Den grå klänningen

(Forts.)
Nästkommande söndag spändes hästarna för droskorna och de två familjerna åkte som vanligt till Vissefjärda kyrkby för gudstjänst. Peter höll i tömmarna med sin Kajsa-Lisa bredvid sig. I hennes knä satt lilla Hilda, två år gammal. Där bak satt Maria Charlotta i knät på storebror Sven-Magnus, sexton år, bredvid dem satt Johanna, 10 år gammal och bredvid henne storasyster Lena-Stina, 14 år. Gustaf, 22 år gammal, den äldsta i barnaskaran hade redan flyttat hemifrån till Eremitemåla. Den halvtimme långa resan in till byn företogs under en viss tystnad. Alla satt och tänkte på vad som nu skulle ske med gården. Slott som funnits i släktens ägo under flera hundra år. Hur skulle det gå med den. Skiftet var också igång i Ellingsmåla by sedan två år tillbaka och hemmansklyvningen kunde ju inte fortgå hur långt som helst på 11 ha jord och 90 ha skog. Kyrkbesöken om söndagarna handlade inte bara om gudstjänst. På stallväggen sattes föreskrifter och påbud upp. Före och efter gudstjänsten dryftades de spörsmål, som rörde händelser i både socknen och ute i världen. Nya idéer kom allt snabbare in i det tidigare slutna bondesamhället. Järnvägen kom till Vissefjärda 1874. Hela samhället var statt i förändring på olika plan: ogifta kvinnor blev myndiga, föräldrar kunde inte längre bestämma vem deras döttrar skulle gifta sig med; lönskaläge och oäkta barn blev plötsligt en privatsak och inget man behövde sitta på horpallen för som förr i kyrkan. Gamla regler slutade sakta men säker att gälla. Allt kändes plötsligt mycket, mycket osäkert.
Så gick det en tid igen, sommarens arbete var över och den nya ägaren Peter Johan Eliasson skulle tillträda Ellingsmåla 1:6 på hösten. Peter, som hade åsett försämringen av broderns del under en lång tid, magrade nu av till ett ”spikatum” av all stress. En dag på förvintern, den 20 november 1864, gick han ut på Nallesjöns is för att fiska men kom aldrig hem igen. Inget vet vad som hände, föll han i vattnet? Nu blev det uppror i det hemmet också. Redan vid nyår var det bestämt att Ellingsmåla 1:7 skulle säljas till Israel Nilsson. Vid bouppteckningen den 28 januari 1865 på Slott fanns bara änkan Kajsa-Lisa och fem barn kvar på gården. ”Johan i Slott” och hans familj hade flyttat redan tidigare under hösten till Eremitemåla. Peters äldste pojk Gustaf kom för att bevittna den magra uppteckningen på vad som fanns kvar. Skulderna var många. Lilla Hilda tultade runt på golvet som vanligt.Mor Kajsa-Lisa satt på en stol så stilla och värdigt. När bouppteckningen var gjord och hennes signatur var satt, gick Kajsa-Lisa och barnen över till den undantagsstuga, där de nu bodde. Där hade hon rätt att bo ut sina dagar och vänta på att barnen flög ur boet. I och med detta upphörde det långa släktledet från 1500-talet att vaka över gården Slott i Ellingsmåla by.
(forts. sida 4)

3 thoughts on “Den grå klänningen

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s