1800-talet tur och retur

1800-TALET TUR OCH RETUR
Så reser jag till djupaste Småland för att släktforska igen. I år går resan i min mm m Maria Charlotta Petersdotters fotspår. Jag tar den enkla, men längre vägen upp denna gången: motorväg nästa hela sträckan mellan Malmö och Karlskrona. Det blir några timmar med foten på gaspedalen men så är jag snart framme vid den mindre avtagsvägen upp mot Emmaboda och höglandet.
Jag noterar att skogen här uppe ser allt sjaskigare och allt mer stukad ut för varje år jag kommer: kalhyggen avlöses av förbuskade områden. Det svenska kulturlandskapet är ett minne blott sedan korna försvann och skogen köpts upp av storföretaget Timber i Småland. Skogsföretagen som nu förstört ca 44 % av fornminnesarvet (vart sjätte fornminne) i Sverige i sin iver att rensa varje lingontuva för en bit profit, enligt senaste siffrorna på atl.nu .
“Om vi skulle lasta allt timmer som avverkas i Sverige varje år på timmerbilar, som vardera är 24 meter långa, så skulle raden av timmerbilar nästan nå ett halvt varv runt jorden. Så stor är volymen. I dag har vi dubbelt så stor virkesvolym som vi hade för hundra år sedan.” Citat av Skogstyrelsen.se
“Det finns bara en liten spillra kvar av den svenska naturskogen, och inte ens den skyddas i dag. Det gör att hundratals växter, djur och svampar är hotade till utrotning i vårt land”, säger Mikael Karlsson, ordförande för Naturskyddsföreningen.
Jag försöker sluta tänka på rovdriften och koncentrerar mig på att ta in det förflutnas energi som fortfarande hänger som oförlösta moln i luften över det sargade landskapet; berättelser som vill bli hörda, själar som vill komma till ro och gå vidare i livets cykler, röster som vill säga sina sista ord innan de ger upp.
Det första jag gör är att bege mig direkt till Emmabodas bibliotek för att kopiera ur hembygdsböckerna ” I Dackebygd”:s voluminösa pärmar. Jag koncentrerar mig på allt som berör byn Fornamåla, där min mormor Ruth en gång föddes. Om jag kan vill jag förstå hur situationen såg ut runt henne vid hennes födsel 1892. Oäkta dotter till bondkvinnan Maria Charlotta från gården Slott. En trolig torpargrabbs barn, ett barn han aldrig erkände, inte ekonomiskt i varje fall. Maria Charlottas skam, hennes cancer, hennes död och Ruths nya liv som fosterdotter till lärarinnan Norna Sjöstrand i Sidlandsmåla en bit därifrån.
Efter kopieringen slår jag upp mitt tält på Törrestorps camping vid sjön Törn strax utanför Vissefjärda och kokar lite kaffe på mitt spritkök. Jag lägger mig på min filt och börjar läsa i högen av kopierade blad. Vädret är soligt och varmt, en stunds sommarro infinner sig och jag lurar mig själv med att världen blivit som förr en stund: ett välmående land med stabila sommarstrukturer att vila i, ”den blomstertid nu kommer, med lust och fägring stor”.. men nyheterna på min surfplatta skickar mig direkt tillbaka in i den oroliga tid vi lever i. Bombattentat, våld, social misär, ensamhet och kärlekslöshet sida upp och ner i Googles nyhetsflöde. Den svenska oskuldsfullheten är borta. Jag går ner till sjön för att bada istället. När jag ska somna framåt kvällen i min sovsäck kommer Ruths ansikte till mig. Hon ler mot mig och är glad för det arbete jag genomför. Hennes ansikte är så nära och så kärleksfullt. Jag somnar tryggt till trädens sus utanför tältduken.
Nästa dag träffar jag Christer Fransson som sköter campingen och jag berättar att jag är här för att släktforska och att jag härstammar från gården Slott i Ellingsmåla. Han berättar att han var med och släkte branden där på 80-talet.
Så börjar min vecka av forskning: jag besöker två av tre gårdar i byn Fornamåla för att utröna vilket hus min mormor kan ha fötts i. Tillsammans med först Thomas Niklasson i Fornamåla 1:4 och sedan med Anders och Siv Jonsson samt svärmor Edith i Fornamåla 1:2 pusslar jag ihop en bild av tre gårdar som skiftades ut på 1840-talet och där alla gamla hus nu är borta och ersatta med modernare. Jag inser att jag troligen inte kommer att kunna hitta en bild av huset där Maria Charlotta tjänade piga hos Mattis Petersson och Ingrid Brita Magnidotter från 1875 och framåt och där mormor troligen föddes. Anders Jonsson visar mig i alla fall skogsvägen där min mormor gått de sista åren av hennes mors liv mellan Fornamåla och Sidlandsmåla. Sista biten neråt Sidlandsmåla har vuxit igen men Anders pekar och beskriver att längre ner kom man till gubben Fransson och sedan var det bara en kort väg ner till skolan.
Vi befinner oss på stigen där mormor i sin självbiografi beskriver hur hon vid en tidpunkt inte visste åt vilket håll som var hem längre, däråt eller däråt. Hur hon stod där förvirrad och grunnande. En ensam flicka i skogen, utan en släkt som brydde sig om denna oäkta unge, utan en far eller några syskon och med en döende mor i ena änden av vägen och en sträng lärarinna i andra änden. Vad hörde träden där hon gick så ensam? Hörde de en gråt som varade långa stycken? Hörde de en flickröst som talade för sig själv för att hålla sig lugn? Hörde de ett förtvivlat hjärta slå allt snabbare när hon tänkte att nu är nog mor död när jag kommer fram idag? Denna del av hennes liv kommer att publiceras i höstens ”I Dackebygd” har jag fått höra av Siv Johansson. Så blir hennes sorg återbördad till sitt ursprung och min uppgift är över..
Nästa anhalt för min forskning är åren tillbaka runt mormors födelse 1892; Maria Charlotta arbetar hos Karl Johan Andersson i Karamåla, men bor i Grämnamåla. Det är nära till gården Fledingstorp och dess torp Tången. Hon besöker ofta sin skolkamrat Lena Stina Augustsson som fortfarande bor hemma hos föräldrarna liksom lillebror Johan. Johan har växt till sig och blivit en ung man i tjugoårsåldern. Han berättar att han ska ta knekttjänst hos Petersson på Emmabo 1 med sitt gästgiveri. Maria Charlotta har nu blivit en 35-årig piga som desperat vill skapa sitt eget hem och liv. Som bonddotter känner hon det sociala arvet att inte gifta sig ”fel” och Johans kommande knektstatus i socknen lockar. Hon förför honom och den unga mannen lovar den äldre kvinnan ett liv i hettans stund. Men stunden går förbi och han vaknar till sin sanning: han vill inte ha denna knekttjänst eller denna kvinna med sin frukt. Han försvinner. Kvar står Maria Charlotta med sin skam och sin nesa. Klivet ut i vattnets djup är nära men något hindrar henne. Hon föder sitt barn i Fornamåla och fortsätter sin tjänst i Karamåla. Flickan börjar så småningom första klass i den närbelägna skolan i Skäveryd. Jag reser således till trakten av Skäveryd skola, Emmabo gästgiveri och Karamåla och lyssnar av vinden. Utanför den f d skolbyggnaden ser jag Ruth bredvid sin lärarinna som på fotot från år 1900. Hon står så tätt tryckt mot lärarinnan som har sin arm beskyddande runt henne. Blev hon retad som oäkta unge av de andra eleverna? Hon skriver om att ingen ville leka med henne i sin bok förrän hon blev adopterad av lärarinnan Norna Sjöstrand i Sidlandsmåla skola. Skolan som också blev hennes hem tills hon gifte sig 1917. Jag besöker Ulla-Britt Lundquist på Grämnamåla gård i närheten för att diskutera möjligheten att Maria Charlotta bott där. Den berömda geten som blev hennes ”hund” och följde henne till skolan varje dag, skrattar jag, bodde den här? Ulla-Britt svarar att de hade både getter och får här förr. Kanske var det här, kanske i en stuga bredvid. Hon arbetade ju på Karamåla 2 inte så långt här ifrån. Jag kör till Karamåla och hamnar i ett vykortspittoreskt smålandsmotiv med röda stugor i en klunga. Där möter jag Håkan Carlsson som också bor där och deltar i sommarens bygdespel. Vi samtalar och han visar mig Karamåla 2 som nu endast är sommarhus. Det ser precis ut som på ett svartvitt foto jag fått mig tillsänt.
Så kommer midsommar och jag besöker Klasatorpet i Långasjö och vandrarhemmet där jag bodde förra året när jag var här uppe och skrev om “I mödrarnas fotspår under 300 år”. Jag härstammar ju från bondesläkt ända ner till 1600-talet i dessa två socknar Långasjö och Vissefjärda. ( Det reportagets finns i Träskopostens höstnummer 2016 http://langasjo.se/om-langasjo-socken/traskoposten/.) Det blir ett kärt återseende med Eva Garami som driver stället. Detta år har hon ett nytt projekt. TV-programmet ”Allt för Sverige” har gett henne idén att skapa en kombinerad släktforsknings- och rundresa i trakten för Amerikasläktingar. Hela idén finns på hemsidan under länken Discover your roots http://langasjovandrarhem.hemsida24.se/en-GB/news-34489489.
Nu har en veckas campingliv gått och det är dags att återvända till Malmö med allt material. Men innan dess återstår ett besök hos min släkting Gullie Mattsson i Hyltan. Hon härstammar från Slott liksom jag och är en hjälp i mitt arbete. Så fort jag kommer innan för dörren hos henne är vi igång med våra papper och noteringar. Vi spånar runt olika idéer där trådarna hänger lösa och hittar en lösning på hur min historia om Maria Charlotta ska gestalta sig. Lite får man skarva där man inte vet, informationen från andra hälften av 1800-talet är ju mer knapphändig än mormors egen bok om sitt liv.
När jag sätter mig i bilen för att åka söderut i skymningen känner jag mig tillfreds med vad jag funnit dessa dagar. När historien om min mormors mor är skriven kommer mitt arbete med det förflutna att vara klart. Då finns fyra berättelser om fyra generationers kvinnor i Björkebergsarkivet på Folklivsarkivet i Lund bevarade för framtida forskning. I framtiden kommer jag, min mor Märta, min mormor Ruth och min mormors mor Maria Charlotta att finnas som exempel på hur kvinnans situation förändrade sig från mitten av 1800-talet till mitten av 2000-talet.
Jag har nämligen bestämt mig för att leva till 28 december 2056; då är jag 101 år och då blir det exakt 200 år sedan Maria Charlotta föddes!