(Forts.)

1902 började Maria Charlotta känna sig extra trött. Ruth beskriver det hela så här: ”Det var middagsrast i skolan. Under det stora äppelträdet satt Ruth och grät alldeles förtvivlad. En av flickorna sprang in och hämtade Fröken: – Ruth lilla, tala nu om varför du är så ledsen. – Mor är så sjuk därhemma, sade Ruth, hon kunde inte stiga upp idag. Tänk om det går med henne som med moster Lena och farbror Jonas. Jag MÅSTE gråta! – Torka nu dina tårar, Ruth lilla och när skolan är slut för idag skall jag se vad jag kan göra. Jag går med dig hem och talar med mor. Så strök hon den tårdränkta kinden sakta och varligt. Hon hade lärt sig att hålla av denna lilla glada och frimodiga tös på ett annat sätt än de andra barnen och ville så gärna göra allt för henne. När Ruth efter skolan stod och väntade på Fröken var hon nöjd och lugn. Nu skulle mor bliva glad, nu skulle hon få hjälp. – Ruth, du går ut lite, sa mor när hon och Fröken hade kommit fram till hemmet, så får jag tala lite ensam med din goda lärarinna. Sedan sade Maria: Jag har känt mig så trött och eländig länge och igår var jag hos doktorn och han talade om för mig att det var kräfta. Jag blev så ledsen och övergiven så idag kunde jag inte ens stiga upp. För min egen del finner jag det inte svårt att gå bort, men mitt barn, mitt stackars kära barn, vad skall det bliva av henne? Här kunde Maria inte fortsätta längre. Stilla tog Fröken Marias hand i sin och sade: – Var inte så förtvivlad, Gud är de faderslösa och moderslösas stöd och hjälp. Och nu vill jag säga detta, Ruth ska inte bliva utan hem, utan en mor. När ni vilja står mitt hem öppet och jag vill göra allt jag kan för detta barn. – Tack Gud, att du har hört Lenas böner, att du förbarmar dig, att mina bekymmer togs bort. Må Gud välsigna er, som nu vill bliva i mors ställe för mitt barn.”

Så gick åren och Ruth bodde i Sidlandsmåla och gick hem då och då till sin mor i Fåglasjö som bara blev allt sämre. Om ögonblicket den 17 juli 1906 skriver Ruth: ”Det hade blivit vår och Ruth kom glad inspringande till tant Norna. – Se vad jag har hittat, de första blåsipporna! Ska vi inte gå hem till mor med dem? – Ja, du kära lilla barn, säger tant Norna, nyss var var farbror Johan här och talade om att mor nu fått gå till ett bättre hem. Hon kan inte glädjas mer åt vårens första blommor men hon önskar säkert om hon kunde tala, att hennes flicka skulle fortsätta och sprida glädje med dem för andra gamla och sjuka. Så tog tant Norna Ruth i sin famn och sade: – Nu barn lilla, ska du säga mor till mig, det talade din mor och jag med varandra om och nu ska du inte gråta mer, mor behöver nu inte plågas och lida och vi äga hoppet om ett återseende om vi gå på Guds vägar.”  Mor ägde inte mycket av jordiska ägodelar och det lilla som fanns såldes efterhand. Det var endast den blåmålade kistan som Ruth fick behålla och en gammal tavla föreställande Jesus och Maria. Snart skulle också fattigklänningen upphöra, den hade inte varit så grå de sista åren. Tant hade sytt gul kråkspark på den runt hals och armar. Den klänning Ruth nu bar hade sorgens färg och den hade hon fått av sin nya mor. Den bars alla söndagar när hon gick med blommor till mors grav. Ruths far var och förblev borta, aldrig en hälsning sände han hem till sitt barn.”

Så slutar berättelsen om min mm m Maria Charlotta Petersdotter och hennes dotter, en kvinna som levde i en övergångstid mellan det gamla bondesamhället och det moderna industrisamhället. I dåtidens bondesamhälle var äran en viktig ingrediens för att få skydd och hjälp av kollektivet ”bygemenskapen”. Utan ära saknade man förankring och beskydd vid svårigheter. Det var detta som hände Maria Charlotta. Hon fick uppleva omgivningens attityder efter födseln av Ruth och kanske bidrog detta till hennes cancer och förtidiga bortgång. Ännu fanns inte det moderna samhällets skyddsnät på plats för att fånga upp henne som ensam mor. Den tilltagande ojämlikheten mellan folket i bygden ökade också under denna tid då de nedstigande, borgerliga idealen sipprande in hos de mer välborna bönderna samtidigt som allt fler stod utan gård och mark som statusmarkeringar. Förr behandlades piga och dräng som en familjemedlem i ett hushåll men alltmer uppstod en syn på varandra som skiljde folket åt socialt.

Vid tiden för Ruth födsel 1892 bodde det 61 personer på fattiggården i Bussamåla. 35 av dem var barn. De auktionerades ut till lägsta kostnad till en bonde som behövde arbetskraft. Ända in på 1900-talet såldes barn till dem som bjöd minst. Ruth kunde ha blivit en av dem men ödet ville annorlunda..

Källor:

Ingvor Sabina Le John ( 1954 – ) Dotterdotter dotter till Maria Charlotta Petersdotter

Författarens ärvda arkiv av Märta Johnsson (1924- 2013), dotterdotter till Maria Charlotta Petersdotter

“Levnadsöden av Else”. Självbiografi av Ruth Hansson (1892 – 1968), dotter till Maria Charlotta Petersdotter

“Boken om Ruth”. Anteckningar av fostermodern Norna Sjöstrand (1886 – 1950) om Ruth uppväxt hos henne i Sidlandsmåla.

 

Tryckta källor:

Göran Stenfelt. Riksarkivets forskningsavdelning, Stockholm

Synd och skam: Ogifta mödrar på svensk landsbygd 1680 – 1880. Marie Lindstedt Cronberg Doktorsavhandling vid historiska institutionen, Lunds universitet 1997

Svenska allmogens plägseder. Llewellyn Lloyd. 1871 Nordiska museet och Liber förlag 1979

Svenska gods och gårdar. Del XXVI Småland. Red. Sydow/Björkman 1943

Från folkskola till grundskola 1842 – 1942 www.lärarnashistoria.se

 

Ur ”I Dackebygd”, Vissefjärda hembygdsförenings årsbok:

Gårdshandlingar från Fornamåla. Karl Svensson 1957

Ur ett bondebibliotek i Fornamåla. Carl Ågren 1958

Svåråret 1869. Karl Karlman. 1969

Från skjutsningsväsendets tid. Erik Svensson 1970

Johan Trenk. Av Gunnar Thelin. 1985

Folkskolan 150 år, skrivet på 1920-talet av Norna Sjöstrand.

1992 En vykortsvandring. Göran Persson 2001

För hundra år sedan- sekelskiftet i socknen. Siv Johansson 2002

Skolkort från Skäveryd. Märta Johnsson 2003

Byarnas historia i Vissefjärda socken 2006

Besök hos Harry och Edith i Fornamåla. Siv Johansson 2007

Ett stort tack till:

Min Slottssläkting Gullie Mattsson, Hyltan, Vissefjärda

Anders Jonsson med familj, Fornamåla 103

Niklasson, Fornamåla

Ulla-Britt Lundquist, Grämnamåla

Catarina Holmqvist, Älmeboda

Per Melin, Lindås

Håkan Carlsson, Karamåla

Göran Persson, Vissefjärdas hembygdsförening, Vissefjärda

Siv Johansson, vissefjärdas hembygdsförening, Vissefjärda

Arkivarie Maria Henningsson, Emmaboda Kommun

Arkivassistent Caroline Svensson. Regionarkivet. Regionkronoberg.

 

Och slutligen ett stort tack till Törretorps camping, Christer Fransson, Vissefjärda för min fina vecka där!