Klämtar klockorna för Salorney?

Vägen mellan den välmående turiststaden Cluny och byn Salorney är en kort resa över skogsklädda åstoppar och ner genom vidsträckta dalgångar, där stenhusen ligger utslängda som tärningar längs åkrar och vingårdar i fjärran. De vita Charolaiskorna vandrar makligt i grupp längs sluttningarna. Det är bedårande vackert i Bourgogne.

la Grande rue, Salorney-sur-Guye

Storgatan, la Grande rue, genom Salorney bryter denna känsla omedelbart; tomma skyltfönster stirrar mot dig som från de döda; ” skylten “a vendre” (till salu) skymtar här och där på de illa skötta centrumhusen med flagnande färg på sina luckor. En känsla av depression infinner sig; här längs Storgatan har livet stannat av och gått någon annanstans; kvar finns några industrier utanför stan men arbetstillfällena är få. 1831 stod byn på sin topp med sina 1207 invånare. Den nya kyrkogården från den tiden i stadens utkant vittnar om en tid när man trodde fler skulle leva och dö här. Nu är den fortfarande bara halvfull i ena kanten. Förra året föddes fem barn samtidigt som elva personer gick bort. I dagsläget har byn nästan halverats. För ett samhälle som redan på 900 – talet omnämndes i rullorna och där två kända kämpar mot nazismen ligger begravda, verkar historien snart vara över. Klockorna klämtar för Salorney, eller?

Medgrundare av Liberation Sud