Aniaramänniskan

“Försök till räddning genom tankeflykt och överglidningar från dröm till dröm blev ofta vår metod.
Med ena benet dränkt i känslosvall, det andra med sitt stöd i känslodöd vi ofta stod.
Jag frågade mig själv men glömde svara.
Jag drömde mig ett liv men glömde vara.
Jag reste alltid runt men glömde fara
ty jag satt fast här i Aniara.

Harry Martinsson 

På inskriften till Apollontemplet i Delfi i Grekland står skrivet:Känn dig själv( grek. gnothi seauton).Enligt sägnen talade guden Apollon i detta tempel genom sitt förnämsta orakel prästinnan Pythia.Guden Apollon betraktades främst som solgud och ljusbringare.Man kan om man vill tolka inskriptionen så att vägen till mera sol och ljus är just självkännedom. s.7 ur Självkännedom av Brunefors/Caballero

Om barnet alltid får ett nej och aldrig ett ja möter det alltid gränser och hinder.Får det alltid ett ja men aldrig ett nej möter det aldrig någon gräns eller hinder.Detta leder i båda fallen till frustration hos barnet.I inget av dessa ytterlighetsfall får barnet respekt för sig själv som människa och individ.det spelar ju ingen roll eller saknar betydelse vad det själv tänker, tycker, känner, vill eller gör!Människorna i omgivningen bryr sig ändå inte.Barnet börjar (ordlöst) att betrakta sig själv som värdelöst och börjar förtvivlat att kämpa för att i det första fallet någon gång få ett ja och i det andra fallet någon gång få ett nej för att känna sig som en människa och individ. s.13 Självkännedom

Ångest kan fungera som en säkerhetsventil som varskor människor om att de måste förbättra sin situation för att deras självuppfattning och deras mål inte skall lida skada.den som tvingas acceptera ständiga begränsningar av sina möjligheter kan sjunka in i en lindrigare depression, som döljer ångest. I detta fall betyder depression kanske nederlag – det tillstånd som inträder “när kampen är över”.Men om man förstår varför man är olycklig kan den ursprungliga ångesten bli en kraftkälla med vars hjälp man tar sig ur en situation som hotar att bli kvävande.Så länge en person aktiveras av ångest av normal styrka, har hon ännu tillräckligt med energi för att påverka sin situation genom att skapa ett alternativ. s. 40 se ovanstående 

Det är Cora Sandels ovanskliga förtjänst att hon som den första i nutidslitteratur med rent konstnärliga medel och utan några kvinnosaksfärgade biavsikter belyser det kvinnliga frihetsproblemet i hela dess vidd och med en medveten, tragisk ironi ställt det i motsättning till den bestående ordningen och dess alltid lika grymma bödelsmentalitet. s. 325 Hagar Olsson 

Rötter är så små och torra när man har dem och de är ens fiender.Man har sett dem på en växt och ibland verkar de förneka växten om den är kraftfull..Ffast sådär är det egentligen inte för oss.Våra rötter kan vara var som heslt och vi kan överleva, för om man tänker efter så tar vi våra rötter med oss.Jag har alltid vetat det lite grann och nu vet jag det helt och hållet.Jag vet därför att man kan resa tillbaka till där de är och de kan vara mindre verkliga för en än de var tusen, tvåtusen mil bort.Oroa er inte för era rötter så länge ni oroar er för dem.Det viktigaste är att känna att de finns, att de är någonstans.De kommer att sköta sig själva och de kommer att sköta om er också fastän ni kanske aldrig får reda på hur det har gått till.Att tänka på att bara resa tillbaka efter dem är att erkänna att växten är döende. s 284 Gertrude Steins liv 

Man kan nog säga att ett av de moderna samhälleenas viktigaste kännetecken är de meallnpersonliga kommunikationernas sammanbrott. s 99 Barn och unga i Piagets psykologi, Elkind 

“Thank´s for the information”. Van Morrisson 

Av de klassiska berättelserna kan vi lära oss att förändringar aldrig sker lineärt utan i elliptiska och oförklarliga rörelser, och att saker och ting ofta blir värre, ibland nästan katastrofala innan de blir bättre.Utveckling är inte ett stadigt framåtskridande från det fragmentariska till det integrerade, från det negativa till det positiva.De gamla mönstren kämpar för att få finnas kvar.Även jaget gör motstånd och vill inte avstå från etablerade delar av identiteten.Vi är rädda för det som väntar när de gamla mönstren försvunnit. s.113 Det osynliga dramat av Carol Becker