Forts:)

En dag när Maria Charlotta och Hilda leker utanför skolan på en rast kommer brodern Sven-Magnus inkörande med häst och vagn till skolbyggnaden och stiger ur. Man ser hur han går fram till systrarna och kramar om dem. Plötsligt brister de ut i gråt. Mor Kajsa-Lisa har gått bort efter en tids lunginflammation på Slott, som även drabbat mormor Helena borta i Fåglasjö. Nästa dag dör även hon. Det är sorg i undantaget.

Stramt stod den mörka klockstapeln vid Vissefjärda kyrka som i givakt och följde ännu en begravning vid sin fot. Den visste sin uppgift och de tre klockorna ”Maria,” ”Sofia ”och ”Helena” klingande ödesmättat fram och tillbaka medan änkemormor Helena och änkemodern Kajsa-Lisa samtidigt sänktes till den yttersta vilan i Herrens år i juni 1871. En barnaskara på fyra flickor och pojken Sven-Magnus famnade varandras händer och såg kistorna försvinna ner i marken. Lena-Stina lutade sig mot Maria Charlotta, redan hade hennes muskler börjat kännas svaga. Deras äldre bror Gustaf hade redan på moderns sjukbädd tagit ett tårfyllt farväl av henne. Han hade tänkt utvandra och gjorde så den femte juni, tre dagar efter hennes bortgång. Johanna, Lena-Stina, Maria Charlotta och Hilda Gustava stirrade nu storögt på de äldre ur släkten och följde lydigt efter dem bort från graven när allt var över. De följde de äldre släktingarna ner till kyrkstallarna på andra sidan Lyckebyån, där utslagna, skira björkar drack vatten vid strandkanten. De satte sig tåligt att vänta i skrindan, medan hästarna sattes för, för att fara hemåt. Ja hemåt, betydde fortfarande gården Slott med sin undantagsstuga för Maria Charlotta och Hilda. Lena-Stina flyttade nu in som ”inhyses” hos kyrkvaktmästare Jonas Magnusson i Fornamåla pga av sin tilltagande muskelförlamning. Johanna fick pigtjänst i Sutaremåla och kvar på Slott blev som sagt nu bara de två yngsta.

I juli 1875 blev bonden Mattias Petersson i Fornamåla änkeman med sex barn. Maria Charlotta flyttar till honom för att hjälpa honom ett tag såsom det var brukligt för ogifta bondpigor. Hon gick också över till granngården för att hjälpa sin syster Lena-Stina i hennes sjukdom. Det hon kanske inte hade räknat med var att så skulle livet förbli för henne under resten av hennes liv. Överallt fick hon rycka in: vid födslar, dödstillfällen och sjukdom. Som bondtös utan gård stod hon inte heller långt upp på äktenskapslistan. För fin för en torpare, för fattig för en bonde. Året därpå återvände hon till Ellingsmåla, som piga i granngården, hos Nicolaus Larson, när han blir änkeman och för att vara nära yngsta Hilda som fortfarande bor kvar på Slott. Under några år hjälper hon båda sina systrar medan hon arbetar hos Nicolaus. När så Hilda bestämmer sig för att följa Sven-Magnus och Johanna i utvandrarnas spår och söka upp de andra syskonen i Amerika, återvänder Maria Charlotta till Fornamåla 1879 när Mattias äldsta söner också utvandrar till Amerika. Lena-Stina blir inhyses hos honom istället när Jonas Magnusson i granngården bestämmer sig för att bygga ett nytt hus. Mattias mindre barn var bara i tonåren och behövdes skötas om.