” Att andas ytligt, oregelbundet blir vår effektivaste medel för att behärska oss, att inte längre känna känslor. En andhämtning som inte syresätter oss tillräckligt får alla våra organ att arbeta långsammare och begränsar våra möjligheter till sinnes – och känsloupplevelser. Det slutar med att vi “låtsas vara döda” som om det viktigaste vore att överleva tills faran – livet – var över. s. 47

” All muskelstelhet innesluter historien om sitt ursprung och dess betydelse. Att lösa upp den frigör inte bara energi… utan återkallar också i minnet den situation i barndomen då hämningen inträdde.” . s. 55

“Ett objekts djup är uttryck för mängden av den information som har gallrats bort under dess tillkomst. Djupet är ett mått på hur många överraskningar objektet har varit utsatt för under sin historia. Djup är uttryck för att någonting har växelverkat med världen. Det är förändrat men alltjämt sig självt, ur jämnvikt men inte ur sig själv. Det har mött överraskningar på vägen men det finns här fortfarande. Det har märkt världen och märkts av världen. Det har blivit djupt – .

“Det är bra att gå på bio med en människa man vill lära känna. Och filmen behöver inte alls vara märkvärdig. Det viktigaste är möjligheten att komma underfund med om man är “på samma våglängd” i salongens mörker. om det växer träd som kan förstärka varandra, om man kan förnimma varandras inre scenario- tillstånd och känna gemenskap kring upplevelsern – hur torftig den än må vara – av filmdukens människoöden.. s. 199

“Det mesta av den info som passerar genom oss uppfattar vi aldrig. Våra medvetna jag är bara en liten del av historien. När barn lär sig säga “jag ljuger”, vet de att den största lögnen är det Jag som i all sin ofattbara självgodhet tror att kroppen ger det lov att ljuga. ” s. 209

“Människans villkor dikteras inte enbart av en objektiv verklighet eller av den omgivande sociala verkligheten. Hon är i lika hög grad underkastad tankebanor, tankeriktningar i det speciella språk som hennes samhälle skapat. Det är en illusion att tro att man utanför sitt språk skulle kunna anpassa sig till verkligheten, eller att man bara använder språket som ett underordnande redskap när det gäller att lösa de speciella problem som uppstår i kommunicerandet eller i reflektionen. Faktum är att det vi kallar “verklighet” undermedvetet och i mycket stor utsträckning är ett resultat av gruppens språkvanor. Att vi ser, hör och upplever vår omvärld på det sätt vi gör, beror på vårt samhälles språkvanor som redan riktat våra tankar att gör vissa val och att följa vissa språkmönster. s 202

Det objektiva: allt som blivit uppenbarat för våra sinnen, det historiska, det fysiska som har en geografisk utsträckning, allt som har hänt och händer. Det subjektiva: framtiden i sin linda, inre processer, framtiden finns som ett frö konkret i individen, individuella förlopp, finns ingen gemensamt tid och rum.

En hopi rör sig alltid i en framtida aspekt gentemot det yttre och objektiva. Han har ingen tidskänsla allt är ett innifrån växande. Allt som förverkligat sig i den manifesta verkligheten ( solrosfrö blir en solros) omges av sina speciella framtidsmöjligheter.

Hopin har ett levande förhållande till naturen. båda interagerar i den andre. ex vis går du ut i solen från ett mörkt rum, visar språket att dynamismen kommer ur solen, detta högre tillstånd tar över och formar språket. Är du i det halvmörka rummet är det omvänt, där utgår det dynamiska tillståndet från psyket. Vi tenderar att ha en färdig kontroll med snäva svängningstal som skyddar oss mit alltför stark påverkan utifrån. Vi måste klara hårt påträngande storstäder, vilket gör oss passiva i förnimmandet.

Samtidighet existerar inte. Det som händer i en annan by händer inte samtidigt. Rum och tid hänger ihop. Ju längre bort, ju längre sedan.

” Det spelar ingen roll att de inte kan tala med varandra. Hans tankar vibrerar i henne och hennes tankar ger genklang i honom. Hon finns bredvid honom därför att han vill ha henne där.. Kärlek är inget hon måste göra sig förtjänt av. Det enda hon behöver göra är att ta emot.

Hon sjunker in i honom och han i henne. Det var det här hon strävade efter i livet och som hennes osäkerhet och gropiga lår alltid hejdade. Nu är det inget som stör, så helt tar hon emot honom och så helt smälter han henne in i sig att alla barriärer faller, mellan henne och honom, mellan henne och evigheten. Det är inte bara vårmorgonen som kommer in till dem i rummet, det är ett ljus över allt förstånd.” s. 236

Ur “Här och Nu och Evigheten” av Eva Seeberg

“Också om det ibland verkar som om det inte händer så mycket är vi på väg. Även de dagar allt tycks stå still, då vi bara snurrar runt mellan en mängd torftiga göromål som visserligen måste uträttas men ändå inte leder någonstans, även de till synes alldeles tomma dagarna sker det något inom oss”. s 60

For it is the function of love to unite all things to itself, and to hold all things together by extending its wholeness. . s 219

You wait but for yourself. s. 239

Love waits on welcome, not on time. s.238

The holy Spirit, is a thought of God. The miracle of creation, that it is one forever. s. 241

“You who have sought and found littleness, remember this: ” Every decision you make stems from what you think you are and represents the value that you put upon yourself. Your function is not little and it is only by finding your function and fulfilling it that you can escape from littleness. s. 285

“If you knew who walks beside you on the way that you have chosen, fear would be impossible”. s 353

“You have accepted God, You don´t understand what you have accepted, but remember that your understanding is not necessary”. s 353

“You are coming home together, after a long and meaningless journey that you undertook apart and that led nowhere. You have found your brother and you will light each others ways. And from this light, will the Great Rays extend back into Darkness and forward into God, to shine away the past and so make room for this eternal Presence, in which everything is radiant in the light”. s. 354

“Kärlek är inte en känsla som man går omkring och bär inom sig. Kärlek är någonting som finns mellan två människor som utgör förbindelselänken mellan dem, som är själva förbindelselänken. Därför är kärlek alltid ömsesidig, alltid besvarad. Båda vet hela tiden att de är älskade. Kärlek behöver inte bevisas med yttre handling och behöver inte betygas med ord. Att älska en annan människa är att stå i direktförbindelse med henne, att förnimma hennes känslor utan att bedöma dem. Man förnimmer hennes glädje eller smärta eller vrede utan kommentar. Och man svarar med sin egen närvaro med att dela känslorna med henne. Det finns ett utrymme för tröst, argument, beröm, gillande, ja det finns inte ens något behov av det. Kärlek är något som på en och samma gång är stillastående och som strömmar åt båda hållen mellan de båda som älskar varandra. Man känner varandra”. s 15

” När en döende människa känner att hon står med ryggen mot väggen gör hon ibland det som hon i och för sig kunde ha gjort när som helst tidigare i sitt liv. Hon slänger ut sitt andliga skräp och blir åter den verkliga människa hon var innan uppfostran och erfarenheter lade lager på lager av skräp över hennes verkliga jag. Och när en människa som återerövrat sig själv pratar med oss andra hjälper hon oss att för en stund komma i kontakt med vårt eget sanna jag. Därför kan det kännas mycket lättare och rättare att prata med dessa människor än med friska, som fortfarande tror att de har något att förlora på att vara äkta. Anledningen till att det känns fint att prata med dem är alltså inte att de är döende utan att de har återerövrat sig själva, något som är ytterst sällsynt bland friska människor.” s 346

“Sagan ger tydliga anvisningar om det arbete vi har att utföra. Sök reda på liken, följ dina instinkter, se det du ser, samla psykisk styrka, oskadliggör den destruktiva energin”.

“Ju starkare och bredare animus ( en bro) desto skickligare, lättare och framgångsrikare kan kvinnan i konkret form manifestera sin tankar och sin skaparbegåvning i yttervärlden. En kvinna med svagt animus har gott om tankar och uppslag men lyckas inte visa upp dem för yttervärlden. Hon kommer sig aldrig för med att organisera och uttrycka sina lysande idéer.”. 67

Den mörke mannen i kvinnans drömmar dyker upp när en initiation – psykisk övergång från en kunskaps- och beteendenivå till en annan, en mognare eller mer energifylld nivå av kunskap och handlande – är nära förestående.”. s. 71

“När en kvinna arbetar på att spåra rovdjuret i sitt psyke och sedan erkänner dess existens och tar upp kampen, kommer det att dra sig undan till en mer undangömd del av psyket. “. s 74

“Vildkvinnan lär kvinnor att inte vara “snälla” när det gäller att skydda sina själsliga liv. Nödvändigt att dra gräns”. s 76

“Tre saker skiljer den som lever med själen från den som lever endast med jaget och de är: förmågan att upptäcka och följa nya vägar, styrkan att hålla ut fastän vägen är knagglig och tålamodet att sakta men säkert lära sig den djupa kärleken.” s. 142

” Är man levande så känner man fruktan”. s. 142

“Ju mer du upplever din kropp, desto mer vet du om vem du är och vad du känner – jag-upplevelsen är nämligen intimt förbunden med kroppsmedvetenheten.” s. 14

“En individs upplevelse av sig själv och hans/hennes självförtroende senare i livet påverkas starkt av hur mycket fysisk kärlek han/hon får innan han/hon lär sig prata och av hur otvungen och lustfylld föräldrarnas beröring känns när de matar och badar barnet samt tillfredställer dess behov. Brist på beröring under de första åren är orsaken till en hel del olika fysiska och psykiska problem i vuxenlivet. Spädbarn som inte har tillräckligt med kroppskontakt med sina föräldrar eller som blir lämnade pga av separation eller sjukdom har mycket svårare att acceptera sig själva och ha intima förhållanden med andra när de växer upp”. s 24

“Att tysta det rationella sinnet innebär att du iakttar dina tankar utan att identifiera dig med dem. Om du hänger med på dem, ger du dem mer energi och om du gör motstånd mot dem eller kritiserar dig själv för att du har blivit distraherad stör du bara din koncentration ännu mer.