Nu har man bildat en grupp med människor som ska försöka få byn på fötter igen efter pandemin. Mr G., en belgare som långtidsbor här efter pensionen, likt många andra pensionärer från närliggande länder, är invald i gruppen. Han säger att de sista åren har byn hamnat i en svacka likt många andra byar häromkring och covid gjorde inte saken bättre.

Jag själv har hamnat här för att min växelåda har gått sönder. En välrenommerad verkstad ligger i utkanten av byn, samtidigt som en liten kommunal camping ligger i närheten. Efter 14 dagar i byn känner jag nu ett antal campingbor liksom de invånare som besöker de två restaurangerna i byn med jämna mellanrum. Där samtalar vi om byns utveckling och framtid och bilden är blandad.

Flera campinggäster är här år efter år. Campingen är dock nästan tom och det beror inte enbart på covid. Ingen av gästerna är under 50 år. En dam säger: ” De unga vill ha det bekvämt. Som hemma. De kommer inte hit.” En holländare som campat i Frankrike i ett 30- tal år säger att fransmännen har fått det generellt bättre med åren och att det alltid stått skyltar med “till salu” överallt. Det är inget att oroa sig över.

Beatrice, 55 år, kom till byn för 22 år sedan tillsammans med sin bror från ett närbeläget samhälle. Han tog över byns bageri, fortfarande en central punkt under morgonrutinerna. Hon tog över restaurangen Bar de la Terasse med sin uteplats.

Vi sitter i skymningen en fredagskväll på uteplatsen tillsammans med Philiph, en stamkund och samtalar om samhällsförändringen. “Hade detta varit en fredag för 20 år sedan hade det varit fullt med folk både därinne och härute”, säger Beatrice och tänker tillbaka. Då var “farfar” här liksom de unga, alla åldrar pratade med varandra och umgicks. Idag sitter farfar ensam hemma och de unga köper billigt vin i affären och sitter i sina små kompisgrupper någonstans. Allt har blivit så egoistiskt, fortsätter hon; det enda som är viktigt för folk idag är deras lilla privata bubbla. De ser inte längre än näsan räcker. Vad för slags samhälle skapas utav sådana människor!

En sak som ändå inte verkar ha förändrats så mycket är vardagsrutinerna i den lilla byn; varje morgon bildas det en liten kö utanför bageriet. Lite yrvakna står byborna där för att köpa sina baguetter. Varje människa måstes hälsas på: “Bonjour, madame! Bonjour, monsieur!” Jag själv faller in i rytmen och hälsar glatt på alla varje morgon.

När klockan närmar sig 12.00 drar det ihop sig till middag. Var jag än åker bland byarna serveras förrätt, huvudrätt, dessert eller ostbricka. Servicen är gammaldags gentil och man känner sig omhändertagen på alla de sätt. Till en början avstod jag vin till maten då jag körde, men deras näst intill förargade reaktioner: “Pas de vin! Mais, un verre de vin, ca va.” Jo, ett glas vin var inget att bry sig om. Och på den vägen är det nu..