I dagens moderna samhälle möts kulturer med mycket olika koder runt sexualitet, kvinnans frihet och mannens ansvar.

I det gamla, svenska bondesamhället med sin mörka kristendomen lades ansvaret på kvinnan; även en våldtäkt kunde vara hennes fel och inte husbondens eller en mans. I det moderna, västerländska samhället har vi hittat tillbaka till en bättre balans, där mannen själv måste kunna styra sin sexualitet och kunna straffas om han inte kan kontrollera den. En kvinna kan idag bestämma när och hur hon vill känna sig sensuell utan att behöva ta ansvar för mannens eventuella reaktioner.

I mötet med andra kulturer som kommer till vårt land genom immigration aktualiseras nu den gamla problematiken på nytt men från ett annat religiöst/kulturellt håll. Kulturer med en mycket gammaldags kvinnosyn som möter det moderna, sekulära samhället. Det blir reaktioner och konflikter: okvädesord haglar över bikinisolande svenska kvinnor.

För att gå immigranterna tillmötes anpassar sig nu det europeiska, västerländska samhället genom att skicka ut signaler åt olika håll i samhället: London, Paris, Berlin inför förbud mot viss form av sexuell reklam, Holland råder sin anställda att undvika korta kjolar, Sverige inför ”kvinnotimmar” vid svenska bassänger, Tyskland skickar brev till föräldrar där de uppmanar dem att inte låta sina barn klä sig ”utmanande”. De italienska myndigheterna gjorde sig stort besvär för att bespara president Hassan Rouhani från nakenheten bland de antika skulpturerna i Kapitolinska museerna i Rom osv.

Är detta rätt väg att gå? Yttrandrefriheten och mänskliga rättigheter har sitt pris. Börjar den beskäras kan den skära bort allt mer tills inget finns kvar. Vem har makt att säga att nu räcker det, nu är det lagom avklätt/påklätt för kvinnor? Och varför läggs ansvaret på den VÄSTERLÄNDSKA kvinnans kropp att vara den som ska anpassa sig i denna nya, sköna multikulturella värld?

Det är ju inte kläderna i sig det handlar om. Det handlar om de koder för uppförande som varje kultur har.

Svaret kan vi t ex hitta hos folkslag som fortfarande lever enkelt och naturligt, utan de starka macho-abrahamistiska religionernas sexualfrustation i sina överjag. Den österrikiske beteendeforskaren Irenäus Eibl-Eibesfeldt berättar att kvinnorna hos de sydamerikanska yanomami-indianerna bara bär ett tunt snöre runt midjan som sexuell kod. Med snöre runt midjan – ej naken. Var de tvungna att ta av snöret, reagerade de lika blygt som en västerländsk kvinna som ombads att klä av sig. Några av männen i yanomami-stammen binder fortfarande upp penis i förhuden, men om snöret glider ned, blir de mycket förlägna. Uppbunden penis – ej naken. Där lärs sig alla, både män och kvinnor hur man tittar på varandras kroppar och vilken kod som gäller.

I Sverige kanske skylten ”nudistplats” fyller samma funktion. När hörde man talas om våldtäkt på en sådan plats? Detta synsätt är något som dagens dominerande religioner fullständigt saknar. De abrahamitiska religionerna föddes ur en mycket lokal patriarkalisk stamkultur. Det handlar i modern tid om ett manligt medvetande och ansvar för sitt sexuella beteende, det är inte kvinnan som ska bära ansvaret.