skrivit DEN KVINNLIGA EUNUCKEN reste jag under flera år jorden runt för att se om jag någonstans skulle kunna fånga en skymt av en överlevande hel kvinna. Hon skulle vara en kvinna som inte existerade för att förkroppsliga manliga sexuella fantasier och inte behövde lita till att en man skänkte henne identitet och social status, en kvinna som inte behövde vara vacker, som kunde vara begåvad och vars auktoritet växte med åldern.”