Det omedvetna manifesterar sig ofta i drömmar lika kusligt som papegojan i yttervärlden,nämlingen när antingen inspirerande tankar eller klara röster ger en tydliga anvisningar.Utifrån min erfarenhet med analyser skulle jag till och med vilja säga att 92% av alla drömmar innehåller ett visst budskap i symbolisk form,som man kan dechffrera genom drömtolkning.Men emellanåt säger människor att de hörde en röst i drömmen och dessa drömanvisningar är alltid mycket korta och övertygande och går i allmänhet mycket mer direkt på problemets kärna än anspelningar som är förklädda i symboliska drömbilder.De flesta människor har därför med sådana inre röster en känsla av att detta är inget att diskutera,det är bara att lyda.Och i allmänhet kan man konstatera att sådana röster kommer direkt ur Självet och förmedlar ett centralt och väsentligt budskap.Även om de också kan utgå från andra autonoma komplex är de vanligen fenomen i det omedvetna som måste besinnas mycket allvarligt,eftersom det är ovanligt att det omedvetna uttalar sig så klart och bestämt. s84 Sökandet efter självet av MarieLouise von Franz 

Genom ett komplex som man undertrycker eller rationaliserar bort eller skär av från livet i dess helhet förlorar man också ett visst mått av vitalitet och kraft.En extrem form av detta ser vi när det talas om “regressivt återställande av personan” efter en psykotisk episod.Sådana människor är nytt förnuftiga och anpassade men de har förlorat något av sin vitalitet och man tänker ibland när man ser dem:Hade de inte varit rikare och vackrare om de hade fått vara lite tokiga?De har skurit bort sitt autonoma destruktiva komplex, men de har också förlorat dess kraft.Det vore nog önskvärt om man kunde förvandla den destruktiva aspekten och behålla dess vitalitet, men då gör man upp räkningen utan världen,för det förmår inte jaget.Det skulle bli uppblåst genom något sådant, bli ett magiker-jag som behärskar alla krafter i himlen och på jorden.Det är ett diktatoriskt ideal,idealet för vissa moderna män, men såvitt man kan bedöma hör de därmed bara huvudet mot det omedvetna.Om man verkligen vill förvandla demonen behöver man hjälp av Självet och dess kraft, inte av jagets. 293 se ovan 

Jung:människosjälen lever enbart av relationen.Man kan inte individueras om man sitter på toppen av Mount Everest.Att ha en normal, naturlig och riktig relation till andra människor är en av förutsättningarna för individuationsprocessen. s 23 

Om den väsentliga inre processen är blockerad är givetvis också alla sekundära instinktiva processer störda.Den som har fastnat i individuationsprocessen får det självklart besvärligt med makt och prestige, med sexualiteten och andra problem.När det åter flyter i huvudfåran kommer alla sidokanaler också att fungera normalt, och allt kommer på plats igen.Därför tittar vi inte så mycket på symptomen som är sekundära.Om någon klagar över frigiditet,impotens,huvudvärk osv tar vi det enbart som ett tecken på att det finns en blockering någonstans och den måste bort.Det viktiga är sedan att med hjälp av drömmar ta reda på hur hela själen ska komma in i flödet igen och återvända till sin egen flodbädd.I regel öppnas då också alla sidoutgångar för de är blockerade enbart därför att något av det väsentliga inte stämmer, nämligen utforskandet av det egna livets mening och det rätta spåret. s 127 

Det finns ingen spänning mellan personlighetens andliga pol och instinktpolen.Om man vill få en aning om vad det innebär ska man läsa Laurens van der Posts bok The heart of the Hunter där han skriver om bushmännen.Om man med nämnda fråga i tankarna ser på dessa människors beteende märker man att allt de gör bildar en absolut enhet.De hör ihop, de följs åt och det finns inga spår av att det som vi kallar inre andligt liv – och som hos dem utan tvekan har djupa och differentierade aspekter – på minsta sätt kommer i motsättning till deras rent naturliga animaliska liv.Däremot finner man en av de sörta uppdelningarna i två poler i den medeltida kristendomen eller i vissa extrema asketiska rörelser i öst, där andligheten blev till en fullständigt krampaktig motpol till det instinktiva mänskliga livet.När det hela faller sönder på det sättet uppstår en neuros och man får den bild som Freud upptäckte och så ofta påträffade i sin praktik: att en falsk andlighet i en eller annan form förgiftade och förstörde instinktspersonligheten.Enligt Jung sätter en sådan förgiftning ingång en rörelse i det omedvetna som försöker återställa den ursprungliga enheten. s 130 

Därmed förkroppsligar fågeln en process varigenom den andliga aspekten eller prima materia blir synlig och återkommer renad, i flytande eller fast form.Psykologiskt skulle det motsvaras av en förverkligandeprocess.I fågelgestalt är den som en andlig aning eller varseblivning i ett mer eller mindre extatiskt ögonblick.Den syftar på en inre andlig upplevlese som förblir övergående om den inte ” återvänder till jorden” dvs omsätts i handling.Vi vet att de flesta människor emellanåt i livet har ett ögonblick då de upplever något verkligt betydelsefullt eller gör en slags religiös erfarenhet som de blir starkt emotionellt gripna och hänförda av. De får då en känsla av att allt är som det ska.Förargligt nog blir detta inte bestående utan det gamla eländet kommer så småningom tillbaka,tills efter två eller tre år då den inre upplevelsen är borta.Det beror ur alkemistisk synvinkel sett på att fågeln bara är begynnelsen, bara en vägvisare till inre erfarenhet.Den symboliserar en av de första upplyftande upplevelser som man kan få, men sedan måste den äta upp sina vingar och återvända till jorden i en mer påtaglig form.Först då befästs den inre erfarenheten och i stället för att förbli enbart emotionell – andlig “realiseras” den bokstavligen dvs den blir för alltid en inre verklighet…det slutliga förverkligandet,den inre upplevelsen av Självet som har blivit absolut verklig och inte längre är ” flyktig” s 181 

Bara i relationer kan du lära känna dig själv, inte i abstraktion och framför allt inte i isolering.Beteendemönstret är den säkra guiden till dig själv,den är ditt medvetandes spegel, denna spegel kommer att avsöja sitt innehåll – bilderna, böjelserna, rädslorna, ensamheten, glädjen och sorgen.Armod ligger i att springa bort från detta, antingen i dess sublimationer eller dess identiteter. Ur A guide for the Advanced Soul 

Man kunde tro att den inre personlighetskärnans växande skulle ske som med ett träd, som lägger till den ena ringen efter den andre, men det är mycket mer som att förstöra för att sedan bygga nytt och större.I allmänhet visar drömmarna att utvecklingen städnigt på nytt rivs ner totalt och åter byggs upp..Individuationen är ingen additiv process utan dess rytm är mycket mer komplicerad. s 42 Sökandet efter Självet 

Mina prekognitiva drömmar har visat mig att Einstein och hans fysiker kan ha rätt och att tiden kan vara cirkulär och öppen i ändarna, så att alla händelser, förflutna och framtida äger rum samtidigt någonstans i rymden och att mitt psyke bara behöver ställa in sig på rätt frekvens. s 20 Sov på saken Andersson 

Försök inte att tvinga fram något. Låt livet vara ett stort befriande. Se Gud öppna miljoner blommor varje dag utan att tvinga upp knopparna. Dying for Enlightenment 

Men leva ändå, leva vidare så gott man kan med sina två stridande naturer, en som vill, man vet inte hur långt bort, en som man låta sig bindas när som helst och var som helst .Leva och ljuga och lotsa sig fram, sök på måfå i luntir, vänta och se.. 2 252 Alberte och Jakob. Cora Sandel 

Det var något annat hon skulle gjort med sitt liv, något annat än detta.Det går en stig någonstans som hon inte finner. Det är och det är inte hennes fel. s 94 

Då går något upp för henne.Allt det svåra, all fåfäng längtan, allt sviket hopp, all smärta och saknad, de plötsliga slagen som halvt om halvt bedövar en så att det kanske går år innan man riktigt fattar vad det var som hände, det är vetskap om livet som kommer till en. Bitter och besvärlig, tung att komma igenom, men den enda vägen till kunskap om sig själv och andra. Av medgång kommer övermod, motgång skänker förstånd. Efter alla svårigheter kommer kanske alltid en dag då man tänker: det gjorde ont, men en slags befrielse var det i alla fall. En spricka i min okunnighet, en hinna som brast för min syn .I ett slag mild extas viskar Alberte plötsligt upp mot solen: Gör med mig, liv, vad du vill, men låt mig få förstå, se och komma till insikt s 205 

Längta? Uti världen? Efter något särskilt? Man längtar inte efter det omöjliga. Den som en gång tog livet från fel sida får till sist ta livet som det är. Sanning, sa Pierre en gång, kunna tala om lite sanning. (sista sidan i Bara Alberte)