(Forts:)

Så såg situationen ut i Fornamåla där de båda systrarna kom att bo i nästan 20 år. Där föddes min mormor Ruth. Ruth berättar i sin självbiografi: ” I en dal låg en vacker, vit stuga olik alla andra hem. Den hade byggts av en konstnär, en gammal lärare. Huset var byggt med veranda med tjocka vita pelare. Överst satt en klocka, som visade tiden ut för vandraren på vägen. Där fanns en trädgård med fina äppelsorter, mycket blommor, som kom upp varje vår, gamla blåtofflor, duvan i arken, kejsarkronor, som voro så tacksamma och lyste gula och blå invid husets vägg. Två stora tvillinggranar stod mitt i allt detta liksom trogna vaktposter. Han hade tagit till sig två fattiga systrar, den ene var lam sedan många år, den andra hade därför måst sluta sin plats för att vårda syster Lena-Stina. Nu var det så bra. Nu kunde Maria samtidigt sköta hemmet åt den gamle Mattias. Lena-Stina och Maria Charlotta ägde flera syskon, men de hade rest till Amerika för många år sedan. De glömde inte sina syskon här hemma utan där kom hjälp i form av gåvor och pengar. På detta sätt drogo de sig fram. Mattias hade ko och morgonmjölken fick alltid Maria behålla. Systrarna hade två rum och den gamle ett stort rum nere och sovrum däruppe. De hade det gott tillsammans dessa tre, ty fast att Lena-Stina hade drabbats av en svår sjukdom, klagade hon aldrig utan tog allt från Gud och var som ett solsken. Bedrövade människor kom långt ifrån för att tala med henne om sina sorger och bekymmer.”

Maria Charlottas vänskap med skolkamraten Lena-Stina Augustsson från Fledingstorp har hållit i sig genom åren. Nu arbetar Lena-Stina en period på Skutaryds gästgiveri i Emmabo. Det är även där som traktens knektar skrivs in till sina knekttorp och möter den bonde som har ansvaret. En helg i september 1891 besöker Maria Charlotta sin väninna där samtidigt som Lena-Stinas bror Johan kommer dit den 3 augusti och 24 augusti för att söka knekttjänst hos Gustaf Petersson för soldattorpet i Eremitemåla som stått tomt ett år. Maria Charlotta kände lillebrodern till Lena-Stina och tycke fanns mellan dem trots åldersskillnaden. Maria Charlotta var ju trots allt 15 år äldre än honom. Hur det nu gick till så blev Maria Charlotta gravid och trolovad. Att vara trolovad var allmogens sätt att bekräfta ett förväntat giftemål sedan urminnes tid. Om inte giftemålet blev av fick barnet ändå ta del av faderns efternamn för att bekräfta sin status gentemot de som kallade oäkta barnen dvs de som tillkommit utan trolovning. Av någon anledning drog sig Johan ur både trolovning och knekttorpet i Eremitemåla. Kanske kände han sig för ung eller så fick han ”veta” att det var ett för dåligt parti. Varför Maria valde denne unge man får vi inte heller veta. Hon var nu 35 år gammal och kanske ville hon på något sätt skaffa sig ett eget liv och inte gå i pigtjänst hela livet. Johan sökte knekttjänsten i Guttamåla året därpå och tog den men kom aldrig att bo där heller, utan bodde kvar hemma hos föräldrarna. Han fick tillagt knektnamnet Fors. Han arbetade kvar som mjölnare en tid.