En ensam mor med två halvvuxna barn på en campingplats i Tyskland, sitter i sin fars gamla brandgula campingbuss från 70-talet, som hon har fått låna. Hon berättar om den tyska mobbingen som skjutit fart de senaste åren. ”Det börjar redan på dagis” säger hon och de unga måste klara sig i ett allt hårdare samhällsklimat. ”Barn är inte snälla mot varandra idag”.

Den franska skoförsäljaren i Autun i Frankrike berättar hur ensamheten breder ut sig bland de äldre. Barnen bor långt borta och ringer kanske då och då men är upptagna av ett stressigt storstadsliv och kommer inte hem på besök så ofta. Varje dag bjuder han på kaffe i sin affär för en grupp äldre damer i närheten. Jag köper ett par damskor och tackar honom för hans goda hjärta.

Min svenske vän Claes i franska byn Salorney berättar om ensamheten han möter i sitt arbete som munk från Taize´ när han besöker människor. Han håller fram en broschyr om ett nytt slags boende, där man bygger hus för att skapa en gemensamhet. ”Någon måste till i detta samhälle, säger han, ”så här kan det inte fortsätta. Ensamheten är stor”.

Campingföreståndaren i annan fransk by berättar att det sociala livet där har avstannat efter covid. ”Alla eldsjälar som gick inomhus vid covid har inte kommit ut igen”, berättar hon. ”De har vant sig vid det nya innelivet och de sociala aktiviteterna som fanns före covid är som bortblåsta.”

Den unga studentskan i Dijon, som sitter och läser en bok på en parksoffa och ska bli psykolog, säger att hon inser att mycket av hennes arbete kommer att handla om att motverka dagens ensamhet. ”Det är inte bara äldre som är ensamma idag”, fortsätter hon, ”även bland studenter finns en stor ensamhet. Sociala medier har blivit ens familj tills den dag man verkligen behöver någon – då finns ingen!”

Den äldre, inflyttade damen i tyska Busum, berättar att de är ca 800 personer i en stor, löst sammanhållen förening i staden som håller koll på varandra. Dyker man inte upp på en sammankomst hör någon av sig. ”Vi ordnar fester och insamlingar, som denna du råkat hamna på, för olika ändamål.”

Så fortsätter rösterna strömma emot mig där jag reser. Ensamheten är det moderna Europas stora gissel och kommer att skörda många offer framigenom.

Bygg för att motverka detta, byggherrar! Bygg för gemenskap och trivsel! Politiker, verka för att integrera generationerna igen. Inga ensamma äldre i sina tysta lägenheter! Media, tala om ensamheten! Gör den offentlig! Ingen ska skämmas för att man känner sig ensam i dessa tider! Jag vägrar att dras ner i ensamhetens brunn i detta döende, västerländska landskap!

För kärleken, livet, gemenskapen intill det sista andetaget!