“Utifrån shamanismens synpunkt är personlig makt grundläggande för hälsan under alla livets tillstånd och förhållanden.” s. 18

“Även på sin första resa kan en person med ovanlig begåvning för shamanism mäta djur/växt eller till och med människoformer. Denna särskilda persons begåvning antyds ytterligare av det faktum att han flög i sin första upplevelse.” s. 59

“Shamanska metoder är 20 – 30 000 år gamla.” s. 62

“För att kunna utföra sitt arbete är shamanen beroende av en särskild personlig makt, som vanligen härrör från hans skyddsande och hjälpande andar.” s 64

“Skyddsanden är ofta ett maktdjur Varje vuxen har en skyddsande, därför ej automatiskt att man blir shaman. Förutom sin skyddsande har shamanen ett antal andehjälpare. Kan vara ett 100-tal”. s. 65

“Vid en tidigare, kritisk tidpunkt i sitt liv, innan han började ägna sig åt shamanism, kan shamanen ha inträtt i ett förändrat medvetandetillstånd och det mycket djupt, fastän det finns många individuella undantag. Ibland inträffar en sådan upplevelse under en avsiktligt företagen visionsjakt för att få skyddsandemakt. Vid andra tillfällen inträffar den vid kulminationen av en allvarlig sjukdom.. s 72

“En sådan radikalt djupgående och uppenbarande upplevelse uppmuntrar ofta individen att börja gå shamanens väg.”

“… att en person vanligen inte bara är i besittning av en örns makt utan av Örnmakt. s 81

“Skyddsandens maktgivande aspekt uppfattas vanligtvis som ett djur. Men Coast Salish-indianerna hänvisar också ibland till skyddsanden som Indianen för den kan uppträda också i mänsklig skepnad.”. s 81

“Hos Jivaros uppträder en skyddsande i en vision vanligen först som ett djur och sedan i en dröm som en människa. Det är bara shamanen eller personen med shamanska böjelser som kan återfå den förlorade förmågan att kommunicera med de andra djuren. Hos Jivarofolket är det faktiskt så att ifall ett djur talar till dig betraktas det som ett bevis för att det djuret är din skyddsande.” . s 82

“Shamanens tro att de kan omvandla sig till sina vaktande djurandars skepnader dvs till maktdjur, är vida spridd och uppenbarligen uråldrig. Hos Aruntafolket i Au antog de ofta örnhöksskepnader.” s 82

“Jag fick för många år sedan lära mig av Jivaroindianerna att även med den bästa behandling brukar skyddsandar bara stanna några får år. Så under loppet av ett liv kommer man att ha ett antal sådana andar”. s 91

“Shamaner har länge ansett att ens väktar- eller skyddsandes makt gör en motståndskraftig mot sjukdom. Skälet är enkelt. Den förser med en kraftfull kropp som motstår intrång från yttre krafter. Intrång av skadlig energi = sjukdom, maktintrång = infektion, sjukdomar. När personen blir deprimerad, svag, betyder det att personen förlorat sin skyddsande.”

“Använd ditt väktardjur och dess makt i ditt dagliga liv genom att hålla dig medveten om hur du känner dig. När du känner dig kraftfull är det dags att besegra något stort hinder i ditt liv eller att möta en viktig utmaning. När du känner dig svag och deprimerad ska du försöka undvika kriser – och undvika att försöka att hjälpa någon annan på shamanskt vis. s. 120

“Var försiktig när du sänder kraft från ditt maktdjur för att hjälpa en annan person och se noga till att du sänder kraften bara till hans eller hennes maktdjur. Sänd den inte direkt till personen själv för detta skulle kunna orsaka skada. Låt kraften tryggt filtrera genom personens egen skyddsande, vilket är det enda maktdjur som kan vara till direkt hjälp. Undvik också att sända din egen energi för att hjälpa en annan person. Dels utarmar du dig själv och dels, vilket är viktigt för den person du önskar hjälpa, kommer du att få det svårt att fortsätta att arbeta. s 128

“Anden kan hjälpa dig att nå fram till de här insikterna och få dem att verka i ditt liv. Samhället i allmänhet är inte inställt på ett sådant liv och det är därför konstnärer och sanna älskande måste bege sig långt utanför det vedertagna tänkandets råmärken. Samhället stöder kamp, konkurrens och ego, vilket betyder att det stöder separationstillståndet.”. s 222.

“Anden är din ledare och enda förbundsförvant i ditt sökande efter förening. Med icke-kärlekens taktik når du aldrig kärleken.”

One of the best books I have read lately – only in English.

The authors create a credible version of Eden, the Gods, the pre- history of the Middle East and its religions Christianity, Judaism and Islam.

http://goldenageproject.org.uk/kharsagresearch_introduction.php

Buy it at
http://goldenageproject.org.uk/genius.php

Here comes an extract of the love between ENLIL and NINLIL (p.61)

"Like a necklace, the splendid river, the shining river,
    flowed through the darkness.
The Lady Ninlil stood on the bank of the strongly-flowing
    river - savouring the darkness.
Gazing on it, she was entranced by the water - uplifted
    by the splendour.
The Lordly Father rejoiced on the Great Mountain; he gazed
  and was uplifted by the splendour;
the Teacher who was responsible for its Destiny, gazed on
   its glory and was captivated by its splendour.

The glorious water flowed strongly; his ecitement increased
   - in the darkness they kissed.
The heart of the Woman sang; her heart was completely captivated;
   desiring, she gave herself submissively:
he throw off his clothes; entering swiftly, his erect penis 
   poured out life into her.
The river was shining - a shining river poured out into 
   the Woman.

The Lady Ninlil stood entranced on the river bank, captive
  of her Lord.
The Lord Enlil´s eyes were bright; the Lord´s eye were 
  shining - he looked tremblingly at her.
On the Great Mountain, the Father, Lord Enlil of the shining
  eyes, looked at her with trembling eyes;
her Teacher, who determined the future, he of the shining
  eyes, looked at her with trembling eyes.
His tender woman spoke - she was not ashamed to have his
   life-seed places in her womb.
The Lady Ninlil said to him: "Where you have bestowed your
   seed in my womb, new life will be established."

Kharsag; Epic 3.

Profeten Muhammed föddes ca 570 e. Kr i staden Mecka i släkten Quraysh. Vid denna tid genomgick livet där en stor förändring från fattigt nomadliv, där hederskodexen påbjöd att ta hand om varandra, till bofast stadsliv som köpmän där individualismen spirade.

Följande utdrag är ur religionshistorikern Karen Armstrongs bok ”Muhammed” (1992 Bokförlaget Forum AB) utgiven av Månpocket 2004.

”I början av 600-talet hade deras (Quraysh) välstånd nått långt utöver vad de hade kunnat drömma om i sin nomadiska ungdom. Naturligtvis betraktade de rikedomen och kapitalismen som sin räddning. Den hade räddat dem ur en tillvaro fylld av faror och elände och gett dem en närmast gudalik trygghet. De var inte längre hungriga, inte längre plågade av fientliga stammar. Pengarna började få ett nästan religiöst värde för dem, som vi snart skall få se. Men en aggressiv kapitalism var knappast förenligt med stamtänkandet och den gamla gruppmoralen. Av naturliga skäl uppmuntrades i stället individualismen och den ohämmade girigheten. De olika familjerna tävlade ursinnigt sinsemellan och hade i Muhammeds barndom delat upp sig i tre stora block. Vissa av de svagare klanerna, inklusive Hashim där Muhammed var född, hade inte lyckats lika bra som andra och kände att de hade tvingats dra det kortaste strået. I stället för att dela lika på välståndet enligt gammal beprövad stammoral byggde enskilda personer upp en egen förmögenhet. De trampade på änkors och faderlösas rättigheter och tillskansade sig deras arv. De brydde sig inte om stammens svaga och fattiga, som den gamla normen föreskrev. Det nya välståndet hade kapat banden till de traditionella värderingarna och många qurayshier som inte varit lika framgångsrika kände sig underligt bortkomna och desorienterade. Självklart var de mest framgångsrika köpmännen, bankirerna och finansmännen förtjusta över det nya systemet. Energiskt, med en närmast religiös nit, lagrade de allt större kapital. Nomadlivets armod låg futtiga två generationer bort, och eftersom de menade att räddningen låg i pengar och materiella ägodelar, ville de ha så mycket de kunde få tag på. I den yngre generationen blev däremot många allt mer desillusionerade. De tycks ha letat efter en ny andlig och politisk lösning för att komma till rätta med stadens oro och missnöje.

Det sägs ofta att islam är en ökenreligion, vilket inte är sant. Koranens budskap har visserligen påverkats av traditionell stametik, men det var invånarna i Mekka som först tog emot den nya religionen, och det skedde i en atmosfär av mördande kapitalism och storfinans. Liksom alla stora bekännelsereligioner och Greklands klassiska filosofiska rationalism är islam ett stadens barn. Alla vi, som har fått lära oss att betrakta en världsfrånvänd Jesus från Nasaret som själva sinnebilden för vad levande tro heter, kan uppleva detta som märkligt. Vi väntar oss inte att en profet skall träda fram i Londons city eller på Wall Street. Men hinduismen, buddismen, jainismen och konfucianismen uppstod alla på marknadsplatsen. De grekiska filosoferna undervisade på agora och Israels stora profeter predikade i städerna på den tid då israeliterna höll på att lämna nomadlivet. Alla de ovannämda stora världsreligionerna har utvecklats i en stadsatmosfär, mot en bakgrund av livlig kommers. Det har skett i en tid när köpmännen började rycka åt sig en del av den makt som förut legat i händerna på kungar, aristokrati och prästerskap. Det nya välståndet gjorde att människor fick upp ögonen för skillnaden mellan fattiga och rika. De grubblade allt mer över sociala rättviseproblem. Alla stora religiösa ledare och profeter hade tagit upp dessa frågor och lämnat sina tydliga svar. I början av 600-talet, när alltså Quraysh och andra var i färd med att lämna nomadlivet och i stället började märka av det bofasta livets sociala problem, då kom islams profet med ett nytt budskap. (s 68-69)

Som  allmänt intresserad av den moderna debatten rörande Jesus, får man säga att den mängd material som finns ger en ganska rörig och motstridig bild. En kolumn av Hillevi Wahl i tidningen Metro den 1 december, där hon ifrågasätter Jesus faktiska existens, gör inte saken bättre. Det man verkligen önskar sig är den bok som så vetenskapligt som möjligt, sammanfattar den mängd nya böcker som tagit sig an ämnet !

Det finns några ”svar” jag vill ge Hillevi Wahl, för att just visa på svårigheten att bli så där ”himla självsäker” i detta ämne. Nu har hon sett en film och den har alla svar – halleluja!

I sin bok ”Historien om Jesus” berättar författaren Thomas Cahill, att det politisk-religiösa klimatet vid Jesus tid var mycket oroligt. Folk i största allmänhet var missnöjda med de egna religiösa ledarna, hasmonéerna. Esséerna var  t ex en grupp som i protest lämnade templet för att bosätta sig i öknen. Romarna bevakade sina intressen och slog ner politiska uppror överallt. Många enskilda personer hävdade att de var just den Messias folket väntade på, dvs  den som var utvald att rädda det judiska folket.

Dessutom fanns det i den extra bråkiga provinsen Galiléen (enligt boken ”The Story of God” av Robert Winston, en uppföljare till hans BBC – serie), en mängd ”heliga män” som vandrade omkring och helade sjuka, drev ut demoner, kontrollerade vädret osv.  De var judiska shamaner. Det finns berättat hur en rabbi Gamaliel sände sin dödsjuke son till en helig man vid namn Chanina ben Dosa. Efter en bön steg sonen upp helt frisk. Enligt Winston tillhörde säkert Jesus denna schamaniska tradition.

Frågan om Jesus har existerat som historisk person överhuvudtaget, besvaras enligt Winston av en oberoende källa, nämligen historikern Josephus, som verkade på Jesus tid och som skrev om honom. 

Så långt så bra, men sedan anser Winston att mycket runt denna helare är tillrättalagt material, dvs att ”spinn” var ett kraftfullt medel redan igång på den tiden!

Vi kan ta några av Wahls argument i sin kolumn och låta dem möta Winstons slutsatser. Hon skriver, att ett bevis på att Jesus inte funnits, var att judiska rådet inte skulle lägga ner så mycket energi på att fängsla Jesus under en av sina viktigaste högtider, pesach. Helt rätt, fast fel!Enligt Winston placerade Jesussekten Jesus död vid denna viktiga tidpunkt i efterhand (judarna firade uttåget ut ur Egypten) för att ”ta över” traditionen. En sak som talar för detta, är att det står att Jesus följeslagare drog sina vapen när han blev arresterad i Getsemane. Enligt Winston bar ingen människa vapen under denna viktiga högtid, så troligtvis skedde fänglandet vid en annan tidpunkt!

När det gäller frågan om Pontus Pilatus´ något suspekta uppträdande, undrar Wahl om verkligen en sådan massmördare skulle låta folket ”ta över” beslutet om Jesus. Helt riktigt igen fast återigen fel! Enligt Winston var det viktigt för den nya sekten att inte stöta sig med fel personer (läs:romarna). I testamentena framställs romarna som mjukare och det egna folkets ledare som hårdare. Mannen som gav Jesus att dricka när han hängde på korset var t ex en romersk soldat. De judiska fariséerna framställs istället som benhårda paragrafryttare medan de i verkligheten var öppna för dialog och allmänt mänskliga. Enligt Winston var Jesus själv farisé och hade goda kontakter med den religiösa överklassen. Det är inte vem som helst som får en så fin gravplats!

A NEW CITY RELIGION