TIDIGARE TEXTER OCH BILDER
Mina tidigare texter är samlade på Equinox
och mina bilder på Pictures in my life
Page 21 of 22
Nya partistrukturer för en ny tid
Dagen politiska landskap ser annorlunda ut än den tid som skapade den traditionella partistrukturen. En partistruktur kan ses som den “handske” som ska svara mot en viss “samhällshand”. Den traditionella partistrukturen var ett svar på det samhälle som fanns runt sekelskiftet 1900; ett klassamhälle med hierarkisk styrning, där människor underordnade sig traditionell makt. Den traditionella partistrukturen var således också hierarkisk och krävde att medlemmarna underordnade sig ledningen och målet. Den fyllde sin funktion så länge partiet arbetade och representerade medlemmarna i sak.
Idag, 100 år senare, framträder en bild av partistrukturer i kaos som inte längre har kontakt med sina gräsrötter utan har utvecklat en OLIGARKISK hållning d v s de traditionella partierna styrs av en sluten grupp partimänniskor utan större insyn och påverkan från medlemmarna i stort. Demokratin i form av folkvälde är satt på sparlåga i ett samhälle som på 2000-talet FRAGMENTISERATS, RADIKALISERATS och POLARISERATS in i flera mindre, ofta motstridiga intressegrupper. Samhället i sig har vandrat iväg från ett industrisamhälle till ett kunskapssamhälle, där individualismen skapat en grogrund för personval och politikerbloggar samt en flora av småpartier, som lever sitt eget liv inom politiken samt en större motvilja hos folk i allmänhet att inordna sig i ett gemensamt politiskt led.
I detta nya landskap behövs en modern partistruktur som lockar folk till politiken igen. En partistruktur som tar tillvara sina medlemmars åsikter och samtidigt fungerar smidigt och kommunikativt. Viktiga ord är TRANSPARENS, RESPEKT, DELEGERING och KOMMUNIKATION. En modern partistyrelse ska vara det organ som har överblicken och kan reagera i rätt stund, utifrån situationens krav utan för stor byråkrati och traditionellt tänkande. Borta är maktkamp, borta är synen på en partistyrelse som äger makten. Nu är de mer “aktieägarnas excutive organ” och ser sin roll som en aktör för att effektivisera och driva medlemmarnas uppsatta mål med partiet.
http://politiskfilosofi.com/2014/04/20/for-sverige-i-tiden/#sthash.nJY2MCQJ.dpuf
http://www.politiken.se/tidskrifter/statsvet/2010/nr2/01.pdf
http://adamcwejman.blogspot.se/2010/11/att-forandra-partier.hmtl
Tillväxt eller inte tillväxt – det är frågan
TILLVÄXT ELLER INTE TILLVÄXT – DET ÄR FRÅGAN
Gunnar Wetterberg redogör klart och tydligt, i sin artikel den 14 juli 2014, för en lång ekonomisk/industriell period i vårt svenska samhälle. En period, som gav plats för ett folkhem med pensioner, förkortad arbetstid, förbättrad sjukvård , byggd på skatter av tillväxtens resultat.
Så långt är jag med. Sedan är jag kanske inte med, lika lätt, lika nickande..
Han förfäktar att denna koppling “ökad tillväxt – ökad välfärd”, gäller även för framtiden (med tillägg av klimatsmarta lösningar) och besvärjer sig inför idéer om tillväxtlösa samhällen. Det är viktigare att styra hur tillväxten ska utformas, menar han, men utan tillväxt går det inte. Han menar att den köpkraft som skapats under senare år är av godo. Det är här jag tvekar..evigt ökande köpkraft..Av godo för planeten på lång sikt, eller numera på kort sikt..? Hans analys känns inte riktigt “updatad”.
En annan anledning till min tvekan är att jag nyss läst om en bok “Köpt tid” av Wolfgang Streek (2014) och recenserad i densamma lite tidigare. Där målar den tyske sociologen upp en bild av ett skattesamhälle som gick i graven på 70/80-talet och att vi nu lever i en välfärd byggd på lånat kapital, den s k lånestaten.
För mig ter sig detta som den stora frågan för debatt. Hur kommer det sig att Sverige ha måst låna så mycket pengar för att klara sin välfärd om nu tillväxten är lösningen? Jag skulle gärna vilja bli undervisad av Gunnar Wetterberg i en kommande artikel om detta, då jag tycker att han skriver mycket sakligt och redigt i övrigt.
www.expressen.se/ledare/gunnar-wetterberg/tillvaxten-gav-oss-det-goda-samhallet
Kanske finns en del av svaret här i programmet Lönesänkarna av Dokument inifrån:
köpt tid
KÖPT TID
“Fångna mellan väljare och långivare var krisande stater tvungna att välja långivarna. Och så är det fortfarande idag.”
Så säger W. Streeck i sin bok “Köpt tid”. Vi lever idag i händerna på en internationell lånekapitalism och priset är att den demokratiska makten har hamnat i långivarnas händer. Antingen frigör sig kapitalismen från demokratin eller så frigör sig demokratin från kapitalismen. Det sista är Streecks önskan.
Vår välfärd idag finansieras av en allt större skuldsättning, vilket har blivit förutsättningen för att vi ska kunna fortsätta med vår nuvarande levnadsstandard. Streeck menar att redan på 1970/80-talet lämnade vi den skattefinansierade staten och blev “skuldstaten”. I takt med att skulderna har ökat, har långivarna stramat åt sina villkor och staten har sett sig tvungen att montera ner välfärden bit för bit. Det har lett till växande klyftor och potentiellt destruktiva (rent av våldsamma) politiska och sociala konflikter.
Hur detta ska lösas finns olika utopier. Streeck vill se att nationerna återtar sin makt. Hur som helst, frågan är vart den globala lånekapitalismen är på väg – och med den demokratin.
att föda någon till världen
ATT FÖDA NÅGON TILL VÄRLDEN
Stilla flyter livets flod; glädje och vånda hos vår nästa skymtar hastigt förbi, medan vi simmar mellan där vi stiger på och av . Endast större förändringar avtecknar sig som krusningar och svall och kanske till och med som storm vid ytan för oss alla; nya partiers bildande, revolutioner, turbulens och strider. Vi kan kalla det kaos, vi kan kalla det obehagligt, men vi kan också kalla det förändring. En dag är allt stilla igen och vi kan läsa i historiens bok om det vi var med om. Håll ut i turbulensen, håll blicken fästad framåt! Simma vidare!
Alienation och anomi
Idag, när samhället går in i ett allt starkare spinn, och lämnar människan ensam och utsatt i en livssituation aldrig förr skådad i historien, kan det ge en viss trygghet att känna till två sociologiska termer som vill definiera vårt mänskliga tillstånd av idag.
Ordet ALIENATION började användas på 1940-talet och fick sitt fulla uppsving efter andra världskrigets slut, när västvärlden utmattad vaknade upp i en värld av spillror utan någon synlig, gemensam väg framåt. Termen kom att beskriva människans känsla av främlingskap i ett nytt, modernt samhälle, där hon kände sig utsatt för byråkratiska organisationer som styrde hennes liv. Utan det lilla samhällets identitetsbejakande omgivning och efter att den stora migrationen kastat runt människan och slitit av hennes släktskapsrelationer och hennes hembygdsrötter, kröp en känsla av att inte finnas till, en depersonalisering, in under skinnet. Hon blev ett nummer bland alla andra och hennes relation till detta nya samhälle blev “kund”.
Ordet ANOMI i sin tur är ett begrepp skapat av sociologen Durkheim som levde i övergången mellan bondesamhället och industrisamhället. Med denna term ville han påvisa sambandet att “såsom samhället är strukturerat, så är människans inre strukturerad.”
Det han såg var ett samhälle som höll på att glida isär, fragmentiseras, med oklara moraliska ståndpunkter och otydliga sociala koder och med allt större inre konflikter. Detta skapade samma splittring i människan, ansåg han, vilken i sin tur blev splittrad och stressad med sjukdom som följd; depressioner, apati, aggressioner, våld osv.
Han menade att vi måste se till större orsaker varför vi som människor mår så dåligt, nämligen till ett sönderfallande samhälle.
Lidande och grymhet
LIDANDE OCH GRYMHET
Vi måste diskutera runt orden lidande och grymhet.
Lidande är en naturlig del av naturen när den reproducerar sig i blindo; hjortens smärta när vargen tar den, gräsets smärta när antilopen betar det, fiskynglets smärta när den större fisken tar det. Ofta kallar vi det grymhet, men jag skulle vilja ge det ordet en annan definition.
Grymhet är en handling, när du har ett val. Grymhet kan bara uppstå hos människan, som fått en fri tankeförmåga och ett fritt val att handla. Vi kan gå utanför naturens bundenhet. För att göra ett kärleksfullt val, krävs en mogen människa. Idag finns inget annat alternativ för den mogna människan än att säga nej till industriella djurfarmer, djurtransporter och djurförsök. Djurens samlade smärta, som ligger som ett mörkt moln från Ausschwitz, över vårt samhälle, fräter på vår själ, bit för bit.
Animal liberation
“The modern animal liberation movement, also known as the animal rights movement, seeks to include nonhuman animals within the sphere of morality in a way that they that they have not been included previously. The term “animal liberation” is intended to suggest an analogy with other liberation movements, which have sought equality for blacks and women. The equality sought by the animal liberation movement, however, is not equal treatment, but equal consideration of interests – e.g. interests in not suffering and in being able to fulfill their behavioural needs. They then argue that there is no basis for refusing to take these interests into account, and giving them the same weight as we give to similar interests of human beings.
Central to the animal liberation movement is its rejection of “speciesism”. The term was coined by Richard Ryder, in the early 1970´s and taken up by Peter Singer in his 1973 essay “Animal Liberation” and his subsequent book of the same title. Singer describes speciesism as a prejudice or bias against members of species other than one´s own. He sees it as analogues to racism and sexism, in that it is a mean by which a more povwerful core group justifies its exploration of less powerful outsiders. Advocates of animal liberation do not deny that there are important differences between normal mature human beings and normal mature members of other species, but they claim that species itself is not morally significant. The suffering of non-human animals should therefore get the same concideration as we give to the sufferings of human beings at a similar mental level. The animal liberation movement sees our use of animals for food as fundamental to our attitudes to ally vegetarian or vegan. The movement also opposes experiments on animals and the use of animals as entertainment and recreations such as hunting. Some groups within the movement have broken into laboratories and released animals or damaged equipment but the movement as a whole is strongly against the use of violence towards violence against animals or people.” End quote.
Den ensamma kvinnans väg
Naturens revirstrider pågår överallt. Där jag ligger och solar i vilstolen på hyreshusets gårdsgräsmatta, startar kajor och skator upp ett luftkrig. De anfaller, retirerar, kraxar och intar nya positioner. Jag faller i lätt slummer i den ljumma lördagseftermiddagen.
Så väcks jag plötsligt av ett gäng invandrarkillar. De går förbi och gör “handklappningen”, en hånfull klapp som används flitigt på gator och torg i Malmö mot det man ogillar. Några kommentarer far på ett språk jag inte förstår, men jag förstår meddelandet: “Sitt hemma som våra morsor gör, ta inte plats härute på vårt revir på gården”.
Att bo i Malmö är som att flytta till både “1800”-talet när det gäller kvinnosyn, i synnerhet den något äldre kvinnans livsvärde och samtidigt framtidens “2100”-tal, där en ensam kvinnas väg är accepterad som något normalt, vilket det inte var i småstadens Småland..
Invandrarkillarna kan inte veta att jag är en kvinna kommen ur en tradition av Simone de Beauvoir, Ellen Key, Fredrika Bremer; hela vägen tillbaka till min mormors mor som var lärarinna i Småland på 1800.talet och lärde min mormor i kvinnofrågan. Jag kan placera deras beteende i en kontext och se på det hela ur en annan synvinkel. Jag tänker på FI:s valresultat i Malmö; där jag bor fick FI 14,75%, nere på Värnhem: 15,03%.. Det lindrar, men det sårar ändå ända in i själen. Jag kan inte rå för att jag som människa föddes som kvinna. Jag vill kunna röra mig fritt som män, sätta mig överallt där män kan sitta, bli respekterad som man till man, men de yttre stadsreviren är fortfarande männens, den manliga pubens karaktär, de boulespelande männen på torget. Den ensamma kvinnans väg är också en flyktingväg. Om de bara visste hur mycket vi har gemensamt egentligen i den vita, västerländska mannens samhälle men kanske är det dags att retirera tillbaka till en universitetsstad för lite lugn och ro.
INGET MER ÄN INGENTING
“Säg vad en snöflinga väger” sa en svartmes till en skogsduva.
“Inget mer än ingenting” löd svaret.
“I så fall måste jag berätta en underbar historia” sa svartmesen.
“Jag satt på grenen till ett furuträd, tätt intill stammen, när det började snöa – inte tungt, ingen snöstorm – nej, som in en dröm, ljudlöst och mjukt. Eftersom jag inte hade något annat för mig, började jag att räkna snöflingorna som lade sig på kvistarna och barren på min gren. De var exakt 3 741952 stycken. När den 3 471 953:e landade på grenen, inget mer än ingenting, som du sa – bröts grenen av.”
Efter att ha sagt detta flög svartmesen sin väg.
Duvan, alltsedan Noas dagar expert i ämnet, funderade en stund på saken och sa till slut till sig själv: “Kanske är det bara en persons röst som saknas för att fred ska komma till världen.”
Ingvor Sabina Le John 